Revue internationale de la théorie du droit. Directeurs: LÉON DUGUITBordeaux, HANS KELSEN, Vienne, FR. WEYR, Brno (Brünn, Tjeckoslovakien). Rédaction: JAROMÍR SEDLÁČEK, Brno. Maison d'édition (och exp.): ROHRERBrno. Rm 20.00 par an. Année I 1926/27 Nos. 1 — 4, 273 p. Année 1927/28 Nos. 1—4, 272 p.
    Denna tämligen nystartade tidskrift har såsom namnet antyder tagit till sin uteslutande uppgift att dryfta rättsteoretiska spörsmål. Såsom exempel på dylika nämnas i det förord, varmed tidskriftens första årgång inledes, frågorna om rättens väsen, om rättens förhållande till staten och till samhället samt om de grundbegrepp och metoder, vilka anlitas för kännedom om rättsordningen. Som bekant äro sådana spörsmål föremål för livlig diskussion bland kontinentens rättsvetenskapsmän. Efter vad det tycks, är tidskriften dock avsedd att vara organ blott för vissa bland de mångfaldiga åsiktsriktningar, som sträva efter gehör i den vetenskapliga diskussionen.

LITTERATURNOTISER. 159    Tidskriftens orientering anges genom namnen på tvenne av dess utgivare. Den ene av dessa två är den frejdade professorn i Bordeaux LÉON DUGUITDennes vetenskapliga program är realistiskt, om än professor LUNDSTEDT i en uppsats i "Festskrift för Axel Hägerström" ger skäl för åsikten, att Duguit ej förmått genomföra ett strängt realistiskt åskådningssätt. Duguit behandlar med kritisk skärpa rättsvetenskapens grundproblem såsom frågorna om suveränitet, om rättssubjekt och om rättigheter. Han söker påvisa bristande sanningshalt hos de gängse föreställningarna och tager därvid hänsyn till de samhälleliga förhållandenas utveckling under de senaste generationerna ej mindre än till kravet på full vetenskaplighet. Enligt honom dröjer rättsvetenskapen kvar i föreställningar av metafysisk och individualistisk art, medan man i deras ställe borde sätta en realistisk och kollektivistisk uppfattning av rättsordningen. Sin åskådning har Duguit utvecklat i ett flertal arbeten, bland vilka huvudverket är "Traité de droit constitutionel", 2. éd., 5 vol., Paris 1921 — 25. Duguits teorier ha väckt stor uppmärksamhet i den romanska världen. Även i Ryssland ha hans arbeten flitigt studerats, och vid utarbetandet av sovjetväldets stats- och rättslära har man hämtat lärdomar från honom.
    Det andra namnet av programmatisk innebörd i tidskriftens direktion tillhör professorn i Wien HANS KELSEN. Denne torde vara den mest berömde nu levande rättsteoretikern i de tyskspråkiga länderna. Kelsens utgångspunkt är tanken, att juridikens ändamål icke är att utforska verkligheten utan att fastställa regler, enligt vilka människor böra handla. Han presterar från denna utgångspunkt en skarp kritik av den tyska rättsvetenskapens ställning till de rättsteoretiska spörsmålen. För övrigt befinner sig också RUDOLF KJELLÉN bland de författare, som hos Kelsen få kläda skott för påstådda irrläror. Vid uppförande av en egen lärobyggnad söker Kelsen med hänsynslös följdriktighet tillämpa tanken att rätten tillhör börats och icke varats värld. De resultat, vartill han därvid kommer, äro ofta ägnade att väcka förvåning genom sin originalitet. Som exempel må anföras hans identifiering av stat och rätt samt hans jämförelse mellan den vanliga föreställningen om en stat och föreställningen om Gud och jämförelsen mellan den juridiska orätten och teodicénsproblem. Såsom Kelsens huvudverk må nämnas "Hauptprobleme der Staatsrechtslehre", Tübingen 1911, och "Allgemeine Staatslehre", Berlin 1925. Kelsens ganska storvulna konsekvensmakeri har nyligen underkastats kritisk granskning av vår svenske rättsfilosof professor HÄGERSTRÖM i tidskriften Litteris 1928 s. 20 ff. och 81 ff. Hägerström uttrycker där sin höga uppskattning av Kelsens författarskap, i synnerhet av dettas kritiska del, men opponerar mot de Kelsenska teoriernas brist på verklighetstrohet. En ganska utförlig svensk framställning av vissa för Kelsen ledande idéer och tillika ett beaktansvärt inlägg i diskussionen om dem erbjuder för övrigt GUSTAF OLSSON i sin doktorsavhandling "Det statsrealistiska problemet" etc., Lund 1925.
    De läror, som utvecklas av Duguit och Kelsen, förete, såsom redan de nu givna antydningarna torde visa, väsentliga inbördes skiljaktigheter. I mångt och mycket överensstämma de dock; i synnerhet finnas påfallande överensstämmelser i kritiken av gängse åskådningar. De båda författarna kunna därför väl trivas inom ramen av samma tidskrift.
    Kring vardera av dessa båda ha fylkat sig andra rättsvetenskapsmän. Bland dem som höra till Kelsens lärjungar och därmed även stå tidskriften nära,

160 LITTERATURNOTISER.må nämnas professorn i Wien ADOLF MERKL. Dennes förnämsta vetenskapliga bragd är utformandet av den monumentala teorien om rättens "Stufenbau". Hans huvudverk är "Allgemeines Verwaltungsrecht", Wien & Berlin 1927. En annan Kelsen på sätt och vis närstående författare, vars namn är mycket känt inom rättsteoretiskt intresserade kretsar, är professorn i Prag FRITZ SANDERDenne har utövat ett vidlyftigt författarskap av synnerligen svårtillgänglig beskaffenhet. Man torde våga påstå om honom, att han är den mest tålamodsprövande av nu levande rättsvetenskapliga författare.
    Bidragsgivarna till tidskriften äro f. ö. av flera nationaliteter. Bidragen äro avfattade på franska eller tyska, något enstaka på italienska. Den närmaste redaktionella ledningen ligger i tjeckisk hand, och många av bidragsgivarna höra hemma i Tjeckoslovakien. Det kan nämnas, att dessa synas med förkärlek skriva på franska språket. Det tjeckiska elementet i tidskriftens ledning torde ha spelat rollen av förmedlare mellan de franska och österrikiska nationaliteterna. Man måste sätta stort värde på det initiativ, som i och med tidskriftens skapande tagits till konfrontation av skilda länders rättsvetenskap. På det område, vilket tidskriften gjort till sitt, äro ju problemen desamma i alla kulturländer, varför på detta gebit en rättsvetenskapens nationella begränsning måste te sig ändamålsvidrig. Att en sådan begränsning har förefunnits, är emellertid tyvärr otvivelaktigt.

I. S.