Advokats arvode och sakens utgång. D. 17 dec. 1926 meddelade Tysklands högsta domstol (Reichsgericht) en mycket uppmärksammad dom ang. giltigheten av ett avtal, varigenom advokats arvode gjordes beroende av sakens utgång, s. k. Erfolgshonorar. (Ang. det närmare innehållet av avtalet se Deutsche Juristenzeitung 1927, Spruchbeilage s. 525—526). Avtalet förklarades för »standeswidrig, unsittlich und nichtig». Vederbörande advokat var ledamot av den tyska advokatföreningens styrelse. Domen föranledde styrelsen till en protest, däri uttalas att styrelsen efter en ingående prövning enhälligt funnit, att advokatens handlingssätt i intet avseende strede mot hans plikt som advokat eller mot goda seder, att det överensstämde med rättstillämpningeu i »Ehrengerichtshof» (se P. K:s betänkande II s. 202) och att Reichsgerichts dom vore »ein Fehlspruch». I anledning härav avgav styrelsen för Reichsgerichts domareförening en förklaring, däri styrelsen utan att taga ställning till själva sakfrågan uttalade sitt djupaste beklagande av den form kritiken av domen erhållit och av att advokatföreningens styrelse på nämnda sätt ställt sig som domare över Reichsgericht.
    I en artikel i Deutsche Juristenzeitung 1927 (s. 497—499) yttrar senatspresidenten vid Kammergericht i Berlin Dr Baumbach, att domen ej bort behandla frågan, huruvida förfarandet varit »standeswidrig» utan blott om det såsom stridande mot goda seder vore en nullitet enligt § 138 B.G.B. Men även om domen vore felaktig, hade styrelsen för advokatföreningen bort bekämpa den blott »wissenschaftlich». Till skada för rättsväsendet hade skapats ett oberättigat motsatsförhållande mellan advokater och domare.
    Efter åtskillig diskussion synes — att döma av ett uttalande av presidenten i Reichsgericht dr Simons — konflikten slutligen ha bilagts. I ett offentliggjort brev till ordföranden i advokatföreningen meddelar sålunda dr Simons, att denne för honom skriftligen och muntligen förklarat, att det legat föreningens styrelse fjärran att med sin förklaring göra en autoritativ »överprövning» av Reichsgerichts dom och att styrelsen, för att rehabilitera en ansedd ledamot av denna, endast avsett att offentliggöra sin enstämmiga från domen avvikande uppfattning. S. förklarar, att mot denna avsikt varken kan eller vill han eller någon ledamot av Reichsgericht göra invändning och att de erkänna styrelsens liksom envar annans rätt till kritik av Reichsgerichts domar. Det som i styrelsens förklaring sårat dem, vore den kategoriska form, i vilken domen betecknats som ett »Fehlspruch».

E. L.

 

    Förslag till ny handelslagbok i Italien. Sedan länge har den i Italien gällande handelslagboken av 1883 ej funnits tillfredsställa det moderna ekonomiska livets krav. Flera kommissioner ha tillsatts, den tidigaste år 1894, i syfte att få en ny ordning till stånd; och sedan det av världskriget avbrutna reformarbetet återupptagits, föreligger nu ett förslag till en ny codice di commercio. Detta upptager, förutom inledande bestämmelser, fem avdelningar, av vilka de fyra första behandla ämnena personer, obligationer och köpeavtal, värdepapper, ackord och konkurs, medan i den femte avdelningen ges straffrättsliga bestämmelser.