Gravationsbevis å lägenheter. Vice häradshövdingen Birger Jacobsson har i en till Sv. J. T. insänd artikel framkastat ett par spörsmål beträffande inteckningars upptagande i gravationsbevis å lägenheter.
    Fall 1. En efter 1910 års början avsöndrad lägenhet försäljes exekutivt. Viss i stamhemmanet fastställd penninginteckning, för vilken lägenheten häftar subsidiärt, har icke upptagits i den av auktionsförrättaren uppgjorda borgenärsförteckningen och omnämnes följaktligen icke heller i protokollet angående köpeskillingens fördelning. Domhavanden gör icke på grund av de från länsstyrelsen inkomna auktions- och fördelningsprotokollen någon anteckning i inteckningsprotokoll eller inteckningsbok om att lägenheten efter försäljningen är befriad från ansvar för i stamhemmanet fastställda inteckningar. Till följd härav kommer gravationsbevis, som härefter utfärdas angående lägenheten, att upptaga inteckningen i stamhemmanet, ehuru denna icke längre besvärar lägenheten.
    Fall 2. Stamhemmanet försäljes exekutivt. I detta finnas fastställda två inteckningar å resp. 10,000 och 5,000 kr., vilka ligga utanför lägsta budet. De besvära subsidiärt lägenheten. Inteckningen å 10,000 kr. täckes till fullo av köpeskillingen, men den å 5,000 kr. allenast till ett belopp av 3,000 kr. Lägenheten, som blir helt fri från den förra inteckningen, blir alltså ansvarig för 2,000 kr. av den senares belopp. I de från länsstyrelsen till domhavanden översända auktions- och fördelningsprotokoll angives icke, att från stamhemmanet avsöndrade, subsidiärt ansvariga lägenheter finnas. Under förutsättning att de belopp som utfalla å inteckningarna skola avräknas å köpeskillingen

och fortfarande innestå i fastigheten, föranleda de översända protokollen alltså icke till någon som helst anteckning i inteckningsprotokoll eller inteckningsbok beträffande inteckningen å 10,000 kr. samt beträffande inteckningen å 5,000 kr. allenast till den anteckning, att den försålda fastigheten efter den exekutiva försäljningen icke vidare skall häfta för större belopp än 3,000 kr. Ett gravationsbevis å lägenheten kommer alltså att felaktigt upptaga inteckningen å 10,000 kr. oförändrad samt inteckningen å 5,000 kr. till ett belopp av 3,000 kr.
    Hr Jacobsson finner av de anförda exemplen framgå, att gravationsbevis å lägenheter ofta icke angiva lägenhetens verkliga ansvarighet för i stamhemmanet fastställda inteckningar, och anser önskligt att en enhetlig praxis kunde åvägabringas genom lagstiftningsåtgärd.
    Över hr Jacobssons artikel har tillfälle beretts hans kolleger, vice häradshövdingarna H. Wullt, H. Ullman och S. Nordlund att avgiva yttrande, och hava de gemensamt anfört:
    Beträffande fall 1: Har den exekutiva försäljningen av lägenheten påkallats av annan än innehavaren av den i stamhemmanet fastställda penninginteckningen och har denne icke jämlikt 35 § int. förordn. påkallat försäljning jämväl av stamhemmanet, blir lägenheten fri från ansvar för inteckningen i fråga, vilken alltså icke upptages i borgenärsförteckningen. Vid de av den exekutiva försäljningen föranledda anteckningarna i inteckningsboken går man emellertid icke enbart efter borgenärsförteckningen utan efter det i auktionsprotokollet upptagna gravationsbeviset, därvid beträffande nu ifrågavarande inteckning i anmärkningskolumnen antecknas, att inteckningen icke vidare besvärar lägenheten. Inteckningen kommer alltså icke att upptagas i efter försäljningen utfärdade gravationsbevis angående lägenheten.
    Beträffande fall 2: Att inteckningen å 10,000 kr. tillfullo täckes av köpeskillingen, att av inteckningen å 5,000 kr. allenast 3,000 kr. täckas och att de belopp som sålunda utfalla å inteckningarna skola avräknas å köpeskillingen, måste ju angivas i auktions- och fördelningsprotokollen. Just med hänsyn till förefintligheten av den avsöndrade lägenheten är enda lämpliga förfaringssätt, att icke blott i fråga om den senare inteckningen utan även beträffande inteckningen å 10,000 kr. erforderliga anteckningar verkställas i anmärkningskolumnen. Vid senare utfärdande av gravationsbevis å lägenheten observeras dessa anteckningar och iakttages deras betydelse med avseende å lägenhetens ansvarighet, vadan även i detta fall gravationsbeviset blir riktigt. Jacobssons uttalande att i fallet 2 inteckningen å 5,000 kr. i ett gravationsbevis å lägenheten skulle upptagas till ett belopp av 3,000 kr. kan icke vara riktigt, då det till konsekvens skulle hava, att om inteckningen å 5,000 kr. icke alls täcktes av köpeskillingen och alltså den anteckning gjordes, att försålda fastigheten icke vidare häftade för densamma, gravationsbeviset å lägenheten ej skulle upptaga samma inteckning, vilket uppenbarligen vore felaktigt.

Då det förordade tillvägagångssättet, även om ej i hela sin omfattning uttryckligen påbjudet i lag, tydligen vore det mest ändamålsenliga och självfallet icke vore lagstridigt, ansåge hrr Wullt, Ullman och Nordlund det av hr Jacobsson gjorda påpekandet vara tillräckligt för åstadkommande av den av honom önskade riktigare praxis på de håll där denna tilläventyrs icke redan tillämpades, vadan en särskild lagstiftningsåtgärd näppeligen vore behövlig.