Reformplaner ang. B. G. B. I en artikel i Deutsche Juristen-Zeitung (1928 s. 47—51) redogör senatspresidenten, professsor H. Schultz, München, förde önskemål beträffande en reform av Bürgerliches Gesetzbuch, som — enligt uttalanden på juristmöten och i den juridiska litteraturen — kunna anses stå på dagordningen. Av dessa reformplaner må ur artikeln antecknas följande.
    Gällande distinktion mellan sinnessjukdom och sinnesvaghet såsom förutsättning för den svårare och den lättare formen av omyndighetsförklaring upphäves. Flera omyndighetsanledningar upptagas, särskilt begär att använda »Nervengiften». Bolagsrätten reformeras; en förebild finnes i furstendömet Lichtenstein, som nyligen omskapat såväl sin person- som bolagsrätt.
    Enligt tysk rätt äger den man, mot vilken talan om utgivande av underhållsbidrag till barn utom äktenskap föres, åberopa exceptio plurium. Styrkesinvändningen, blir ingen av de män, som under konceptionstiden haft umgänge med kvinnan, underhållsskyldig till barnet. I denna för barnet obilliga ordning föreslås ändring i ett redan utarbetat lagförslag. Enligt detta skola i nämnda fall samtliga lägersmän förpliktas utgiva bidrag till barnet; befrielse från underhållsplikt inträder blott, om lägersman visar, att barnet ej kan vara avlat av honom. Förslag föreligger även till ändring av bestämmelserna om adoption; dess syfte är att underlätta adoptionen. För reformkraven beträffande äktenskapsskillnad har redogörelse förut lämnats i denna tidskrift (1927 s. 233). Förf. uttalar som ett önskemål hos varje praktiker, att domicilprincipen måtte, »liksom i Skandinavien», tillämpas vid äktenskapsskillnad mellan utlänningar. I vad rör Sverige är detta uttalande ej riktigt. Skillnadsorsak måste vara förhanden enligt utlänningens nationella lag; härutöver fordras sådan orsak jämväl enligt svensk lag såsom lex fori. Till stöd för ett yrkande — framfört första gången på ett juristmöte i Heidelberg 1924 — om nya regler angående äktenskapets rättsverkningar, avseende bl. a. ett bättre tillgodoseende av hustruns rättsliga ställning, åberopas vår nya giftermålsbalk.

    Beträffande successionsrätten yttrar förf., att den på grund av sin uppbyggnad och sina talrika fiktioner ger anledning till vägande betänkligheter. De komplicerade reglerna för arvingarnas ansvar för boets gäld, som ej kunnat upprätthållas i praxis, måste förändras. Vidare önskemål äro: arvsrättens begränsning, utvidgning av makes arvsrätt, undanröjande av det egenhändiga och av det gemensamma ömsesidiga testamentet, anordnande av en representant för boet, då samarvingar finnas, samt upphävande av instituten »Vor- und Nacherbschaft». Det ekonomiska resultat man med sistnämnda båda institut velat vinna borde i stället kunna uppnås vid »beschränkte Vorerbschaft» genom anordnande av legat och vid »befreite Vorerbschaft» genom förordnade om nyttjanderätt och utnämnande av en förvaltare av egendomen.
    Förf. framhåller vidare, att beräkningen av laglott, då förskott givits (die Ausgleichungs- und Pflichtteilsanrechnung), stöter på oövervinneliga svårigheter (:de lege lata), då efterlevande make jämväl finnes. Frågan huruvida härvid hänsyn till lämnat arvsförskott skall tagas vid beräknandet av hela kvarlåtenskapen (för fastställande av efterlevande makens del) eller endast vid beräknandet av avkomlingarnas lotter måste erhålla en legal reglering till undanröjande av en motsägelse, som uppenbarligen ej förutsetts av lagstiftaren. (Jfr de iprop. nr 17 framlagda förslagen till lag om arv, 6 kap. 5 § och 7 kap. 2 §, samt till 11 a § i 13 kap. giftermålsbalken. Se ock s. 39—45, 80.)