International Law Associations kongress. International Law Associations kongress i Wien sistlidne augusti räknade omkring 400 deltagare, däribland ett 10-tal från Sverige.
    Programmet för kongressen upptog ett mycket stort antal frågor, förberedda genom rapporter från olika under tiden efter kongressen i Stockholm 1924 arbetande kommittéer.
    Här lämnas några antydningar allenast beträffande tre frågor, för vilka svenska deltagare särskilt intresserat sig.
    Frågan om cifkontrakt hade behandlats av en särskild cifkommitté, bland vars medlemmar märktes revisionssekreteraren Algot Bagge, och denna kommitté hade innan den avgav sin rapport till kongressen infordrat yttranden från International Law Associations dotterföreningar i olika länder. Från den franska föreningen hade inkommit ett synnerligen utförligt yttrande och den vidare behandlingen av frågan utvecklade sig sålunda, att detta yttrande underkastades granskning av icke blott

 

Associationens dotterföreningar i Holland, Danmark och Sverige utan även av Hamburgs Handelskammare, de engelska kolexportörernas förening, en kommitté, tillsatt inom Lloyds försäkringsförening, Manchesters förening av importörer och exportörer samt vissa andra intresserade organisationer i England.
    I sin rapport framhöll nu Cif-kommittén, att den, med hänsyn till den kritik och de invändningar, som riktats mot det franska förslaget, vore av den meningen, att tiden ännu icke vore mogen för en kodifikation av stadgandena angående cif-kontrakt. Innan vidare åtgärder vidtoges, borde en ytterligare och mer ingående granskning av hela ämnet äga rum. Frågans ytterligt invecklade natur framginge med tydlighet av de avsevärda olikheter i lag och praxis, som förelåge icke endast de olika nationerna emellan utan också mellan de många grupperna av näringsidkare inom varje nation. Under de senaste åren hade den Internationella Handelskammaren haft frågan under behandling och samlat ett synnerligen värdefullt material, som tagit form av en publikation, kallad »The Trade Terms Definitions», utgiven under år 1923. Uti denna publikation förekommo frågor i och för en enquête, och det var detta frågoformulär, som kommittén med Handelskammarens medgivande för besvarande utsänt till Associationens dotterföreningar. Emellertid hade endast inkommit svar från ett fåtal av dessa, och ehuru kommittén ansåge det önskvärt att regler skulle utarbetas och antagas vid en Associationens kongress, syntes det uppenbart, att det skulle vara inopportunt att göra ett försök härtill vid kongressen i Wien.
    Cif-kommitténs rapport resulterade i följande enhälliga beslut av kongressen: Cif-kommittén anmodades fortsätta sitt arbete och ytterligare sätta sig in i frågan om cif-kontrakt i allmänhet och särskilt i formuleringen av gemensamma regler för dessa kontrakt. Arbetet skulle i fortsättningen ske under samverkan med Internationella Handelskammaren, varefter kommitténs blivande utlåtande skulle föreläggas International Law Associations nästa kongress.
    Det kan måhända vara av intresse att erfara, att inom Svensk Avdelning av I. L. A. en särskild kommitté sysselsatt sig med frågan om cifkontrakten och att denna kommitté, vars medlemmar utgjorts av justitierådet Kôersner, professor Fehr, generalkonsul Sachs, försäkringsdirektören Harald Anderson, disponenten Simon Boman och advokaterna Huselius och Wetter, till kongressen avgivit ett yttrande, däri följande av Cif-kommittén uppställda frågor upptagits till besvarande:
    1) Skall faran för godset övergå vid godsets avlämnande ombord å fartyg eller tidigare? 2) När övergår faran vid försäljning av varor under transport? och 3) Har köparen, om säljaren uraktlåtit försäkragodset, rätt att försäkra detsamma och avdraga premien från fakturabeloppet?
    Svaren innehöllo i huvudsak ett återgivande av hithörande bestämmelser i lagen om köp och byte samt kommentarierna till denna lag.
    Frågan om conflict of laws behandlades vid kongressen av en särskild sektion, med revisionssekreteraren Bagge såsom ordförande samt presidenten i Hanseatisches Oberlandesgericht i Hamburg professor

 

Mittelstein samt engelsmannen doktor Burgin såsom vice ordförande. Conflict of Lawskommittén hade såsom en första del av sitt arbete framlagt ett förslag till konvention rörande reglering av den internationella privaträtten beträffande köp, arbetsbeting och tjänstelega. Till förslagets behandling hade anslagits längre tid än tillnågot annat ämne å kongressen. Diskussionen blev också både grundlig och givande, vartill i hög grad bidrogo de många vägande inläggen särskilt från tyska, österrikiska och engelska specialister på den internationella privaträttens område. Enighet nåddes till sist på alla tvistiga punkter.
    På en punkt torde dock den vunna lösningen få betraktas såsom mera provisorisk, ehuru formell enighet rådde. Den grundläggande regeln i förslaget är i fråga om köp att säljarens lag skall tillämpas. Denna huvudregel är dock i ett antal närmare angivna fall genombruten av bestämmelser, som göra köparens lag tillämplig. Det ursprungliga kommittéförslaget innehöll i detta avseende ett stadgande, som rönte starkt motstånd från tyskt håll på den grund att detsamma lämnade allt för litet område kvar för säljarens lag. Conflict of Lawskommittén jämkade på denna punkt sitt förslag till närmare överensstämmelse med den tyska ståndpunkten. Den Internationella Handelskammaren, som inhämtat sina nationella kommissioners utlåtanden över kommittéförslaget och därefter avgivit yttrande över förslaget till kongressen i Wien, hade emellertid på denna punkt ifrågasatt en ändring, som närmade sig kommittéförslaget i dess tidigare avfattning. Tyskarna bekämpade kraftigt och enhälligt denna ändring och slutet blev en kompromiss, som utvidgade tillämpningen av köparens lag men endast i ringa mån i jämförelse med vad den Internationella Handelskammaren föreslagit. Ehuru, som sagt, enighet ernåddes vid kongressen, är dock icke sannolikt att denna fråga är slutligen löst.
    I övrigt vidtogos endast några få och jämförelsevis obetydliga ändringar i Conflict of Lawskommitténs förslag. (För dettas innehåll hoppas tidskriften i ett annat häfte kunna lämna en ingående redogörelse.)
    Den Internationella Handelskammaren hade meddelat kongressen att Kammaren önskade samarbeta med International Law Association för att få till stånd en diplomatisk konferens, vilkens uppgift skulle vara att utarbeta en konvention på basis av de principer, som det ifrågavarande kommittéförslaget innehåller.
    Kongressen, som för sin del antog kommittéförslaget med de ändringar, som vidtagits vid sektionens behandling av detsamma, beslöt att International Law Associations exekutiva råd skulle under samarbete med den Internationella Handelskammaren på sätt denna föreslagit vidtaga erforderliga åtgärder för att få förslaget antaget såsom internationell konvention.
    De s. k. valutafrågorna, särskilt omräkningsspörsmålet, voro föremålför en ingående och intresserad handläggning å en av kongressenssektioner »The Maritime and Commercial Section», under ledning av franske advokaten Maitre Leopold Dor. Spörsmålet hade förberetts inom de olika dotterföreningarna. Mer eller mindre utförligt motive-

 

rade yttranden förelågo sålunda från dotterföreningarna i Frankrike, Holland, Danmark och Sverige. Associationens exekutiva råd hade dessutom tillsatt en kommitté av 22 personer från olika länder under ordförandeskap av K. Wallace Elmslie. Inom denna kommitté framfördes de tyska synpunkterna av dr L. A. Sieveking. Det visade sig emellertid inom kommittén råda stor meningsskiljaktighet, i det företrädesvis från engelskt håll pläderades för beräkning av betalning i guldvaluta och vid omräkning till landets mynt för omräkning efter vad man i stort sett kan kalla förfallodagens kurs, medan de franska, holländska och tyska representanterna gjorde gällande, att omräkning borde ske efter betalningsdagens kurs. Kommitténs majoritet hade såsom underlag för diskussion för kongressen framlagt ett förslag, »Draft Rules — Rate of Exchange», innehållande förslag till bestämmelser under rubrikerna Contract, General Average och Insurance.
    På Wienerkongressen fortgick diskussionen ett flertal dagar, varjämte en under konferensen konstituerad särskild kommitté, i vilken även representanter för Danmark och Sverige deltogo, arbetade på att åstadkomma ett positivt resultat. Slutet blev också, att kongressen enade sig om ett antal regler »Kenna-Rules 1926», avsedda att föreläggas intresserade kommersiella och maritima kretsar för att, sedan de slutligen gillats, användas såsom delar av internationella avtal på sätt hittills i fråga om haveriregler varit fallet med de s. k. York-Antwerpenreglerna.
    Huvudregeln är effektiv betalning i det utfästa myntslaget, även om detta icke är gångbart mynt å betalningsorten. Kan dylik effektiv betalning ej ske, skall omräkning ske i betalningsortens mynt efter betalningsdagens kurs. I händelse gäldenären försummar att betala å förfallodagen (»If, owing to the default of the debtor, payment is not made on its due date» etc.), har han att, oavsett moraränta, betala skadestånd motsvarande inträdd valutaförsämring. Från sådan skyldighet befrias gäldenären, om betalningen å förfallodagen uteblivit på grund av borgenärens försummelse (»This rule applies in favour of the debtor when, owing to the fault of the creditor, payment is not been made on its due date.») Särskilda bestämmelser voro tillfogade för avräkning vid gemensamt haveri (General Average). Reglerna ha tillkommit såsom en kompromiss mellan skilda ståndpunkter och bliva säkerligen föremål för vidare diskussion och jämkning, om de ens kunna tänkas i princip vinna allmännare tillslutning.
    Det lär vara meningen, att spörsmålet skall förekomma även vid den Internationella Handelskammarens möte i Stockholm sommaren 1927.

G. H—s.