458 A. OLIVECRONA.Intecknings dödande i icke lagfaret område. »Bör inteckning kunna dödas i avsöndrat eller avstyckat område, som ännu ej någon gång lagfarits?» utgjorde överläggningsämne vid föreningen Sveriges Häradshövdingars årsmöte den 9 okt. 1926. Överläggningen inleddes med följande anförande av häradshövdingen A. OLIVECRONA:
    Då genom lag den 25 juni 1909 i inteckningsförordningens § 37 infördes bestämmelser om avsöndrade lägenheters subsidiära ansvarighet, tillkom ett för inteckningsväsendet mycket betydelsefullt moment, som i vissa fall kräver särskild uppmärksamhet och noggrannhet vid inteckningsärendenas behandling av domaren. Beträffande flere från samma stamfastighet avsöndrade lägenheters eller avstyckade områdens inbördes ansvarighet är stadgat, att lägenhet, varå lagfart senare ärsökt, gånge i betalning före den, varå lagfart sökts tidigare, samt att, om lagfart sökts samma dag å flere lägenheter eller om lagfart ej sökts å någon av dem, skall den, som senare överlåtits, förr gå i betalning. I det fall att lagfart sökts å alla lägenheterna är förhållandet så till vida enkelt, att det är fullt klart huru ansvarigheten skall vara fördelad, i det att gravationsbevis och äganderättsbevis lämna fullständig upplysning härutinnan.
    Om vi antaga, att från stamfastigheten A äro avsöndrade lägenheterna a1, a2 och a3, vilka lagfarits i samma ordning, och att en i stamfastigheten före lägenheternas lagfarande meddelad inteckning dödas utan förbehåll i a3, således i den senast lagfarna lägenheten, bli utanvidare a1 och a2 fria från ansvar för inteckningen. Inteckningshavaren kan nämligen ej vända sig mot a2 utan att det först visas vad som ej kunnat utgå ur a3, och detta är ju efter dödningsåtgärden omöjligt. Förhållandet är lika gentemot a1. Om gravationsbevis utfärdas å stamfastigheten, kan inteckningens omfattning givetvis ej bedömas utan tillhjälp av äganderättsbevis, ty inteckningsansvarets upphörande i a1 ocha2 omnämnes ej i gravationsbeviset. Utfärdas åter gravationsbevis å a1eller a2, bör inteckningen ej upptagas, eftersom det är klart, att inteckningen ej kan göras gällande där. Förhållandet skulle bli alldeles lika. om inteckningen i stället för att dödas i a3 nedflyttats utan förbehåll efter en inteckning, som sökts och meddelats i stamfastigheten efter det a3 lagfarits.
    Antag nu, att ingen av de tre lägenheterna lagfarits, att lägenheterna genom överlåtelse avsöndrats i ordningen a1, a2 och sist a3 samt att stamfastighetens inteckning dödas utan förbehåll i a3. Förhållandet blir då lika som i det första fallet, i det att, om exekution företages för utfående av inteckningens innehåll, a1 och a2 gå fria, då det icke kan visas vad som ej kunnat utgå ur a3, där inteckningen dödats. Friheten från ansvar är emellertid icke alldeles säker, ty om före exekutionen lagfart sökes först å a3, som senast avsöndrats, så visar det sig. att den partiella dödningen icke hade den ödesdigra verkan, som först hotade. Därigenom att lagfart söktes först å a3, blev denna lägenhet ansvarig endast i sista hand och dödningsåtgärden kunde då ej ha någon indirekt verkan för de andra lägenheterna, som skulle ansvara i första hand. Det är tydligt, att här uppstår en osäkerhet, som icke borde få

 

INTECKNINGS DÖDANDE I ICKE LAGFARET OMRÅDE. 459förekomma. Dessutom är att märka, att lägenheterna a1 och a2 äro för domaren obekanta och kunna ej upptagas i något äganderättsbevis, och äro de ännu ej ens fastställda, så kan icke upplysning om dem erhållas från någon myndighet. Det kan även hända, att den avsöndring, som först fastställes, avsöndrats, d. v. s. överlåtits sist. Genom den nya jorddelningslagen blir dock i detta avseende en ändring till det bättre så tillvida, att det alltid skall bli möjligt att erhålla kännedom om det avstyckade områdets tillvaro, men som den subsidiära ansvarigheten, då områdena ännu ej lagfarits, är beroende av tiden för överlåtelsen, blir i övrigt förhållandet lika som tidigare.
    Av det anförda skulle jag vilja draga den slutsatsen, att partiell dödning av inteckning i avsöndrat eller avstyckat område icke borde ske utan att detta område lagfarits. Skulle det dock ske, bör vid bedömande av gravationsbevis ihågkommas, att, om partiell dödning gjorts av inteckning i avsöndrat eller avstyckat område, som ej lagfarits, utan att förbehåll enligt 33 § int.-förordningen gjorts, åtgärdens indirekta verkningar i andra frånskilda och ej lagfarna områden ej kunna med säkerhet beräknas.
    Det måste betecknas som ett mycket riskabelt förhållande, att fastigheters inbördes ansvar för inteckning och till och med ansvar överhuvud för inteckning i vissa fall kan vara beroende på enskilda överlåtelsehandlingars dagteckning. Om exempelvis ett mindre och ej särdeles värdefullt område avsöndrats, skulle det nog i allmänhet ej möta svårighet för fastighetsägaren att få inteckningshavarens medgivande till inteckningens partiella dödning i detta område, i synnerhet om inteckningen är meddelad endast i en fastighet och det med äganderättsbevis styrkes, att denna ej i övrigt delats. Om emellertid ett större och värdefullt bebyggt område tidigare överlåtits, kommer detta att ansvara först i andra hand efter det mindre området och blir helt befriat från inteckningen, då inteckningen dödas i det mindre området. Det kan ju också lätt inträffa, att det större och värdefullare området lagfares först, ehuru det överlåtits senare, men det kan också tänkas, att överlåtelsehandlingen dagtecknas tidigare, ehuru överlåtelsen skett senare.
    Då jag uttalat den meningen att partiell dödning av inteckning i avsöndrat eller avstyckat område, som ej lagfarits, icke bör ske, har jag därmed icke sagt, att sådant kan anses olagligt, men det synes mig vara av vikt att domaren söker undvika en dylik åtgärd. Orsaken till de olägenheter, som jag här påpekat, ligger i att den subsidiära ansvarigheten är beroende på överlåtelsehandlingens dagteckning i det fall, då lagfarten ej kan bli avgörande. Det skulle emellertid knappast vara tillrådligt att låta dagen för fastställelsen bli avgörande i stället för dagen för överlåtelsen, ty ansvarighetens fördelning skulle då bli beroende av åtgärd av en myndighet, som icke har befattning med inteckningsväsendet, och som skulle kunna föranleda ansvarighetens fördelning i strid mot vederbörande fastighetsägares önskan. Det finnes nämligening en säkerhet för att en lägenhet, som avsöndrats eller avstyckats tidigare än en annan, också vinner fastställelse tidigare än denna.