Juridisk og statsvidenskabelig Stat. Khvn 1928 V. Richters Forlag. 354 s. Inb. kr. 12.00.

 

    Denna danska matrikel har gamla, snart hundraåriga anor. Den är nämligen den adertonde i en serie som började utkomma 1831, eller 56 år före vår första svenska justitiematrikel.
    Såsom titeln antyder omfattar boken två delar: Juridiske Kandidater, redigerad av Fuldmægtig A. Falk-Jensen, och Statsvidenskabelige og Forsikringsvidenskabelige Kandidater, redigerad av Fuldmægtig P. Grønvold och Inspektør Jens Toftegaard. Den förra delen är den vida omfångsrikare: den upptar av hela sidantalet i det närmaste sex sjundedelar (298 s.) Blott denna del avses när i det följande den danska justitiematrikeln (D) jämföres med den svenska (S) och den finska (F; se Sv. J. T. 1927 s. 70 f.).
    Medan F ordnat biografierna i tidsföljd efter examensdatum, är uppställningen i D som i S alfabetisk; D har dock tillika en kronologisk namnförteckning. Kretsen av biograferade är i D bestämd efter samma princip som i F. Förutom några jurister med tysk examen som efter Sønderjyllands återförening med moderlandet likställts med dansk, upptar sålunda D alla nu levande¹ candidati juris från Köpenhamns universitet, oberoende av ställning i samhället. I fråga åter om biografiernas innehåll och utseende skiljer sig D ganska avsevärt från både S och F såsom framgår av detta korta men typiska prov:
    Bisgaard, Otto Laurits (Sagf. A. M. B. og Bolette M. Lassen), f. Silkeborg 25. Jan. 1888, S. 06 Horsens, K. 12¹ h. I, 17 Overretssagf. i Silkeborg.

 

    Att parentesen innehåller föräldrarnas namn har D, med all rätt, ansett vara tydligt utan vare sig F:s "föräldrar" (vanhemmat) eller S:s "f. av", en lokution som, trots det gamla "Abraham födde Isak", för nutida svenskt språksinne låter sig väl lämpas blott till modern (jfr minnesversen vir generat mulierque parit sed gignit uterque). Moderns tilltalsnamn angives, men av faderns förnamn meddelas blott initialerna. Om äktenskap, barn, fast egendom, studieresor och utgivna skrifter ges intet besked; undantag härifrån synes man velat göra endast så, att uppgifter lämnas för kvinnliga kandidater om äktenskap, för f. d. stamhusbesittare om deras nya egendom och för juris doktorer

 

¹ T. o. m. en som "antages at være død i Amerika" (Jacobsen, J. Chr.).

om gradualavhandlingens titel¹. Medborgerliga förtroendeuppdrag o. dyl. har, vill det förefalla, medtagits i större utstäckning än i S, men sparsammare och i varje fall långt mindre spatiöst än i F.
    D är ensam om att meddela examensbetyg, vilka man i Danmark synes skänka en respekt ganska främmande för svensk mentalitet. Att det i fråga om juristernas fortkomst i livet "lægges stor Vægt paa Karakteren" (Algreen Ussing vid Nord. Juristst. 1926) klingar för svenska öron vackert liksom vore ett av borgmästaren Lindhagens människoförädlande önskemål förverkligat, men innebär ju i sak blott att professorernas vitsord äga en betydande makt. Den juris kandidat som icke fått huvudbetyget 1ste Karakter (laud), kan som bekant aldrig komma att plädera inför Højesteret. Att våra danska bröder icke raserat en sådan på ett tidigt stadium av levnadsvägen mötande skiljemur är ägnat att förvåna, helst i betraktande av det ganska invecklade sätt varpå huvudbetyg och specialbetyg med sina pointantal bestämmas (se härom Nord. Adm. Tidsskr. 1928 s. 159 — 164, 239—242). Är det månne blott ett missförstånd av den oinvigde att pointantal för 1ste och 2den Karakter kunna komma varann så nära som 164 1/2 och 162 1/6 (U. f. R. 1929 s. 158)? En svensk läsare kan näppeligen instämma i prof. Ussings beklagande (U. f. R. 1929 s. 95) att föreliggande upplaga, i motsats till de äldre, icke upptar pointtalen; han torde tvärtom anse även huvudbetygen rätt intresselösa och finna, exempelvis, den upplysningen ganska överflödig att Viggo Bentzon och hans son Ambjørn icke i kandidaten avspisades med vare sig första eller andra graden av haud utan togo sitt laud. Medges måste dock att betygsangivandet i regeln icke skrymmer (l., h. I, h. II eller I, II¹, II²). Likaså måste erkännas att man ogärna ville vara av med det imposanta "laudabilis et quidem egregie" som läses under det första namnet Borum (se Sv. J. T. 1928 s. 259 f.).
    Naturligtvis ha för D liksom för andra matriklar luckor och inkonsekvenser varit oundvikliga, och det är lätt att finna även sådana som man tycker icke behövt förekomma. Att t. ex. just för Sv. J. T:s vänner Landsdommer Bærentsen och Højesteretssagf. Ahnfelt-Rønne moderns förnamn fattas är en smularet samt².
    En biografi upptar i D långt färre rader än i S eller F. Medan åt prof. Reuterskiöld anslagits mer än 3 sidor, får prof. Munch-Petersen 9 rader och prof. Ussing ej fullt 4 1/2. Så högt som till 13 rader nå blott tre, proff. Frantz Dahl och Sindballe samt Højesteretsdommer Topsøe-Jensen.
    På en sida meddelar D några Statistiske Oplysninger av stort intresse; de komma vissa reflexioner att göra sig själva. D innehåller icke mindre än 3,363 biografier (senare delen av boken 486), medan F, som är uppställd efter samma princip och avser ungefärligen lika stor folkmängd, räknar blott 1,730. En tabell, som uppdelar de biograferade i 21 grupper efter levnadsställning, visar att Sagførere (nuvarande och f. d.) äro 1,094, Sagførerfuldmægtige 199. Sveriges Advokatsamfunds senaste katalog upptar 399 ledamöter och 70 hos dem anställda jurister! Kvinnliga juris kandidater, som 1913 voro 7 och 1923 ökat i antal till 39, sägas nu vara 65. Jag har sökt att på egen hand föra

 

¹ I betraktande av den stora knapphändigheten rörande litterär verksamhet är det ett vackert drag att för Johannes Faurholt står Medarbejder v. Svensk Juristtidning.

² Den undervisningsanstalt som i D benämnes Efterslægten, kallas i bokens senare del Efterslægtselskabet.

statistiken över dem ett stycke vidare, men har då ej hittat flera än 63, nämligen 22 gifta (därav 1 skild och 1 separerad) och 41 ogifta. I 3 äktenskap synes advokatverksamhet bedrivas av båda makarna, i 3 blott av mannen, i 2 blott av hustrun; i 3 äktenskap är mannen grosserer (dock i 2 tillika cand. juris), i 3 läkare, o. s. v. Av de ogifta har ett 10-tal valt advokatbanan, omkring 20 hava sekreterarebefattningar. Det bör anmärkas att, såsom redan framgår av tillväxten i antal efter 1923, åtskilliga av de 41 ogifta äro i den ålder att man bör räkna med en överflyttning till de giftas grupp.
    Utan motstycke i S och F är D:s förteckning över alla däri upptagna namnbyten. De uppgå till ett antal av ej mindre än 303, inberäknat sådana som skett till följd av giftermål. Av namnbytarna hette 35 ursprungligen Petersen och 14 Pedersen, 35 Jensen, 33 Hansen, 30 Nielsen, 21 Sørensen, o. s. v. Och namnförändringarna till trots heta ännu 61 kandidater Hansen, 60 Jensen, 56 Nielsen, 53 Andersen, o. s. v.
    Men nog av siffror och torra fakta! Det är av många skäl ett angenämt tidsfördriv att ögna här och var i boken. Roligt är t. ex. att upplysas eller dock påminnas om att Valdemar Vedel tog sin juriskandidat (med laud!) innan han slog sig på litteraturhistorien, att Johannes Jantzen är köpenhamnare, att Elias Olrik har en äldre bror som från Byfogedfuldmægtig avancerat till "Æreskammerherre hos Paven med Titel: Monsignore", att — för att fortsätta med ännu några andra som sysslat med skandinaviskt lagstiftningsarbete — ViggoKrarup, själv juristson, har en bror och två söner i matrikeln, Erik Trolle en bror och en son (Jørgen, f. 8 mars 1905, den yngste i matrikeln; den äldste, C. D. Weidemann, är f. 19 juli 1837). Även eljes ser man motsvarigheter till våra juristsläkter Hasselrot, Lilienberg, Montelius och andra; så har Landsdommer Bærentsen tre söner som vigt sig åt juridiken. På flera ställen erinras man om Danmarks forna vestindiska kolonier och dess förbindelser med fjärran östern, liksom det är stämningsfullt att i tanken förflyttas än till Färöarna, än till Island med dess kärnfulla yrkesnamn Præst, Bonde. Sitt särskilda behag har det också att möta andra yrkestitlar som vi svenskar ej ärovana vid: Dampmøller, Karetmager, Kroejer, Materialist, Partikulier, Ølhandler m. fl. Brændevinsbrænder låter ens inre öga skåda ceremonier i Bacchi Ordenskapitel; och sin sympatiska rapport till Frantz Dahl känna hovurmakaren Fredmans landsmän vinna i styrka och förtrolighet sedan de lärt sig att hans fader var Kgl. Hof-Kronometer- og Urfabrikant. Ett svenskt justitieråd kan glädja sig åt att justitierådet Knap i Lyckans galoscher ännu har titelkolleger i Danmark (Godsforvalter Oppermann och Landsretssagf. Alexandersen, den senare dock tysk titel), och hos litet var väckas nog minnen från Andersens sagovärld när han läser om Kgl. Mundkok, Kgl. Hofskomagermester och Kgl. Hof-Hattemager. 

B. W.