OLUF H. KRABBE. Betragtninger over Forbrydelser og Straf. Khvn 1928. Gad.86 s. Kr. 2.00.
    De tre uppsatser som prof. Krabbe här sammanfört, bära alla på ett välgörande sätt vittne om hans tidigare levnadsyrke som kriminalretsassessor och landsdommer. Läsaren finner här ingen halsbrytande tankegymnastik, intet jonglerande med mer eller mindre konstiga termer; det är den praktiskt erfarne kriminalistens kloka värdesättning av livets realiteter som bjudes i dessa betraktelser över brott och straff.
    Uppsatserna Om Forbrydelsers Farlighed och Om Bødestraf og kort Frihedsstraf ha förut stått att läsa i N. T. f. S. (1918 och 1923) och äro sålunda även för oss svenskar väl kända. Men det är ett nöje att förnya bekantskapen med förf:s många träffande reflexioner, t. ex. om den varierande procenten åtalade förbrytelser av begångna (störst för våld mot polis, lägst för fosterfördrivning), om det moderna fingeravtrycket såsom en efterträdare till brännmärkningen, o. s. v. Den yngre av de båda tidskriftsuppsatserna utgör väsentligen en kritik av dagsbotsystemet, en kritik som egendomligt nog icke från något håll uppmärksammades när förra året systemets införande proponerades hos oss. Kommer förslaget ånyo fram, böra emellertid motståndarna då de rusta sig till strid icke förgäta denna arsenal, rik på goda vapen.

    Den tredje uppsatsen, Om Tyveri og Bedrageri, kan sägas i viss mån fullfölja de tidigare betraktelserna om förbrytelsers farlighet. Vid tjuvnad är gärningen i allmänhet lätt konstaterad, medan ovisshet ofta råder om gärningsmannen; huruvida ett bedrägeri föreligger eller icke — den danska strafflagenin begriper under bedrägeri även förskingring — kan däremot ej sällan vara tvivelaktigt, men är bedrägeriets existens klar behöver man ej forska efter vem som är bedragaren. »Tyven kan skjule sig selv, men ikke sin Gerning. Bedrageren kan skjule Gerningen, men ikke sig selv». Förf. dröjer särskilt vid danska strafflagens § 254 som — jfr vår strafflags 22: 21 före 1923 års lagändring — från allmänt åtal undantar förskingring av »betroede Penge» och låter straffrihet inträda om den tilltalade ersätter det förskingrade innan dom faller i första instans. Han klandrar den utvidgande tolkning som givits lagrummet i praktiken och som bl. a. medfört att myndigheterna nyligen i ett par uppseendeväckande fall förhållit sig passiva ehuru det uppenbarligen rörde sig ej blott om pengar, utan om obehörigt användande av värdehandlingar, om falsk bokföring o. s. v. Enligt vad dagspressen uppgivit har emellertid justitsministeriet, efter det förf:s arbete i mars månad utkom, förklarat att någon ändring i hittillsvarande praxis icke är att emotse.
    Den lilla boken kan med allt fog rekommenderas till det bästa.

B. W.