Processreformer utan lagändring. Med anledning av det beslut föreningen Sveriges stadsdomare vid årsmöte d. 25 sept. 1925 fattade i frågan om »processreformer utan lagändring» (se Sv. J. T. 1925 s. 500) sammanträdde d. 6 nov. 1925 i Stockholm för rådhusrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö utsedda representanter, rådmannen V. F. Holmberg, justitieborgmästaren Bernhard Lindberg och rådmannen S. E. Tillström, jämte ordföranden i föreningens styrelse borgmästaren V. Schneider och styrelsens sekreterare rådmannen N. Siösteen med representanter för Sveriges advokatsamfund, advokaterna Tom Forssner, A. Hemming-Sjöberg, Axel Forssman och Lennart Jacobsson, varvid en i ämnet utarbetad promemoria godkändes. I enlighet med föreningens beslut har denna sedermera jämväl av styrelsen godkända promemoria översänts till samtliga rådhusrätter med hemställan, att de ville i den mån så kunde ske tillämpa densamma, om möjligt från och med 1926 års början, samt i sinom tid delgiva styrelsen den erfarenhet, som vid promemorians tillämpning vunnits.
Promemorian var av följande lydelse:
»P. M.
1:o) Stämningsansökningen bör så tydligt och uttömmande angiva kärandens yrkanden jämte grunderna därför, att fullständigt svaromål kan avgivas vid första rättegångstillfället. Vid ansökningen böra fogas avskrifter av de handlingar, på vilka käromålet huvudsakligen grundas. Upptager ansökningen flera yrkanden, böra de angivas och motiveras vart för sig. Varje särskilt yrkande bör lämpligen betecknas med en bokstav eller siffra, till vilka beteckningar rätten och parterna kunna hänvisa under förhandlingarna om de särskilda yrkandena. I stämningsansökningen böra parters namn, yrke och adress uppgivas så tydligt som möjligt, likaså kärandeombudets namn, adress och telefonnummer. Är stämningsansökningen vidlyftig, inlämnas samtidigt med stämningens uttagande en avskrift av densamma att kvarligga hos rätten.
2:o) Stämningsansökningen granskas av stämningsgivaren, som fäster vederbörandes uppmärksamhet å möjligen förefintliga fel eller brister, särskilt i avseende å förutsättningar för tredskodom.
I stämningsresolutionen anmanas svaranden att vid första rättegångstillfället avgiva fullständigt svaromål. För att han skall kunna medhinna att ställa sig sådan anmaning till efterrättelse bör i vidyftigare mål längre än laga stämningstid begäras och utsättas samt delgivning snarast möjligt verkställas.
3:o) Vid första rättegångstillfället, då förhandling i själva saken äger rum, bör svaranden avgiva fullständigt svaromål, angiva i vad mån motpartens uppgifter vitsordas eller bestridas, meddela grunden för bestridandet ävensom i övrigt framföra sina invändningar. Ämnar svaranden avgiva skriftligt svaromål, bör exemplar därav om möjligt senast två dagar förut avlämnas till rätten och käranden. Är icke genom stämningsansökningen och svaromålet till fullo utrett vad som är stridigt och ostridigt parterna emellan, bör rätten genom muntlig förhandling med parterna söka fastställa detta.
4:o) Över invändning, som kräver särskilt beslut, gives sådant i regel samma dag invändningen framställes. Skulle i särskilt fall så icke kunna ske, meddelas beslut snarast möjligt.
5:o) Uppskov bör begäras i minsta möjliga utsträckning och av rätten ej beviljas med mindre vägande skäl anföres. Att parterna äro ense om uppskov utgör icke hinder för rätten att pröva behovet därav; dock bör uppskov ej förvägras med mindre särskilda skäl därtill föranleda.
6:o) När så finnes erforderligt för vinnande av tillfredsställande utredning, bör part föreläggas att iakttaga personlig inställelse.
7:o) Beviljas uppskov och finnes utredningen kunna främjas genom skriftväxling mellan parterna, bestämmas tider för skrifters avlämnande, före nästa rättegångstillfälle. Av varje skrift med bilagor ingives minst ett exemplar till rätten och översändes samtidigt ett exemplar till motparten. Under skriftväxlingen åligger det vardera parten att avgiva bestämt yttrande om alla motpartens påståenden och frågor av betydelse i målet, så att full klarhet erhålles om vad som är stridigt och ostridigt, och bör rätten tillse, att detta av parten iakttages. Dessutom bör parten under skriftväxlingen i största möjliga utsträckning angiva de omständigheter, varom han vill höra vittnen och sakkunniga. Part, som eljest önskar till rätten ingiva skriftlig framställning eller andra handlingar, bör inlämna dessa i god tid före nästa rättegångstillfälle och samtidigt tillställa motparten avskrift därav.
8:o) Efter skriftväxling koncentreras målet till ett enda eller så få rättegångstillfällen som möjligt. Därvid bör tillfälle beredas parterna att under ordförandens ledning genomgå tvistepunkterna och att inför rätten dryfta såväl sakfråga som rättsfråga i målet.
9:o) Angivande och förebringande av skriftliga bevismedel bör ske så tidigt under rättegången som möjligt. Förhör med båda parternas samtliga vittnen bör äga rum vid ett och samma rättegångstillfälle, om möjligt först efter skriftväxlingens avslutande. Om part av oförutsedd anledning önskar avhöra vittne å dag, till vilken vittnesförhör i målet ej utsatts, bör han anmäla sådant hos rätten sist två dagar före den, då
handläggningen skall äga rum, och samtidigt därom underrätta motparten.
10:o) Genom ändamålsenlig uppställning av uppropslistorna och andra lämpliga åtgärder bör rätten verka för att parters och vittnens väntan i samband med inställelse begränsas.
11:o) Vid uppsättande av protokoll tillser protokollsföraren, huruvida utredning eller uppgift erfordras i något avseende, samt gör därom anteckningar, som jämte protokollet överlämnas till ordföranden.
12:o) Vid vittnesförhör antecknas till protokollet avhörda vittnens ålder, yrke och adress.
13:o) Vid bestämmande av rättegångskostnadsersättning fästes icke övervägande avseende vid antalet inställelser utan vid omfattningen och beskaffenheten av det arbete i dess helhet, som från vederbörande parts sida nedlagts å målet. Särskild hänsyn tages till stämningens avfattning, koncentration och klarhet i utveckling av parts talan samt partsberedvillighet att bidraga till målets utredning. Vållar part onödigt uppskov, bör vid utdömande till honom av rättegångskostnad hänsyn tagas till den kostnad, som därigenom tillskyndats motparten.
14:o) Dom meddelas, om så lämpligen kan ske, samma dag som målet överlämnas till rättens prövning, och i varje fall inom kortaste möjliga tid.»
Vid promemorian var fogat följande tillägg:
»Enligt beslut av ovannämnda delegerade skulle vid denna promemoria fogas nedanstående särskilda bestämmelser om måls handläggning i s. k. skriftväxlingsordning, vilka genom sammanstämmande beslut av Stockholms samfällda rådhusrätt den 14 maj 1925 och av Sveriges Advokatsamfunds Stockholmsavdelning den 10 juni 1925 antagits att gälla vid Stockholms rådhusrätt.
SÄRSKILDA BESTÄMMELSER OM MÅLS HANDLÄGGNING I S. K. SKRIFTVÄXLINGSORDNING.
Sedan svaromål avgivits, må, om parterna det begära och rätten så finner lämpligt, handläggning av målet äga rum i särskild skriftväxlingsordning. För densamma tillämpas huvudsakligen följande särskilda regler, om vilka parterna böra inför rätten och med dess begivande träffa överenskommelse att intagas i protokollet:
a) Under den tid mål handlägges i skriftväxlingsordning skola parterna —enligt av rätten vid varje särskilt rättegångstillfälle meddelade anvisningar — skriftligen såväl utveckla sin talan som ock besvara framställda frågor.
b) Under skriftväxlingstiden förekommer endast ingivande av skrifter och handlingar ävensom meddelande av rättens uppskovsbeslut.
c) Uppskovstiden begränsas i regel till tre veckor.
d) Skrift ävensom i möjligaste mån däri åberopade bilagor ingivas i två exemplar — det ena avsett för rätten och det andra för motparten — antingen å rättens expedition före den dag, då målet handlägges, eller senast vid handläggningen.
e) Part som endast har att emottaga skrift av motparten skall, därest han ej iakttager inställelse, senast å dagen efter handläggningen avhämta skrift och göra sig underrättad om rättens beslut.
Om under den tid mål handlägges i skriftväxlingsordning handläggning i vanlig ordning av någon anledning blir oundviklig, exempelvis för avhörande av vittne på grund av sjukdom eller bortresa, åligger det part, som ämnar påkalla dylik handläggning, att därom i tid underrätta såväl rätten som motparten.
Mål, som handläggas i skriftväxlingsordning, utsättas å rättens uppropslista i en grupp för sig att handläggas å för ändamålet särskilt bestämd tid.
Handläggning i skriftväxlingsordning upphör, närhelst rätten därom förordnar, skolande beslut om upphörande alltid på parternas samstämmiga begäran meddelas.
Sedan handläggningen i skriftväxlingsordning upphört, vidtager ånyo handläggning i vanlig ordning, [därvid tillämpas de ovan under A angivna regler1], med iakttagande att till det rättegångstillfälle, som följer närmast efter skriftväxlingens avslutande, i regel meddelas slutligt föreläggande för bevisning, men däremot ej slutligt föreläggande i övrigt, med mindre särskilda omständigheter skulle därtill föranleda.
Före bestämmandet av tid för vittnesbevisnings förebringande beredes parterna tillfälle att yttra sig därutinnan.»
Genom beslut den 2 januari 1926 har Stockholms samfällda rådhusrätt för omedelbar tillämpning godkänt föreskrifterna i ovanintagna promemoria, dock med förklaring, att beträffande skriftväxling jämväl finge (efter överenskommelse) tillämpas de vid promemorian fogade särskilda bestämmelser om måls handläggning i s. k. skriftväxlingsordning, med uteslutande av orden inom klammer i näst sista stycket.
Promemorian har vidare enligt till red. ingångna meddelanden godkänts för tillämpning av rådhusrätterna i Alingsås, Borås, Gävle, Göteborg, Halmstad, Hälsingborg, Jönköping, Karlskrona, Kristinehamn, Kungsbacka, Landskrona, Linköping, Malmö, Norrköping, Norrtälje, Ronneby, Sala, Skanör, Sölvesborg, Uddevalla, Uppsala, Vadstena, Västervik, Västerås, Örebro, Örnsköldsvik.2