Nya lagar i Finland. Det har redan länge betraktats som en stor brist i Finlands positiva rätt, att skiljemannaförfarandet icke varit på ett tillfyllestgörande sätt reglerat i lag. Luckan är numera fylld. Republikens president har nämligen d. 4 febr. 1928 fastställt den av riksdagen antagna lagen om skiljemannaförfarande.
    Den nya skiljemannalagen (§ 1.1) tillåter skiljemannaförfarande i enahanda utsträckning som gällande svensk rätt. Uttryckligen är ock stadgat, att i testamente intagen föreskrift därom, att ersättnings- och tvistefrågor, som av detsamma föranledas, skola avgöras av skiljemän, skall lända till efterrättelse. Sammalunda även i specialförordningar givna bestämmelser om skiljemannabehandling av där angivna tvistefrågor (§ 26). Varje skiljeavtal bör ingås skriftligen. Överenskommelse om skiljemannaförfarande kan dock träffas under rättegång inför domstol, då avtalet emellertid bör protokolleras (§ 3).Tvisten eller det rättsförhållande, som förutsättes kunna föranleda tvist i framtiden, skall individualiseras i skiljeavtalet. När i senare händelsen tvist sedermera uppkommer, bör dess föremål för motparten och skiljemännen skriftligen fixeras av den, som påkallar skiljedom (§§ 3 och 15). Förbehåll om rätt att klandra skiljedomen får aldrig göras (§ 2). Skiljemännen kunna anges i skiljeavtalet eller ock blott regler ges beträffande det sätt, varpå dessa skola utses, men intetdera är nödvändigt (§§ 3 o. 9). Innehåller skiljeavtalet ej något om skiljemännen, anses dessa böra vara tre, av vilka vardera parten äger välja en, varefter de båda av parterna valda utse ordförande (§ 9). Underlåter part, trots motpartens skriftliga anmodan, att verkställa skiljemannaval, äger domstol i den försumliges ställe göra detta, så framt icke skiljeavtalet bestämmer annat(§§ 10 o. 13),
    De oundgängliga förutsättningarna för skiljemannahabilitet anges i lagen; så ock de speciella jävsgrunder, som part kan göra gällande mot skiljeman (§§ 6 o. 7). Har part till skiljeman valt honom veterligen jävig person eller trots kännedom om jäv inför skiljemannarätten trätt i svaromål rörande huvudsaken, har han därmed försuttit sin jävsrätt (§ 8). Skyldighet att emottaga skiljemannauppdrag finnes icke, men den, som åtagit sig slikt värv, är, om hållbart skäl för avsägelse ej visas, pliktig fullgöra åtagandet vid äventyr av tvångsmedel òch skadeersättningsskyldighet. Talan härom äger partföra inför statsdomstol (§ 14).
    Ingånget skiljeavtal konstituerar dispositiv processinvändning i avseende å rättegång angående den tvist, som i skiljeavtalet åsyftas(§ 1.2), Tredskar motpart att fullgöra å honom ankommande val av skiljeman, kan själva tvisten, oavsett skiljeavtalet, dragas under domstols behandling (§ 12). Överenskommelse om skiljemannaförfarande är även att anses såsom förfallen uti några andra i lagen uttryckligen angivna fall, nämligen då val av skiljeman i skiljeavtalet gjorts beroende på samstämmigt beslut av parterna och sådan enighet ej ernås eller då någon, som i avtalet utsetts till skiljeman, vägrar mottaga uppdraget eller frångår åtagande eller avlider (§ 4.1). Full

göra skiljemännen icke sitt uppdrag inom avtalad eller förelagd tid, är skiljeavtalet jämväl försatt ur verkan (§ 19.1). Talan om skiljeavtalets fortsatta bestånd kan föras vid statsdomstol (§ 4.2).
    Vidkommande själva förfarandet inskärpes grundsatsen audiatur etaltera pars (§ 6). Bevisemottagning, som förutsätter edgång, bör ombetros allmän underdomstol, som är skyldig därutinnan meddelarättshjälp. Då fråga är om editionsplikt och dess tvångsvisa fullgörande såsom ock eljest då fråga är om användandet av processuella tvångsmedel, tillhör avgörandet allmän underrätt (§ 17). Vid sakens behandling och avgörande handla skiljemännen under domareansvar. Omröstning verkställes jämlikt R. B. 23 kap. 3 o. 4 §§. Bestämmelseräro givna därom, huru skiljedom bör avfattas och underskrivas (§§20 o. 21.2).
    I lagen anges de brister, vilka eo ipse göra en skiljedom ogill och inexigibel. Dessa äro: skiljeavtalet är ej ingånget i lagbestämd form eller tvistefrågan ej skriftligen fixerad; skiljeman har icke utsetts avtalsenligt, skiljemännen hava i skiljedomen överskridit sitt uppdrag eller dömt rörande tvist, som ej kan under skiljemannadom hänskjutas; skiljedomen är avkunnad efter utgången av härför bestämd tid, eller given utan att parterna beretts tillfälle att utveckla sin talan; skiljedomen är icke avfattad eller underskriven på sätt lagen föreskriver (§ 21). Anser part, att förfarandet eller domen vidlådes av annan formell brist, kan han föra talan om skiljedomens undanröjande vid statsdomstol i grund av stämning i vanlig civilprocessuell ordning. Sådan talan är dock bunden vid 60 dagars preklusionstid, räknat från domens avkunnande (§ 23). Hava skiljemännen i skiljedomen förbigått någon tvistefråga, vari deras avgörande i föreskriven ordning påkallats, kan tvisten i denna del underkastas domstols prövning (§ 22). Om återigen skiljemännen i skiljedomen uttalat sig angående dem tillkommande arvode, ehuru denna fråga icke var uttryckligen hänskjuten "under deras dom, äger part i denna del inom 60 dagar söka ändring vid allmän underrätt (§ 24).
    Lagen innehåller slutligen ännu stadgande därom, att talan vid allmän domstol, vilken föranledes av skiljeavtal eller skiljemannaförfarande, skall utföras vid den underrätt, som varit laga domstol för den åt skiljemännen överlämnade tvisten. Likvisst äro parterna förbehållna vanlig prorogationsrätt. Dessutom är part, som hos domstol vill påyrka val av medlem i skiljemannarätt, förklarad berättigad göra detta vid den allmänna underdomstol, som för honom är "lägligare" (§ 25).

 

    Från senare hälften av 1927 (se Sv. J. T. 1927 s. 483 f.) förtjäna följande nya lagar omnämnande:
    En ny lag är given d. 27 juli 1927 ang. fartygsregister. Registermyndigheter förbliva städernas magistrater och ordningsrätter, envar för sitt registerområde. — Så gott som uteslutande inre politiska skäl föranledde en ny lag, utfärdad d. 19 nov. 1927 ang.

rätten att föreslå borgmästare samt välja rådmän och magistratssekreterare. Utövningen av detta gamla borgerskapsprivilegium blev genom lagen överflyttad från städernas rådhusstämma till stadsfullmäktige. — Medelst en förordning av d. 25 nov. 1927 upphävdes förbudet för kvinna att bekläda ordförandepost vid allmän underrätt och ägodelningsrätt (Se Sv. J. T. 1926 s.393). — I en d. 9 dec. 1927 given lag, innefattande ändringar igällande lag om barn utom äktenskap, stadgas att talan rörande skyldighet att deltaga i underhållet av dylikt barn får föras vid domstol i den ort, där endera parten har sitt hemvist eller där hävdandet försiggått.
O. Hj. Granfelt.