Tiden för tingssammanträdenas början m. m. Sveriges Advokatsamfund har inkommit till J. O. med en d. 24 febr. 1928 dagtecknad framställning av denna lydelse:
    "Vid ett stort antal häradsrätter tillämpas alltjämt mycket otillfredsställande principer angående tingssammanträdenas början. Något visst klockslag för sessionens början kungöres icke. Vid de flesta häradsrätter tillämpas visserligen en någorlunda fast praxis, men denna är ofta godtycklig och för denrättssökande allmänheten obekväm, vartill kommer att kännedom om densamma endast kan erhållas genom privata förfrågningar.
    Då dessa betydande olägenheter äro särskilt kännbara för advokatkåren tilllåter sig Sveriges Advokatsamfund att fästa Herr Justitieombudsmannens uppmärksamhet vid frågan.
    Missförhållandena möjliggöras av gällande bristfälliga bestämmelser. I Rättegångsbalken 2: 3 stadgas, att "å tingstimma skall häradshövding och nämnd tideligen vid tingstad vara och sist klockan nio om morgonen". Emellertidtorde endast ett fåtal domare i detta stadgande inlägga en föreskrift om atthäradsrättens förhandlingar skola börja klockan nio. Detta lagrum har visserligen sedermera kompletterats genom Kungl. Brevet den 27 maj 1801, vari föreskrives, att "rättens session bör varje dag begynnas i god tid på förmiddagen", men detta stadgande lärer åtminstone av en del domare tolkas så, att det skulle ligga i domarens skön att bestämma tiden för sessionens början, blott den sker "i god tid på förmiddagen", d. v. s. någon stund före klockantolv. I flertalet domsagor torde dock numera vara praxis att börja förhandlingarna klockan tio. Något lagligt stöd för att välja just detta klockslag finnes icke, utan torde denna praxis hava uppkommit i analogi med stadgandet i Rättegångsbalken 6: 3, som gäller rådhusrätt. Förutom den av några domare tillämpade tiden klockan nio, hava skilda domstolar olika praxis. Somliga börja sessionerna å tid, som bestämts med hänsyn till tingsställets kommunikationer, ett system som naturligtvis är det mest tillfredsställande. I en domsaga, Askimsdomsagan, tillämpas en så modern ordning, att varje mål i regel utsättes till en viss tid på dagen. Där så sker, blir givetvis frågan om tiden för sessionens början för allmänheten av underordnad betydelse.
    De påpekade missförhållandena torde icke kunna hävas på annat sätt än genom lagändring. Att därvid bestämma ett visst klockslag för början av sessionen vid alla häradsrätter, torde emellertid icke vara lämpligt. Bäst synes saken ordnas på så sätt, att domhavandena åläggas att för varje särskild häradsrätt och tingsställe i förväg fastställa viss tid med hänsyn till rådande kom-

NOTISER. 189munikationer och allmänhetens bekvämlighet. Uppgift om sålunda bestämd tid borde av domaren i och för offentliggörande meddelas vederbörande kungörelsemyndighet samtidigt med ingivande av övriga uppgifter rörande tingssammanträden. Det vore vidare önskvärt, om samtidigt kunde stadgas, att domhavandens beslut om tiden kunde dragas under hovrätts prövning.
    Emellertid skulle icke enbart genom dylik lagstiftning en fullt tillfredsställande ordning vinnas. I en del domsagor börja nämligen i regeln tingsförhandlingarna med att domaren vid själva dombordet låter parter i mål och ansökningsärenden, som behandlats vid föregående ting, lösa sina expeditioner. Detta upptar ofta häradshövdingens tid i timtal på förmiddagen, under det parter, ombud och vittnen i de mål, som skola vara före under dagen, få vänta. Att dessa enkla expeditionsåtgärder understundom taga så lång tid är beroende på att i en del domsagor utdelandet av expeditionerna sker efter upprop, ja,det förekommer till och med att domhavanden egenhändigt fastklistrar stämplarna å varje expedition först sedan någon anmält sig vilja lösa den.
    Därjämte förspilles ofta tiden genom att domaren börjar förhandlingarna med att mottaga lagfarter, inteckningar, bouppteckningar m. fl. handlingar samt omedelbart uträknar den stämpel, som skall åsättas dem. Visserligen har i många domsagor detta göromål helt eller delvis överflyttats till domarkansliet, men förfarandet, som ju för övrigt står i full överensstämmelse med de antikverade stadgandena i Rättegångsbalken 2: 3, torde tillämpas i det stora flertalet domsagor.
    Det torde vara uppenbart, att sådana göromål som tillhandahållande av expeditioner samt mottagande av handlingar i ansökningsärenden och därmed eventuellt förenad stämpeluträkning, lämpligen icke höra hemma vid domarebordet under den tid, som i främsta rummet är avsedd för handläggning av rättegångsmål. Föreskrifter synas fördenskull böra meddelas, varigenom nyssnämnda angelägenheter hänvisas till domarkansliet eller, där tingssammanträde hålles å annan ort, därstädes tillfälligt anordnad kanslimottagning. Befaras kan eljest, att den fördel, som fixerandet av visst klockslag för sessionens början skulle innebära, bleve illusorisk.
    I sammanhang härmed böra jämväl bestämmelserna i Rättegångsbalken 2: 3 angående den ordningsföljd, vari mål skola företagas till behandling, upphävas. Dessa regler, som för övrigt endast tillämpas i ett fåtal domsagor, äro ägnade att förhindra domaren att rationellt förlägga målen till olika tider på dagen med hänsyn till parternas, ombudens eller vittnenas bekvämlighet, målens art och övriga omständigheter.
    Vidare må framhållas önskvärdheten av att till handläggning å viss tingsdag ej utsättas flera mål, än som med sannolikhet kunna beräknas bliva å samma dag behandlade. Angelägenheten härav ligger visserligen i öppen dag men torde — men hänsyn till även härutinnan nu förekommande missförhållanden— böra i samband med eventuell lagändring särskilt beaktas.
    Beträffande den nuvarande ordningen i avseende å kungörande av tingssammanträden hänvisas till en av advokaten A. Hemming-Sjöberg författad uppsats "Tingsterminernas kungörande", som är avsedd att inflyta i nästutkommande häfte av Svensk Juristtidning, och varav ett korrektur här bilägges. I denna uppsats hava uppvisats de betänkliga brister, som vidlåda den nuvarande ordningen, och angivits botemedlet, nämligen ändring i vissa närmare angivna

190 NOTISER.avseenden av lagen den 7 maj 1918 om kungörande av tiden för tings början och avslutande m. m.
    Utöver i anförda uppsats påyrkade lagändringar synes i nämnda lag lämpligen böra införas ett stadgande därom, att i sammanhang med kungörandet av tingsterminerna också skulle lämnas uppgift å adresser på domsagornas kansli samt tiden för deras öppethållande, vilket enligt § 11 i domsagostadgan numera endast offentliggöres i länskungörelserna och genom anslag å rättens dörr.
    Under hänvisning till vad sålunda anförts får Sveriges Advokatsamfund härmed hemställa, att Herr Justitieombudsmannen ville hos Kungl. Maj:t göra framställning om vidtagande av erforderliga lagstiftningsåtgärder i ovan angivna syften."
    Framställningen har av J. O. remitterats till styrelsen för Föreningen Sveriges häradshövdingar.