WALTER JELLINEK. Verwaltungsrecht. Berlin 1928. Julius Springer. 549 s. M. 30.00.

 

    Del torde knappast behöva understrykas, att i den mån i vårt land behovet att vetenskapligt penetrera förvaltningsrättsliga spörsmål gör sig gällande, vi närmast äro hänvisade att hämta ledning från Tyskland, där förvaltningsrätten under samverkan mellan doktrin och praxis nått en hög utveckling och där förhållandena dessutom erbjuda så pass mycket av likhet med våra egna, att ett studium kan bliva verkligt fruktbringande. Mången svensk jurist har säkerlige nmed stor behållning nyttjat OTTO MAYERS, den stora banbrytarens, Deutsches Verwaltungsrecht, eller FRITZ FLEINERS Institutionen des deutschen Verwaltungsrechts. WALTER JELLINEKS nyss utkomna Verwaltungsrecht (Enzyklopädie der Rechts- und Staatswissenschaft, Abt.Rechtswissenschaft, herausgeg. von E. Kohlrausch u. W. Kaskel, XXV.Berlin, J. Springer, 1928. XVIII + 549 s. 30 RMk) vill i åtskilliga hänseenden giva mer än dessa arbeten. Det har för Jellinek gälltatt ej blott framställa förvaltningsrättens principer (detta var huvudsyftet för både Mayer och Fleiner), utan även redogöra för desspositiva utformning i enskildheter, vad tysk rätt angår. Något sådanthar knappast försökts förut. SCHOENS framställning av förvaltningsrätten i Holtzendorff-Kohlers encyklopedi redogjorde visserligen utförligt för förvaltningsorganisationen, men stannade i övrigt vid de"allmänna lärorna". HATSCHEKS lärobok (första uppl. 1919, sistauppl. 1927) behandlar ej andra "länders" förvaltning än Preussens,och i äldre framställningar (såsom G. MEYERS) saknades det syntetiska grepp på de förvaltningsrättsliga företeelserna, utan vilket ett

djupare inträngande i problemen knappast är möjligt. Jellineks arbete kan därför göra anspråk på synnerlig uppmärksamhet.
    Förf. har gått väl rustad till sitt värv. Son till Georg Jellinek, grundläggaren av vad som till för kort tid sedan kallades den "moderna"statsläran, har han tidigare skrivit mycket uppmärksammade monografier över betydelsefulla offentligrättsliga problem (Der fehlerhafteStaatsakt und seine Wirkungen, 1908, och Gesetz, Gesetzesanwendungund Zweckmässigkeitserwägung, 1913). Bland hans senare arbeten kannämnas en välskriven liten handbok Verfassung und Verwaltung desReichs und der Länder (1926). Numera professor i Kiel, räknas han som en av de allra främsta inom Tysklands offentliga rätt.
    De förväntningar, som läsaren sålunda har rätt att ställa på Jellineksarbete, skall han förvisso få infriade. Redan en flyktig genom läsningav viktigare partier i förening med en överblick över det övriga gerdet bestämda intrycket, att vi här stå inför ett verkligt betydande verk, som i framtiden kommer att bliva till mycket stor nytta. Det är först och främst ett synnerligen innehållsrikt arbete. Det spänner över förvaltningsrättens hela område, den svåröverskådliga och mångskiftande "speciella delen" såväl som den allmänna. Och det är, väl till märkandes, icke ett slutet rättssystem, som behandlas inom denna vida ram. Framställningen avser alla de tyska ländernas rätt och ger en helhetsbild av dessa visserligen i mångt och mycket likartade, men dock alltid varierande rättssystem. En redovisning av alla divergenser har naturligtvis ej kommit i fråga, men söker man upplysning om de linjer som på olika håll försökts vid viktigare förvaltningsrättsliga instituts utformning, skall man icke förgäves vändas ig till Jellineks verk. Den stora rikedomen av sakupplysningar skymmer icke bort de ledande grundtankarna. Förf. ägnar stort utrymme åt grundlig utredning av principiella spörsmål, och arbetet i dess helhet — alltså även de speciellare delarna — utmärkes avett starkt grepp, som tvingar in också enskildheterna under allmänna synpunkter. En starkt framträdande förtjänst är den fasta förankringen i det praktiska rättslivet och den därmed sammanhängande konkretionen och åskådligheten i framställningssättet. Formar förf. en allmän princip, så lämnar han icke läsaren i oklarhet om vad den i sin tillämpning innebär. Han har, såsom redan hans tidigare arbetenvisat, en lycklig förmåga att föreställa sig de abstrakta satserna i deras konkreta tillämpning. Härmed sammanhänger ett flitigt studium och ett rikhaltigt anförande av domstolspraxis.
    Arbetet är fullt up to date. De mycket utförliga litteraturförteckningarna upptaga talrika arbeten från 1927, och i texten tages mångenstädes hänsyn till detta års lagstiftning och domstolspraxis. Denna aktualitet är av särskilt värde för den som ur Jellineks arbete framförallt vill få besked om vad omvälvningen 1918 betytt för Tysklands förvaltningsrätt (ett ämne varom Fleiner ej alls, Mayer endast i ringamån upplyser). Man gör bekantskap med varje handa intresseväckandeuppslag (påfallande är bl. a. hurusom arbetet på kodifikation av det nybildade landet Thüringens rätt givit intressanta lösningar på åt-

skilliga livligt debatterade problem); man får följa återverkningarna på förvaltningsrätten av den nya tyska författningen (särskilt dess utförliga katalog över "Rechte und Pflichten der Deutschen") o. s. v.
    Bokens studium underlättas av språkets åskådlighet och klarhet och av den beslutsamhet, med vilken förf. formulerar sina ståndpunkter. Säkerligen skall läsaren ej heller undgå att fängslas avden energi och det levande intresse, med vilka han gått till sitt värv. Vilket ställe man än slår upp i arbetet, får man aldrig intrycketa v att något parti skulle ha skrivits blott för att det "måste vara med". Överallt tycker man sig märka den glädje det berett förf. att brottas med problemen på ett jämförelsevis nytt forskningsfält. Hela verket har något av Otto Mayers friska anda och besannar i sin mån den av Jellinek högt vördade mästarens ord (i förordet till sistaupplagans första del, 1923), att "unser deutsches Verwaltungsrechtdoch schon eine Wissenschaft geworden ist, an der man Freudehaben kann".

Nils Herlitz.