Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler, utgiven genom socialdepartementets försorg. I—IV. Andra, omarbetade upplagan. Lund 1927—28. C. W. K. Gleerup. Inb. kr. 5.00, 5.75, 8.75 och 7.75.
    Första upplagan av denna lärobok, vilken på offentligt uppdrag utgavs avprof. ROB. MALMGREN i Lund, anmäldes i Sv. J. T. 1927 s. 195. Den nya upplagan har utgivits i fyra självständiga delar, vilka säljas var för sig och av vilka de tre först utkomna — I Inledning samt Förvaltningsrätt och Finansrätt, II Civilrätt och IV Processrätt — omnämnts i Sv. J. T. 1928 s. 291. Sedan någon tid föreligger upplagan komplett, i det att jämväl del III Straffrätt, av prof. RAGNAR BERGENDAL, numera utkommit. Förseningen av denna del torde vara att tillskriva det värdefulla tillägg »Specialstraffrätten i huvuddrag», vilket utgör den nya upplagans viktigaste nyhet. Tyngdpunkten i denna framställning ligger i den lämnade, ingående redogörelsen för de allmänna straffrättsinstitutens — delaktighet, konkurrens, återfall etc. — till-

lämplighet på specialstraffrättens område. Ingen inom rättsskipningen verksam jurist kan utan det största intresse taga del av denna redogörelse, som på flera punkter blottar en rikedom på skiftande sätt att i olika specialförfattningar lösa likartade frågor, vilken icke alltid synes motiverad av förhållandenas växlande karaktär. Förf:s studium av specialstraffrätten har redan vid sidan om läroboken avkastat en vetenskaplig uppsats, publicerad i Sv. J. T.1928 s. 425 ff. Det är att hoppas, att denna av vetenskapen i vårt land hittills missaktade men för rättsskipningen, särskilt i första instans, så mycket betydelsefullare del av straffrätten fortfarande skall kunna hålla förf:s intresse fånget till fromma icke blott för litteraturen utan helst även för lagstiftningen på området.
    En reflexion, som ligger något vid sidan om ett notificerande av den nu fullbordade nya upplagan av landsfiskalsläroboken men som ofta tränger sig på läsaren, är denna: det är gott och väl att socialdepartementet här skaffat landsfiskalsaspiranterna en förträfflig lärobok, men hur är det möjligt för dem att utan all undervisning på egen hand tillägna sig all denna lärdom? Frågan står obesvarad även för den som ett par gånger haft tillfälle att såsom examinator deltaga i en landsfiskalsexamen — eller kanske just för den som haft denna erfarenhet. När lärobokens tillvaro härmed anmäles i en juristtidning, kan det därför måhända vara på sin plats att framhålla, 1:o att dess innehåll är sådant att arbetet för att kunna tillgodogöras torde kräva samma förutsättningar hos läsaren som de första läroböcker, vilka vid universiteten sättas i händerna på de juris studerande; 2:o att arbetet icke innehåller något som kan anses vara likgiltigt för en allmän åklagare vid underrätt att känna. När det nu begäres, att en ung man med realskoleexamen och viss praktisk utbildning vid länsstyrelse, hos polis och å landsfiskalskontor skall utan handledning av lärare blott genom självstudium inhämta denna dryga kurs i rättskunskap, presenterad å lärobokens över 2,000 sidor, låt vara liten oktav, så begäres en ren orimlighet. Utan ordentlig underbyggnad kan den blivande åklagaren — bortsett från undantagsfall av ovanliga begåvningar — icke heller senare i praktiken tillägna sig förutsättningarna för att kunna fullt tillgodogöra sig läroboken. Konklusionen härav är den, att trots förefintligheten av den utmärkta, läroboken — av vilken exempelvis den nu speciellt anmälda delen, BERGENDALS strafflagskommentar, torde komma att studeras av fler jurister än landsfiskaler — den teoretiska utbildningen av underrättsåklagare icke kan anses vara tillfredsställande ordnad. Skall den föreliggande läroboken anses rymma det mått av rättskunskap som skäligen bör krävas av en underrättsåklagare, då är därmed också sagt att icke blott landsfogdar eller deras vederlikar (processreformens »statsåklagare» i de svårare brottmålen) utan var och en, som skall tillåtas å det allmännas vägnar draga enskilda medborgare inför rätta, måste vara rättsbildad (vilket dock icke behöver vara identiskt med juris kandidat).

K. J. S.