Skall vid tillämpning av 123 § UL hänsyn tagas till ägarhypotek? I en insänd artikel meddelas att i en krets av jurister diskuterats spörsmålet huruvida i det fall som avhandlas i 123 § UL gäldenärens konkursbo såsom innehavare av ägarhypotek i utbjudna egendomen är likställt med borgenär. För egen del gör insändaren gällande att om vid utbud av egendomen med förbehåll om en nyttjanderätts bestånd den bjudna köpeskillingen ej förslår att täcka en framför liggande boet självt tillhörig penninginteckning — utanför lägsta budet — konkursboet dock icke, såsom en verklig borgenär, "äger framställa yrkande att egendomen skall utropas utan förbehåll om nyttjanderättens bestånd". Till stöd härför åberopas att stadgandet i 25 § Int.fo., eftersom det undantager inteckning i ägarenshand från att löpa med ränta, bör tolkas sålunda att innehavare av ägarhypotek är likställd med annan inteckningshavare endast ifråga om rätt att lyfta (kapital-) utdelning. Rättvisan säges ock kräva att konkursborgenärerna icke skola kunna gynnas på en rättighetsägares bekostnad genom ett aktivt ingripande av den som företräder konkursboet. I någon mån kunde för att denna ståndpunkt är lagens även anses tala den omständigheten att i nuvarande lydelse

FRÅN DET PRAKTISKA RÄTTSLIVET. 225av 123 § UL brukas uttrycket "borgenär, som äger bättre rätt" istället för det äldre (i dåvarande 105 §) "någon, som" etc.
    Insändaren önskar emellertid ett uttalande i saken.
    Till en början må då påpekas att det beror på något förbiseende eller missförstånd, då ins. tror att det nya utropet, utan förbehåll om rättighetens bestånd, är beroende av framförliggande inteckningshavares yrkande, hans aktiva ingripande. Lagens ståndpunkt är den motsatta. Lyckas ej rättighetshavaren utverka penninginteckningshavarens förklaring att vid det skedda utropet må förbliva, har auktionsförrättaren att av egen driftskrida till det nya utropet. Frågan blir då om denna åtgärd skall vidtagas även om den nödlidande penninginteckningen utgör ägarhypotek. Denna fråga är att besvara på samma sätt, vare sig ägaren är i konkurs eller ej, nämligen i båda fallen jakande. Såsom lagberedningen framhållit, skiljer sig inteckningsrätten i fastighetsägarens (eller hans konkursbos) hand endast därutinnan från annan inteckningsrätt att ränta ej utgår och att på densamma naturligtvis ej kan grundas befogenhet att inleda ett exekutivt förfarande. Genom det nya utropet kränkes i ingen mån nyttjanderättshavarens rätt, enär ägarhypotekets införande just är ett uttryck för den nya principen att en rättsägare i fastigheten ej har att räkna med annat fastighetens värde såsom bas för sin trygghet än det som återstår sedan alla framförliggande inteckningar, i vems hand de vara må, blivit till fullo täckta. — Uttrycket "borgenär" i 123 § sammanhänger med ändrad terminologi i 5 kap. UL.

N. A.