Lagfarts- och inteckningsinstituten i Finland.1 Gällande bestämmelser om lagfart äro de gamla stadgandena i 1734 års lag, naturligtvis med vissa av särförhållandena i Finland betingade modifikationer. Gällande allmänna inteckningslag, given 1868, överensstämmer i sak med den då för tiden gällande svenska lagstiftningen i samma ämne. Det är uppenbart, att den finländska rätten härutinnan är föråldrad. Redan länge har det därför varit ett önskemål, att en ny tingens ordning skulle fås till stånd, och alldeles särskilt att ett ordnat modernt fastighetsbokssystem bleve genomfört. Lagberedningen har även givits i uppdrag att i saken uppgöra förslag. Såsom förarbeten till fullständig nygestaltning av hithörande lagstiftning torde få betraktas regeringens innevarande år till riksdagen överlämnade proposition om lagfart och tiden för klander av fastighetsfång, om upphävande av hembudsskyldighet, angående ändring av JB XI: 2, om upphävande av bördsrätten och några andra stadganden beträffande arvejords särskilda natur. Till grund för denna proposition ligger ett av lagberedningen 1927 avgivet betänkande.

O. Hj. Granfelt.

 

1 Detta meddelande liksom ock föregående artikel av sekretær i justisdepartementet H. BAHR utgöra benägna svar på av red. framställda frågor, vilka motiverats av docenten KARL OLIVECRONAS uppsats i detta häfte om inskrivningsväsendet i Danmark (ovan sid. 413) samt lagstiftningsspörsmålets aktualitet hos oss (jfr här nedan s. 477).