LES LOIS SUÉDOISES SUR LE MARIAGE. Traduites en francais sous la direction de Roger Réau, avec la collaboration de Gustav Forssius et Robert Martin. Paris 1925. Les Presses Universitaires de France. XXIII+153 s.

 

    Allt ifrån tillkomsten av våra nya äktenskapslagar har behovet av en översättning av desamma till något främmande språk gjort sig gällande. Det händer ju icke sällan att utländsk domstol har att i äktenskapsmål mellan svenska medborgare tillämpa och åberopa den svenska lagen och frånvaron av en översättning av vår giftermålsbalk har därvid mången gång vållat de intresserade parterna avsevärt besvär. Men icke blott för dessa speciella fall är en översättning av värde. Vi äro med rätta stolta över det verk, som slutfördes genom äktenskapslagarna av den 11 juni 1920, och det torde utan överdrift kunna påstås, att knappast något land har en så efter fullt moderna principer genomförd lagstiftning på förevarande område som Sverige, frånsett Danmark och Norge, där ju helt eller delvis liknande lagar promulgerats. Att vår äktenskapslagstiftning i intresserade kretsar i utlandet väckt uppmärksamhet torde vara otvivelaktigt, om än just den omständigheten att någon fullständig översättning av dessa lagar icke förefunnits tyvärr tvungit den utländske läsaren att inskränka sig till att taga del av de översikter över lagarna, som influtit i några utländska juridiska tidskrifter.

 

LES LOIS SUÉDOISES SUR LE MARIAGE. 67    Det är därför med tillfredsställelse man hälsar denna översättning av giftermålsbalken till franska. Översättningen torde i huvudsak vara verkställd av advokaten Gustav Forssius, för närvarande praktiserande svensk jurist i Paris, med biträde av den franske advokaten Robert Martin. De stora svårigheter, som alltid uppstå vid översättning av lagspråk med termer, som ofta hava en rent nationell anstrykning, synas på ett lyckligt sätt hava övervunnits. Att översättarna inför ord, som över huvud sakna bestämd motsvarighet i franskan, såsom överståthållarämbete, magistrat, landsfiskal, tvångsarbete, tomträtt m. fl., stannat vid att i texten blott införa det svenska ordet, torde vara fördelaktigt. Med hänsyn till språket har ofta en omskrivning av uttrycken måst äga rum, dock utan att detta synes hava medfört ändring i innehållet. I vissa fall hava en del inadvertenser insmugit sig i översättningen, vilka möjligen kunna giva läsaren en oriktig mening om den svenska lagtexten. Det må t. ex. anmärkas beträffande föreskriften i 2 kap. 8 § rörande förbud mot äktenskap mellan ett syskon och det andras avkomling, som, i brist på något franskt ord för syskon, översatts sålunda: L'oncle et la niéce, la tante et le neveu ne peuvent contracter mariage sans l'autorisation du Roi. Översättningen täcker icke fullt den svenska texten, som över huvud avser syskons descendenter, icke blott syskons avkomlingar i första led, såsom den franska översättningen ger vid handen. Bestämmelsen i 3 kap. 1 §, att om kvinnan varken är eller bör vara kyrkobokförd i svensk församling, lysning skall verkställas där hon vistas, har icke blivit fullt korrekt översatt, i det att av den franska texten icke framgår att förutsättning för lysning å vistelseorten är såväl att kvinnan icke är kyrkoskriven i svensk församling som ock att hon icke heller bör vara det. Föreskriften i 11 kap. 24 § tredje stycket därom att skadeståndsanspråket skall vid talans förlust framställas i skillnadsmålet, har översatts sålunda: La demande d'indemnité sera présentée au cours de l'instance en séparation, varmed särskilt i det sammanhang, vari uttrycket "séparation" förekommer, icke kan åsyftas annat än hemskillnadsprocessen. Emellertid är ju lagens mening att anspråket, om hemskillnad föregått, skall framställas först i rättegången om själva äktenskapsskillnaden.
    Arbetet omfattar jämväl översättning, av delar utav den äldre äktenskapslagstiftningen, som ännu kunna komma ifråga att tillämpas å tidigare ingångna äktenskap. Särskilt beträffande de gamla bestämmelserna i 1734 års lag torde svårigheterna vid översättningen hava varit avsevärda. Även 1904 års internationella kompetenslag samt 1912 års lag om äktenskapets rättsverkningar i internationellt hänseende jämte därtill anknytna författningar hava influtit i arbetet. Härvid hava medtagits de internationella bestämmelser, som sammanhänga med den nya förmynderskapslagen. Översättarna hava vid arbetet fogat ett omfångsrikt register, som i hög grad underlättar dess användning.
    I ett företal har Maître Réau, sekreterare i l'Association nationale

 

68 A. E. RODHE.des avocats inscrits aux Barreaux de France, lämnat en översikt över vår äktenskapsrätt, vilken översikt får sitt särskilda intresse genom de jämförelser, han anställer med den franska lagstiftningen. Han döljer icke sin beundran för den svenska lagens klara och konsekventa ståndpunkt, och framhåller särskilt den likställighet mellan makarna beträffande såväl skyldigheter som rättigheter, vår nya giftermålsbalk genomfört. Vid läsningen av giftermålsbalkens andra och tredje kapitel börjar man förstå, framhåller Réau (s. XVI), varför vissa av Nordens raser synas vara sundare och kraftigare än andra. Han beklagar att den franska lagen icke ännu kommit därhän, att den förbjuder äktenskap mellan personer, vars fysiska eller psykiska ohälsa kan hava allvarliga följder för barnen. Vid redogörelsen för skillnadsreglerna påpekas (s. XX) det för den svenska lagen egendomliga därutinnan, att om den ene maken såsom hemskillnadsgrund åberopar exempelvis grov försummelse från den andres sida av de äktenskapliga plikterna, ett yrkande å skilsmässa kan tillbakavisas om jämväl den make, som påkallar skillnad, gjort sig skyldig till försummelse av sina plikter. Författaren synes i någon mån hava missuppfattat denna bestämmelse, då han utgårifrån att även efter hemskillnad en dylik invändning om den skillnadssökande makens egen skuld skulle kunna resas mot yrkandet på slutlig upplösning av äktenskapet.
    För kort tid sedan har jämväl utkommit en översättning avgiftermålsbalken till tyska (Das schwedische Eherecht. Uebersetztvon G. Nyrén. Carl Heymanns Verlag. Berlin.) Fortfarande saknas dock en engelsk översättning, vilken vore så mycket värdefullare, som intresset för vår äktenskapsrätt visat sig vara stort i länderna på andra sidan Atlanten. I Canada är frågan om nya giftermålslagar aktuell och åtskilliga förfrågningar därifrån tyda på att man anser våra lagar i mångt och mycket vara en god förebild för en modern äktenskapslagstiftning.

A. E. Rodhe.