CARL W. U. KUYLENSTIERNA. Hur det svenska statsmaskineriet arbetar. Sthm 1926. Geber. 120 s. Kr. 2.25.
    CARL W. U. KUYLENSTIERNA och OLOF OLINDER. Kommunalskatten. En populär orientering. Sthm 1927. Geber. 156 s. Kr. 3.75.
    ERNST WIGFORSS. Hur en svensk riksbudget blir till. Sthm 1927. Geber. 108 s. Kr. 2.25.
    "Beskattning är en nödfallsutväg och kommer aldrig att göra människorna glada" är en av de lyckligt formulerade sanningar som rymmas i borgnmästaren Lindhagens motioner. Riktig är nog också den första satsen i ovan rubricerade skrift om kommunalskatten: "Mången föreställer sig tvivelsutan, att ett sådant ämne som den kommunala beskattningen erbjuder föga av intresse för lekmannen utöver det rent negativa att slippa betala skatt." Dess större tillfredsställelse kunna emellertid förff. känna över sitt verk, ty ingen läsare skall undgå att finna deras framställning behaglig och intresseväckande.
    Till detta goda resultat bidrar väsentligen, utom kommunalskattereformens aktualitet, att förff. lagt sitt ämne historiskt till rätta. Man får veta vad som förut gällt, vad som nu gäller och dess brister, och vad som försökts och försökes för att skapa en bättre ordning. Förff. ha t. o. m. kunnat bereda plats för en sådan liten notis som att enligt 1698 års tiggarordning "skall var och en svensk skeppare, som seglar i Västersjön, vara förbunden vart fjärde år att antaga en pojke utur barn- eller fattighuset, den han själv må utvälja, till skeppspojke". Till ett helt annat kulturskede föres man i den värdefulla sammanställning av "viktigare data rörande kommunalskattefrågan och därmed sammanhängande spörsmål" som avslutar boken. Man måste vara förff. synnerligen tacksam för den ledtråd de erbjuda genom hela labyrinten av kom-

mittéer och sakkunniga med mer eller mindre fasaväckande titlar — värdestegringsskattekommitterade (s. 149), kommunalskatteutjämningssakkunniga (s.108) o. s. v.
    Kommunalskatteboken varder alltså härmed hos Sv. J. T:s läsekrets uppriktigt rekommenderad, såsom på en gång nyttig och nöjsam.
    Mindre nytta men därför ej mindre nöje har man kanske av det lilla häftet om det svenska statsmaskineriet. Liksom prof. Fehrs skrift Juridiken och det dagliga livet (anm. i Sv. J. T. 1926 s. 230 f.) återger det föreläsningar hållna från Stockholms rundradiostation, och det kan sägas utgöra en motsvarighetför stats- och förvaltningsrätten till Fehrs privaträttsliga arbete. På sista sidan av kommunalskattebokens omslag finnas avtryckta utdrag ur tre lovordande anmälningar av den Kuylenstiernska föreläsningsboken. Juristen är alltför van att väga sina ord, kanske också alltför hemmastadd med de behandlade ämnena, för att kunna fullt instämma i omdömet "utomordentligt intressant". Men han konstaterar gärna att föreläsningarna äro hållna med gott och älskvärt humör och med betydande förmåga att göra det hela njutbart för deras egentliga publik, den stora allmänheten.
    Samma utstyrsel som Fehrs och Kuylenstiernas radioföreläsningar har Wigforss' bok. Också den återger föreläsningar, men ej i radio utan vid Göteborgs Arbetareinstitut. I anslutning till den riksstat, som under hans egen departementschefstid blev fastställd, lämnar den Sandlerska regeringens finansministeren mönstergillt klar och lättfattlig framställning — fri från all partipolitik —av en svensk riksbudgets tillkomsthistoria.

B. W.