Folkrättens kodifiering. Denna tidskrift innehöll år 1925 s. 161 en uppsats av presidenten Marks von Würtemberg om arbetet på folkrättens utbyggande, vari han redogjorde för det initiativ, han såsom svensk utrikesminister och delegerad vid folkförbundsförsamlingen 1924 tagit i syfte att söka efter hand genom internationella överenskommelser å erforderliga områden åstadkomma en progressiv kodifiering av folkrätten. Den fortsatta utvecklingen av denna fråga torde kunna intressera Sv. J. T:s läsare.
    Den av Nationernas Förbund för ändamålet tillsatta expertkommittén, som under landshövding Hammarskjölds eminenta ledning sammanträtt i Genève under åren 1925 — 1928, upptog en mängd spörsmål på folkrättens alla områden till prövning ur synpunkten, huruvida en internationell reglering vore önskvärd och möjlig. Allteftersom kommittén efter nogranna förarbeten och ingående diskussioner ansåg sig kunna beteckna särskilda ämnen såsom önskvärda och möjliga att kodifiera, underställdes dessa ämnen de olika staternas regeringar, som hade att yttra sig, huruvida de å sin sida ansågo en internationell reglering önskvärd och möjlig. Med ledning av regeringarnas svar underkastades ämnena en ny prövning av expertkommittén, och ur denna omsorgsfulla sovring utgick ett antal ämnen, vilka kommittén till folkförbundsrådet rekommenderade såsom åtminstone i vissa avseenden mogna för en reglering på den internationella överenskommelsens väg.
    Dessa ämnen voro:

1) Konflikter mellan medborgarrättslagar,

2) Territorialvatten,

3) Diplomaternas privilegier,

4) Staternas ansvarighet för skador, som å deras territorium drabba utlänningar till person eller egendom,

5) Proceduren vid internationella konferenser och vid traktaters avslutande och redigering,

6) Sjöröveri,

7) Utnyttjande av havets rikedomar,

8) Konsulernas rättsliga ställning,

9) Domstolarnas behörighet i förhållande till främmande stater.

    Vid Nationernas Förbunds församling 1927 beslöts att till behandling vid en första kodifikationskonferens hänskjuta tre av dessa frågor, nämligen de som beröra medborgarrätt, territorialvatten och staternas ansvarighet för skador, som drabba utlänningar. Samtidigt

FOLKRÄTTENS KODIFIERING. 457bestämdes, att konferensen skulle sammankallas till Haag, så snart det erforderliga förarbetet hunnit verkställas.
    Expertkommittén, vilkens uppgift endast var att angiva vilka frågor, som kunde tänkas bliva föremål för internationella överenskommelser, hade icke avgivit förslag till de olika frågornas lösning. Ehuru det för en allsidig utredning varit nödvändigt att gå frågorna in på livet och kommitténs rapportörer även gjort utkast till konventioner, återstod mycket förarbete, innan konferensen kunde sammankallas. Det fordrades, att för varje ämne alla frågor, som skulle lösas, specificerades och underställdes regeringarna för de anmärkningar, dessa önskade framställa. Dessa anmärkningar måste sedan systematiseras och fullständiga förslag utarbetas i sådant skick, att de kunde ligga till grund för förhandlingarna vid konferensen.
    Detta maktpåliggande arbete anförtroddes åt en femmannakommitté med fransmannen professor Basdevant i spetsen samt holländske professorn Francois och engelsmannen Sir Cecil Hurst som medlemmar. Efter att ha utsänt detaljerade frågeformulär till regeringarna och fått mottaga mer eller mindre utförliga svar, framlade kommittén den 15 maj 1929 resultatet av sitt arbete i tre omfångsrika volymer. Däri hava svaren ordnats och upptagits till bedömande samt på grundval av dem detaljerade diskussionsunderlag formulerats, vilka bilda en stomme till de eventuella konventionerna. Dessutom har kommittén utarbetat förslag till regler för konferensens verksamhet.
    Härmed var det förberedande arbetet avslutat, och vid folkförbundsrådets sammanträde i Madrid i juni beslöts att provisoriskt bestämma konferensens början till den 13 mars 1930. Till deltagande i konferensen skulle inbjudas samtliga medlemmar av Nationernas Förbund samt dessutom Brasilien, Costa Rica, Egypten, Ecuador, Danzig, Island, Mexiko, Monaco, San Marino, Turkiet, Sovjet-Unionen och Amerikas Förenta Stater. Det definitiva avgörandet om den första kodifikationskonferensen avvaktar nu endast, att Folkförbundsförsamlingen i september beviljar erforderliga medel.
    Under det att det svenska initiativet, vars första resultat sålunda börjar taga form, förutsatte en småningom skeende kodifiering med början på de områden, där internationell lagstiftning syntes lättast kunna uppnås, förefinnas på många håll, särskilt i Sydamerika, där intresset för den internationella rättens utveckling överhuvud är mycket starkt, livliga önskningar i riktning av ett mera systematiskt arbete på kodifiering av folkrättens vidsträckta område i dess helhet. På ett av Paraguay framlagt förslag i sådant syfte beslöt Nationernas Förbund vid församlingen i september 1928 att uppdraga åten kommitté av tre jurister att upprätta en systematisk översikt över samtliga de ämnen, som kodifikationsarbetet borde omfatta. Denna kommitté, bestående av tre medlemmar av expertkommittén, nämligen italienske professorn Diena, Salvadors i Folkförbundet mycket aktive representant Guerrero samt tyske professorn Schűcking, avgav i april 1929 en intressant rapport. Denna innehåller å ena

458 CLAES WESTRING.sidan den begärda systematiska översikten i preliminär form, varvid för varje ämne angives i vad mån någon organisation eller konferens redan tagit initiativ till reglering. Under det att expertkommittén på sin tid av politiska skäl icke upptagit till diskussion något ämne berörande krigets och neutralitetens lagar, har denna för de mindre staterna särskilt viktiga del av folkrätten fått sin behöriga plats i den nu framlagda översikten. Å andra sidan avgiva de tre juristerna ett förslag av stor praktisk nytta. För dem, som syssla med internationellträttsliga frågor, har det särskilt på senare tid, då hithörande konventioner starkt ökat i antal och omfång, medfört avsevärd tidsutdräkt och besvär att få autentiska uppgifter om vilka stater, som anslutit sig till de olika konventionerna, under vilka reservationer detta skett, om konventionernas giltighetstid, om verkställda uppsägningar etc. Till avhjälpande av denna olägenhet föreslår kommittén, att Nationernas Förbund tid efter annan utgiver en i systematisk form uppställd fullständig samling av de konventioner, som äro öppna för anslutning från andra stater, innehållande alla behövliga upplysningar om konventionernas giltighet etc. Om en sådan traktatsamling beslutas vid Nationernas Förbunds möte i september i år, skulle den första internationella lagboken snart vara att emotse.

Claes Westring.