Strafflagsförslag i Italien. År 1921 framlades i Italien ett under Ferrisordförandeskap uppgjort förslag till ny strafflag; förslaget undvek beteckningen straff och ville införa allenast »sanktioner». I diametral motsats till detta förslag står ett i aug. 1927 framlagt nytt utkast, som bygger på vedergällningsteorien. Av dess bestämmelser — 768 artiklar — skola här blott nämnas följande. Det år 1926 återinförda dödsstraffet är upptaget också i utkastet. Dödsstraffet kan exekveras offentligt, om domstolen det förordnar. Maximum för böter är 100,000 lire. Som bistraff är upptaget, bl. a., konfiskation av den brottsliges förmögenhet eller inkomst. Vid sammanträffande av straffbara handlingar inträder kumulation. Vissa maxima äro dock stadgade; frihetsstraffet »reclusione» får sålunda ej tillhopa överstiga 30 år och sammanlagda bötesmaximum är 400,000 lire. Återfall är allmän straffskärpningsgrund. Politisk eller militär »defaitism» är straffbelagd. Likaså strejk av ej blott statstjänstemän utan av en var annan. Under rubriken »boycott» stadgas straff för den som egenmäktigt, för vinnande av ett ekonomiskt eller politiskt syfte, utnyttjar ett å partier, sammanslutningar eller föreningar grundat inflytande, eller för den som förmår någon eller flera personer att ej sluta arbetsavtal, att ej leverera för arbete erforderliga föremål eller verktyg eller att ej förvärva andras lantbruks- eller industriella produkter. Utbredande av falskt, överdrivet eller tendentiöst rykte om statens politiska, ekonomiska och sociala läge är belagt med frihetsstraff intill fem år.
    Utförliga bestämmelser om skyddsåtgärder gentemot samhällsfarliga personer givas.

 

    Strafflagsreform i Schweiz. Strävandena att ersätta de särskilda kantonernas strafflagar med en för hela riket gällande enhetlig strafflag ha föranlett tillsättandet av en kommission för nämnda ändamål. Arbete på en strafflagsrevision försiggår således samtidigt i de fyra grannländerna, Schweiz, Tyskland, Österrike och Italien. (Se närmast föregående notis och Sv. J. T. 1927 s. 437.)

 

    Dödsstraffet i Sovjet-Ryssland. I de ledande grundsatserna för den ryska sovjetrepublikens straffrätt, som i dec. 1919 utfärdades, upptogs bland straffarterna också dödsstraffet (genom skjutning) — betecknat såsom »högsta straff» — utan angivande av i vilka fall detta straff inträdde. I den år 1922 utfärdade strafflagen angåvos de fall, i vilka »högsta straff» skulle vara tillämp-

ligt, och ett avskaffande av dödsstraffet ställdes i utsikt (se närmare Sv. J. T. 1926 s. 215 ff.). Också i den år 1926 utfärdade strafflagen bibehölls dödsstraffet för vissa brott beträffande vilka detta straff ansågs oumbärligt för upprätthållande av proletariatets diktatur. En inskränkning av dödsstraffets användningsområde har numera skett. I anledning av sovjetregimens tioåriga bestånd utfärdades sålunda i okt. 1927 ett manifest, vari uti tio punkter vissa lagstiftnningsåtgärder »såsom en skänk till det arbetande folket» ställdes i utsikt. I punkt 9 förklarades, att dödsstraffet såsom social skyddsåtgärd skulle upphävas beträffande alla brott, med undantag för brott mot staten, »militärabrott» och »bewaffnete Räuberei». I anslutning härtill utfärdades d. 31 okt. 1927 ett dekret, som avskaffade dödsstraffet vid brott mot sex särskilda artiklar i strafflagen, bl. a. vissa fall av missbruk av tjänsteställning, fällande av oriktig dom i vinningslystet syfte eller för annan personlig fördel, förskingring av statlig eller kommunal tjänsteman utav medel, som han i denna egenskap omhänderhar, och tagande av mutor. Framförallt med hänsyn till statsförbrytelsernas dominerande roll (se Sv. J. T. 1926 s. 217) är dödsstraffets användningsområde fortfarande dock mycket vidsträckt.