Krigsforsikringen for norske skib. (Oprettet ved lov av 21. august 1914.) II. Krigsforsikringsreglene av Ferdinand Schjelderup. Priserettssakene i England og Tyskland av J. Jantzen, Nils Dybwad og Arne Magnus. Oslo1927. Steenske forlag. 287 s. Kr. 10.00.
    Arbetet sönderfaller i två från varandra väsentligen skilda delar.
    Den första delen, som bär titeln "Krigsforsikringsreglene", har till författareadvokaten Ferdinand Schjelderup. I den andra delen åter med ämnet "Prise-

 

¹ Styrelsens författnings- och cirkulärserier, vilka äro avsedda för styrelsen underställd personal, komma att tillställas bl. a. högsta domstolens ledamöter och länsstyrelserna, varjämte rikets häradshövdingar komma att erhålla de nummer, som anses vara för deras verksamhet av betydelse och som ej blott innehålla särtryck ur Svensk författningssamling.För den, som så önskar, kan därjämte abonnemang ske genom posten.

rettssakene i England og Tyskland" har direktören i Nordisk Skibsrederforening J. Jantzen lämnat en allmän »Innledning» till ämnet (s. 229 ff.), under direktören i nämnda förening, advokaten Nils Dybwad behandlat »De britiske prisesaker» (s. 241 ff.) och advokaten Arne Magnus lämnat en framställning av»De tyske prisesaker» (s. 266 ff.).
    Lejonparten av arbetet upptages av Schjelderups utredning av reglerna om krigsförsäkring av fartyg och deras tillämpning under världskriget. Författaren framhåller, förvisso med rätta, att på de farvatten, där världskriget rasade med den största våldsamheten, ingen handelsflagga, med undantag av Englands, visade sig så ofta som den norska; att krigsfaran ej heller gjorde större ingrepp på något annat lands handelsmariner än på nämnda länders; samt att i följd därav de norska och engelska försäkringsrättsliga reglerna om ansvaret för krigsfara blevo föremål för mera allsidig tillämpning och mera ingående prövning än annorstädes var förhållandet. En framför allt på de norska reglernas utveckling och användning i praxis inriktad framställning har därför ett synnerligt intresse. För en sådan framställning har författaren haft en särskild förutsättning däri, att han — såsom i arbetets förord antydes — vid sidan av Johan Bredal varit advokat för »Krigsforsikringen for norske skib.»
    Juristens uppmärksamhet tilldrager sig väl i främsta rummet utredningens första huvudavdelning: »De rettslige hovedlinjer». I denna huvudavdelning söker författaren visa, att den norska krigsförsäkringspraxis kännetecknas »ved det naturlige krigsfarebegreps gjennembrudd, og ved at domstolene bevisst gikk over til å söke de enkelte ulykkers hovedårsak».
    Även de båda andra huvudavdelningarna, av vilka den förra sysslar med »reglenes anvendelse i praksis» och den andra med »rettssaker om erstatningsopgjör og andre spörsmål», erbjuda emellertid mycket av intresse. Närmastvänder sig väl arbetet till försäkringsvärlden. Även av andra läses dock framställningen med behållning. Utredningen giver, vid sidan av sitt huvudsakliga syfte, en ofta mycket målande bild av de faror och vanskligheter, för vilka handelsfartygen voro utsatta under världskriget — även om måhända även i detta sammanhang mutatis mutandis bör göras den reservation, som en engelsk domare enligt författaren (s. 136) uttalat om sitt försök att sätta sig in i en befälhavares handlingssätt: »forsåvidt det lar sig gjöre, naar man sitter behageligher i retten en junieftermiddag, å trekke sammenligning med kapteinens stilling en mörk, snefull aprilnat, i vind och sjö og med en ubåt like ved».
    Ett alldeles särskilt intresse har arbetet för en jurist, som är mera förtrogenmed sjö- än försäkringsrätt. Här som så ofta vid studiet av arbeten i sjöförsäkringsrätt inställer sig hos honom en reflexion om det stora utbytet i att se sjörättens problem betraktade ur försäkringsrättslig synvinkel.
    Den, som mera tillfälligt rådfrågar Schjelderups utredning, må erinras om »domsregistret» s. 223 ff. För svenskar, som måhända ej äro i besittning av »Nordiske Domme i Sjöfartsanliggender», hade det givetvis varit en fördel, om hänvisningarna till svenska rättsfall avsett ej blott nämnda arbete, utan även »Nytt juridiskt arkiv». Vill man nu med ledning av dagen för Högsta Domstolens avgörande beträffande här i landet behandlade mål uppsöka desamma i N. J. A., måste för övrigt beaktas, att av Schjelderup som »domar» betecknade avgöranden stundom återfinnas bland B-notiserna därstädes (se t. ex. s. 83).
    Av de tre mindre uppsatserna i arbetets andra del må särskilt framhållas

Jantzens klara och översiktliga framställning av utvecklingen under världskriget — om ordet utveckling kan användas i detta sammanhang — av uppfattningen om kontraband och de neutralas rättigheter.

H. W.