För min del tror jag, att de olägenheter och svårigheter, som skulle uppstå, om det av prof. Undén skisserade övergångssystemet genomfördes, skulle överväga systemets fördelar. Rättsosäkerhet för tredje man och makarna själva, tvister och irritation mellan dessa bleve sålunda troligen följden, allt i en utsträckning, som icke vore önskvärd. Vad som härvid sannolikt skulle åstadkomma de flesta olägenheterna torde vara de säkerligen ganska många fall, då av hustrun införd egendom placerats så, att tvivel råder beträffande vad som trätt i den ursprungligen införda egendomens ställe. Betänklig synes även utvägen att medge borgenär rätt att inom viss övergångstid uppsäga en eljest ännu ej uppsägbar eller till betalning förfallen fordran för att därigenom framtvinga antingen likvid för sin fordran eller ock ett för borgenären tillfredsställande arrangemang med avseende på makarnas betalningsansvar. En dylik extraordinär åtgärd kan givetvis tänkas påkallad i utomordentliga situationer men knappast eljest. Och att här tala om någon utomordentlig situation är väl icke tillräckligt motiverat, även om det vore mycket tilltalande att låta hustrurna i de gamla äktenskapen utan vidare erhålla förvaltningsrätten över egendom, som de infört i boet, liksom det även vore tilltalande att slippa under en lång tid framåt laborera med två olika äktenskapliga egendomssystem vid sidan av varandra.

Georg Stjernstedt.

 

Anmodad att göra ett uttalande rörande Professor Östen Undéns uppslag att radikalt förkorta giltighetstiden för övergångsbestämmelserna till nya giftermålsbalken, vill jag härmed efterkomma denna begäran under uttryckligt framhållande av att jag ingalunda stadgat min mening i frågan.
    Rent principiellt är det icke tilltalande att så kort efter giftermålsbalkens antagande rubba grunderna för övergångsbestämmelserna. Lagen med dess övergångsbestämmelser har av riksdagen antagits såsom en enhet och det kan starkt ifrågasättas, huruvida lagen med radikalare övergångsbestämmelser skulle vunnit riksdagens gillande.För den fortsatta omarbetningen av 1734 års lag är det icke gagnande,

om det kan påvisas, att antagna rättsgrundsatser icke hava större bärighet än att de behöva slopas inom några år.
    Ur danska familjerättskommissionens betänkande citerar herr Undén ett uttalande, att det skulle vara onaturligt att utesluta en stor mängd nu levande människor från fördelarna av den nya ordningen för äktenskap. Denna ståndpunkt är naturligtvis riktig under den förutsättningen, att de människor, som avses, själva hade den ringaste lust att komma i åtnjutande av dessa fördelar. Det måste emellertid tyvärr konstateras, att den stora mängden av Sveriges befolkning är fullständigt likgiltig härför. Den nya äktenskapslagstiftningen har icke tillkommit på grund av ett allmänt känt behov hos de breda folklagren, utan måste betraktas som ett verk av de intellektuella krafterna. Vår allmoge och våra arbetare leva sitt liv i en lycklig okunnighet om den nya lagstiftning, varmed de begåvats, och detsamma kan sägas om det stora flertalet av de äkta makar, som inom andra samhällsklasser framleva sitt liv gemensamt. De år, som förgått sedan den nya giftermålsbalkens ikraftträdande, hava sållat bort en mängd disharmoniska äktenskap. Konkurser och boskillnader hava inom andra äktenskap åstadkommit en ordning, som sammanfaller med den nya lagstiftningen. Allt detta gör att man säkerligen utan att misstaga sig kan våga påstå, att någon önskan om ändring av övergångsbestämmelserna endast i enstaka undantagsfall föreligger. För dessa undantags skull vore det väl möjligt att göra vägen till boskillnad lättare, så att de därigenom kunde vinna de åtrådda fördelarne.
    Om man sålunda icke lärer för den ifrågasatta ändringen kunna åberopa ett behov hos dem, som närmast därav beröras, är det naturligtvis obestridligt, att det för särskilt de yngre juristerna och den vid universiteten studerande ungdom, som ämnar utbilda sig till jurister, vore av den allra största vikt att få systemet förenklat. Huruvida detta behov emellertid bör tillerkännas någon avgörande betydelse i detta fall, är väl mera tvivelaktigt. Det synes mig somom de erinringar, lagberedningen gjort mot den nya lagstiftningens reservationslösa tillämpning å äldre äktenskap, äro så väl grundade, att man endast av mycket starkare skäl kan ha anledning att intressera sig för en sådan.
    Även det anförda skälet, att dubbelheten i lagstiftningen för allmänheten utgör hinder att tillägna sig de nya rättsgrundsatserna, synes mig icke hava någon större bärkraft. Själva faktum kan naturligtvis icke bortresoneras, men olägenheterna äro icke stora. Den som för sina egna äktenskapliga förhållanden har intresse av saken, måste under alla omständigheter hos sakkunnig person inhämta upplysningar, enär han eljest riskerar svåra missförstånd. Allmänheten har icke under den förutvarande lagstiftningens egid haft någon mera ingående kännedom om de rättsregler, som gällt för makars ekonomiska mellanhavanden, och så kommer det säkert att städse förbli.
    Med det nu sagda har jag icke velat säga, att uppslaget icke börtagas under allvarligt övervägande. Särskilt advokaternas erfarenhet torde kunna giva anledning till att man på spörsmålet måste an-

lägga andra synpunkter än de av mig tillämpade, som framföras utan alla anspråk på att vara annat än ett på ett mycket tidigt stadium gjort diskussionsinlägg.

 

Georg Bissmark.