Tyska och franska reformkrav beträffande äktenskapsskillnad. Den tyska civillagen medger ej äktenskapsskillnad blott på den grund att makarna äro ense därom, utan fordrar för skillnad någon omständighet, som kan tillräknas den ene maken såsom skuld; undantag har gjorts endast för fall av makes sinnessjukdom. Denna ståndpunkt innebär ett avsteg från vad tidigare i vissa stater gällt. Den i Preussen före B.G.B. gällande rätten upptog sålunda såsom skillnadsanledningar bl. a. överenskommelse mellan makarna och oövervinnelig motvilja hos den ena maken mot den andra. Under förarbetena till B. G. B. bröto sig åsikterna i frågan starkt, och den antagna lösningen blev snart från åtskilliga håll föremål för kritik.
För den nu församlade tyska riksdagen ha förslag om reformering av gällande bestämmelser framlagts. Ett kommunistiskt yrkande går efter sovjetryskt föredöme ut på, att skillnad städse skall beviljas, om ena maken yrkar det. Detta yrkande är naturligen utsiktslöst, men även en lösning som medger skillnad efter överenskommelse anses utesluten. Demokraterna och socialdemokraterna yrka att i stället för grundsatsen om skuld hos ena maken såsom villkor för skillnad skall uppställas principen om »objektive Zerrüttung» (jfr »djup och varaktig söndring» enligt G.B. 11: 2, st. 2). Majoritet för detta yrkande har ej vunnits inom vederbörande riksdagsutskott, men vissa utsikter finnas dock att ett positivt resultat skall uppnås. I anledning av ett uppmärksammat anförande i utskottet av ledamoten av tyska folkpartiet, professor Kahl, har nämligen utskottet enhälligt hemställt till denne att utarbeta ett förslag efter de riktlinjer han i sitt yttrande uppdrog. Dessa inneburo, att skillnad skulle kunna medges även vid »objektive Zerrüttung» — Kahl åberopade bl. a. de nya skandinaviska äktenskapslagarna —, men blott under förutsättning att makarna faktiskt levat åtskilda minst ett år före skillnadstalans anhängiggörande och att avtal träffats om underhåll av make och barn samt om barnens vård.
Utvecklingen i Frankrike är i stort likartad med den tyska. Code civil medgav ursprungligen äktenskapsskillnad efter överenskommelse, låt vara under stränga villkor, men denna rätt avskaffades vid restaurationen. Skillnad liksom separation kan erhållas blott på grund av omständighet, som kan tillräknas ena maken som skuld. Reformkraven i Frankrike gå emellertid ej ut på vare sig ett återinförande av denna skillnadsanledniug eller ett upptagande av principen om skillnad, då äktenskapet objektivt sett ej bör upprätthållas, utan avse nedsättning av separationstiden från tre till två år. När det därom väckta förslaget, som bifallits av senaten och vunnit majoritet i deputeradekammaren men förfallit, emedan ej tillräckligt antal deputerade deltagit i avgörandet (se Sv. J. T. 1926 s. 472), i december förra året ånyo skulle behandlas,