Avstyckat områdes inteckningsansvar. Redan när år 1909 i lagstiftningen infördes den jämväl beträffande område, som avstyckats tillsärskild fastighet, numera tillämpliga regeln, att jordavsöndring skulle blott subsidiärt svara för inteckning i stamfastigheten, fanns klart, att åtgärden ensam för sig icke vore till fyllest för avsöndrade lägenheters skyddande med hänsyn till den ursprungliga fastighetens gravationer. Den proprosition, som låg till grund för 1909 års lagstiftning, innefattade sålunda även förslag till en lag om särskild värdering av dylik lägenhet jämte därtill anslutna ändringar i inteckningsförordningen av innebörd att, om enligt nyssnämnda lag uppskattning skett av lägenhetens värde, dennas ansvarighet för berörda  gravationer skulle vara begränsad till ett mot värdet svarande belopp. Principiellt blev även i denna del propositionen av riksdagengodkänd. Att den lagstiftning, som riksdagen antog, likväl inskränktes till bestämmelser om ansvarets subsidiära natur berodde allenast på vissa betänkligheter mot det sätt, varpå enligt propositionen värderingsinstitutet ordnats. Efter det frågan länge varit vilande har vid innevarande års riksdag fattats beslut, som utgör ett vidare fortgående på den 1909 beträdda vägen. Riksdagen har nämligen i huvudsak bifallit en d. 7 dec. 1928 avlåten proposition (nr 4), vars grundläggande bestämmelser finnas upptagna i därvid fogat förslag till lag om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten. Syftet med den särskilda värderingslag, som tidigare föreslagits, har härigenom i viss omfattning förverkligats. På sätt framgår redan av rubriken har emellertid den nu antagna lagen, såvitt den överhuvud är tilllämplig, gått längre än 1909 var tillämnat. I fall som avses med lagen kan styckningslottens ägare vinna ej blott begränsning av ansvarigheten utan ock dess fullständiga upphävande. — Åvägabringandet i vanlig ordning av ett avstyckat områdes befrielse från den ursprungliga fastighetens inteckningsbörda är visserligen till följd av stadgandet om subsidiär ansvarighet indirekt underlättat. Häftar området blott i andra hand för inteckning i stamfastigheten kan inteckningshavaren medgiva inteckningens dödande i området utan att sådant länder till minskning i hans rätt att ur stamfastigheten utfå fordringsbeloppet. Är denna gemensamt intecknad även med annan fastighet blir emellertid förhållandet mera invecklat. Utan medgivande jämväl av vissa andra rättsägare är här inteckningen efter att ha dödats i området icke oförändrat gällande i de med stamfastigheten gemensamt intecknade fastigheterna. Utverkandet av de ytterligare medgivanden, som alltså äro av nöden, möter ofta i praktiken oöverstigliga svårigheter. För vinnande av full trygghet i förhållande till stamfastighetens inteckningar erbjuder i dessa fall det vanliga relaxationsförfarandet således icke någon utväg. Mot

vissa ur det allmännas synpunkt önskvärda utbrytningar, såsom försäljningar av bolagsjord till arrendatorer eller för bildandet av egna hem, har detta förhållande visat sig vara ett allvarligt hinder. Att avhjälpa nu angivna brist i vår inteckningslagstiftning är främst de nya bestämmelsernas syfte. — I enlighet härmed har tillämpningsområdet för dessa inskränkts till sådana fall där den fastighet, från vilken det område varom är fråga blivit utbrutet, är intecknad gemensamt med annan fastighet. Det stadgas ock att den inteckning, som är sålunda gemensam, skall avse fordran eller rätt till avkomst eller annan förmån. Förekomsten av gemensam nyttjanderätts- eller servitutsinteckning eller inteckning till säkerhet för återköpsrätt eller rätt till elektrisk kraft gör icke till fyllest. Dylik inteckning, vilken exempelvis icke behöver hindra beviljandet av egnahemslån, har icke ansetts innebära tillräckligt stor olägenhet för att motivera det ingrepp, som lagen, om ock under uppställande av garantier mot ekonomisk förlust, utgör i inteckningshavarens rätt. Med hänsyn till syftet att allenast undanröja det hinder för utvecklingen av egnahemsrörelsen och annan ur social synpunkt önskvärd jordstyckning, som gällande relaxationsregler visat sig medföra, har lagen vidare inskränkts till att gälla blott överlåtelser, som avsett tillgodoseende av bostads- eller egnahemsändamål eller inneburit försäljning av utarrenderad jord till arrendatorn. Huruvida den avstyckning, varigenom området utbrutits, ägt rum enligt jorddelningslagen eller enligt fastighetsbildningslagen är utan betydelse. Men endast område, som efter avstyckningen bildar särskild fastighet, omfattas av lagen. Till område, som avstyckas under villkor av sammanläggning med annan fastighet, sträcka sig icke de nya föreskrifterna, lika litet som de äldre reglerna angående den subsidiära ansvarigheten. I avseende härå må emellertid framhållas, att riksdagen i den skrivelse, varigenom dess beslut rörande propositionen anmälts, tillika begärt utredning huruvida och på vad sätt ändring i gällande lagstifning bör komma till stånd i syfte att underlätta avstyckning av område för sammanläggning med annan fastighet i sådana fall då avstyckningen äger rum från fastighet, som besväras av gemensamma inteckningar. — Gången av det genom lagen anordnade förfarandet är i stora drag följande. Ägare av ett avstyckat område, vilken vill begagna de möjligheter till lättnad i inteckningsansvaret lagen erbjuder, har att sist å den rättegångsdag för inteckningsärenden, som infaller näst efter ett år sedan området överläts från stamfastigheten, ingiva ansökan till rätten i den ort där området ligger. Ansökningen kan antingen innefatta endast begäran om ansvarighetens begränsning eller från början avse fullständigt upphävande därav genom avlösning. För bifall till ansökningen erfordras, att laga kraft åkommit avstyckningsbeslutet och att lagfart sökts å fånget. Till grund för begränsning och avlösning skall läggas det värde området hade vid den tid då överlåtelsen skedde. Värdering skall för detta ändamål verkställas av två personer utsedda av rätten eller domaren inom en viss i lagen angiven

 

29 — Svensk Juristtidning 1929.

krets, dock att den slutliga uppskattningen sker genom rätten själv. I övrigt tillkommer icke rätten någon befogenhet till materiell prövning. Finnas de förutsättningar i avseende å tillämpligheten, som lagen uppställt, vara för handen skall sålunda rätten, då värdering i omförmälta ordning ägt rum, förklara, att områdets ansvar för inteckning i stamfastigheten skall vara begränsat till det belopp, vartill rätten anser områdets värde böra skattas. Sådant beslut skall städse meddelas, vare sig ansökningen avsett enbart ansvarets begränsning eller gått ut på fullständig befrielse. Därest avlösning begärts förklarar rätten tillika, att sökanden må avlösa ansvaret genom nedsättande av det belopp, vartill ansvaret begränsats. Härför fordras dock, till skillnad mot vad som gäller i fråga om ansvarets begränsning, att stamfastighetens ägare samtyckt till åtgärden. Har först blott begränsning av ansvaret utverkats kan sedermera särskild ansökan göras om tillstånd att avlösa det. Härvidlag har någon ansökningstid icke bestämts. — För att av rätten medgiven avlösning skall komma till stånd måste såsom av det anförda framgår områdets ägare fullfölja saken genom nedsättning av ansvarsbeloppet. Nedsättningen, som ej är bunden till viss tid, skall göras hos Konungens befallningshavande och har omedelbart den verkan att området icke vidare är besvärat av inteckning i stamfastigheten förfordran eller för rätt till avkomst eller annan förmån. Det nedsatta beloppet går, så långt det räcker resp. behövs, till fördelning mellan rättsägare i stamfastigheten, därvid med vissa avvikelser utsökningslagens regler om fördelning av köpeskilling för utmätningsvis såld fast egendom få motsvarande användning. Vad som ej åtgår till fordringsägares förnöjande återlämnas till områdets ägare. — Under förarbetena till lagen, vilken trätt i kraft den 1 juli 1929, har uttalats, att den i full utsträckning torde få betydelse framförallt vid avyttringar från de stora skogsbolagen i det att då kan förväntas, att mellan säljare och köpare träffas avtal om köpeskillingens erläggande genom nedsättning för inteckningsansvarighetens avlösning och därav föranledd minskning av säljaren åvilande gäld. Det kan ock anmärkas, att sådan jämkning ställts i utsiktbeträffande den regel i gällande författning om egnahemslån, vilken i allmänhet kräver säkerhet av första inteckning, att, där ett avstyckat område fått sitt ansvar begränsat enligt förevarande lag, lån må beviljas ändå att en dylik inskränkt ansvarighet kvarstår. — Enligt propositionen hänfördes ärenden, som avses i lagen, till domboksärenden. Ansökan om begränsning eller avlösning ävensom rättens beslut skulle dock anmärkas i inteckningsprotokollet samt i inteckningsboken resp. inteckningsspalten av fastighetsbok för stad. Riksdagen fann emellertid ärenden enligt lagen vara att anse som inteckningsärenden och alltså av beskaffenhet att böra direkt upptagas i inteckningsprotokollet. I enlighet härmed föreskriver den av riksdagen antagna lagtexten anteckning av ansökan och beslut blott i inteckningsboken eller inteckningsspalten.

R. Gyllenswärd.