42 GUNNAR W. SJÖGREN.IVAR ARCTANDER. Statsmonopoler. Tilblivelsen av grunnlovens § 101 og paragrafens betydning som vern mot statsmonopoler. Oslo 1928. Aschehoug. 186 s.

 

    I Norges grundlag av d. 4 nov. 1814 lyder § 101, i svensk översättning efter "Främmande grundlagar", sålunda: "Nya och varaktiga inskränkningar i näringsfriheten må icke till fördel för någon hädanefter medgivas." Såsom undertiteln på föreliggande avhandling antyder, är det förf:ns avsikt att lämna en redogörelse för tillkomsten av detta stadgande samt för de praktiska konsekvenser, som kunna dragas därav för bedömande av spörsmålet om statsmonopol.
    Förf. framhåller, hurusom berörda stadgande vände sig mot envåldskonungarnas hela merkantilistiska system och därmed också mot en väsentlig del av systemet, nämligen enväldets monopoliserade offentliga företag. I avhandlingen lämnas till stöd för denna uppfattning en redogörelse för nämnda system, sådant det kan antagas hava betraktats av folket år 1814. Bland alla de många merkantilistiska statshandlingarna angrep man då särskilt statens och kompaniernas handelsmonopol, statens industriella verksamhet samt sågverksprivilegierna. Uti förslag och grundlagsutkast på Eidsvoll vände man sig mot nämnda system och samlade sig till ett principkrav på allmän näringsfrihet; angreppen på privilegier, monopol och statsföretag kunde anses såsom utslag av detta krav.
    Konstitutionskommittén, vars ordförande var Christian Magnus Falsen, upptog till skydd för näringsfriheten följande stadgande i sitt slutliga utkast: "Nye og bestandige indskrænkninger i næringsfriheden bør ikke tilstedes for fremtiden." I denna lydelse antogs stadgandet av riksförsamlingen på Eidsvoll. Den till grund för detsamma liggande uppfattningen belyses i avhandlingen bl. a. även av regeringens och stortingets ställning till monopolhandel och statsdrift omedelbart efter grundlagens tillkomst samt lagstiftningens angrepp på privilegierna omedelbart efter 1814.
    För slutligt utformande av grundlagen tillsattes en redaktionskommitté, under vars arbete lydelsen av berörda paragraf emellertid förändrades till följande: "Nye og bestandige indskrænkninger i næringsfriheden bør ikke tilstedes nogen for fremtiden." Och denna lydelse har paragrafen i den undertecknade grundlagen. Denna förändrade ordalydelse har man, efter förf:ns mening, i ej ringa grad byggt på, då man icke ansett § 101 grundlagen såsom något skydd mot statsmonopol. Förf. har därför funnit det nödvändigt att närmare undersöka karaktären av denna förändring. Han stöder sig därvid i första hand på en i detalj genomförd studie av en del andra ändringar, som redaktionskommittén företagit, och belyser förövrigt spörsmålet ur språkliga och historiska synpunkter. Såsom resultat av denna undersökning erhåller förf., att förändringen icke kan hava skett i syfte att öppna möjlighet till statsmonopol utan endast för att fastslå, att paragrafen icke gäller de rent sociala inskränkningarna i näringsfriheten.

SvJT 1929
Anm. av Ivar Arctander: Statsmonopoler. 43

ANM. AV IVAR ARCTANDER: STATSMONOPOLER. 43    Förf. anser sålunda, att man måste antaga, att grundlagens § 101 förbjuder offentliga monopol och ej endast avser att säkerställa medborgarna mot varandra. Då förbudet blott avser "varaktiga" inskränkningar, äger lagstiftningen ge en tillfällig företrädesrätt, då en säregen situation, såsom krigsförhållanden, kräver det. Stadgandet vänder sig emot monopol på näringslivets område, oavsett om de hava till syfte att tillföra statskassan inkomster eller att upphjälpa en näring genom monopolistiskt tvång. Det utgör likväl ej hinder mot varje slags monopol; man har velat tillåta sådana band på näringsfriheten, som införas av rent sociala hänsyn. Men den samhällsgagneliga fria näringen kan icke monopoliseras av staten.
    Avhandlingen har kunnat bygga på ett rikt historiskt material, som i detalj framlägges och utnyttjas. Grundlagsstadgandet får sin rätta belysning av den ingående och intresseväckande redogörelsen för den merkantilistiska politikens resultat i ekonomiskt avseendeför staten och enskilda. Från redogörelsen för arbetet med grundlagsstadgandets utformning får man ett livligt intryck av det fria norska folkets reaktion mot nämnda system. Utvecklingen går emellertid sin kretsgång. Förf:ns avhandling har i Norge haft särskild aktualitet i anledning av det av regeringen för årets storting framlagda förslaget om spannmålsmonopol. Väl framhåller förf., hurusom detta varaktiga monopol är i hög grad säreget och har få beröringspunkter med andra statsmonopol, men att det dock måste anses strida mot § 101 grundlagen. — Nämnda förslag till spannmålsmonopol har nu behandlats av stortinget, och d. 22 juni 1928 har utfärdats en lag om tillgodoseende av landets spannsmålsbehov, vilken innebär monopol för staten på införsel av vissa slag av spannmål och mjöl.

Gunnar W. Sjögren.