Herman Rohtlieb †. Då den, som tecknar dessa rader, i slutet av maj mottog ett brev från Herman Rohtlieb, anade han ej, att denne knappt mer än en vecka senare ej skulle räknas bland de levandes tal. Väl var handstilen något darrande, men innehållet röjde en klar tanke och vittnade om ett levande intresse för dagens aktuella frågor. Nära sju år hade då förflutit sedan han på grund av åldersgränsen för domare måste lämna det ämbete han sedan år 1892 innehaft såsom häradshövding i Stockholms läns västra domsaga. Endast en mening kan råda därom, att han var en prydnad för den svenska domarkåren, och även för den, som ej haft tillfälle att se och iakttaga honom i domarstolen men närmare kände honom, står det klart, att han måste ha varit en domare av ovanligt gedigen gestaltning och av de mest avundsvärda personliga egenskaper. Dessa voro sådana, att de måste ha gjort sig gällande på ett alldeles särskilt sätt, då han, säkerligen med aldrig svikande jämnvikt, hade att leda en rättegång eller en rannsakning.
För den svenska lantdomarekåren har Herman Rohtlieb haft en särskild betydelse, i det han, då Föreningen Sveriges Häradshövdingar bildades år 1908, blev dess styrelses förste ordförande, vilken befattning han innehade till dess han vid 1923 års föreningsmöte frånträdde densamma. Det var icke en lätt sak att få till stånd en förening med ledamöter så spridda landet runt som rikets häradshövdingar, och utan tvivel var det till väsentlig del tack vare Rohtliebs älskvärda och vinnande personlighet som föreningens bildande lyckades. De föreningsledamöter, som då voro med, minnas med tacksamhet hans insats härvid, och alla föreningens ledamöter, som ha haft tillfälle att lära känna honom, skola länge minnas honom med saknad. Det var