Lagstiftningsfrågor vid 1929 års riksdag. Årets riksdag torde i det stora hela kunna sägas hava präglats av en viss återhållsamhet i lagstiftningen. De framlagda regeringsförslagen äro dock varken få eller av ringa betydelse, och de hava i allmänhet jämväl lett till positiva resultat.
Civilrätt och speciell privaträtt. Bland de mera belydande lagstiftningsärenden, som förevarit till behandling vid årets riksdag, märkes propositionen med förslag till lag om tillsyn över stiftelser. Med denna lags antagande av riksdagen har en synnerligen segsliten lagstiftningsfråga vunnit sin lösning. Redan i skrivelse d. 8 maj 1897 framhöll sålunda riksdagen, att det vore av stor vikt, att de betydliga gåvomedel, som anslagits för allmännyttiga ändamål, till understöd av fattiga, för barnavård och sjukvård m. m., omsorgsfullt förvaltades och användes för de avsedda syftemålen. Åtskilliga förslag i ämnet hava sedermera under årens lopp sett dagen. Det ursprungliga förslaget var begränsat till en lag om tillsyn, medan de senare förslagen — med föranledande av inom högsta domstolen år 1899 vid granskningen av förstnämnda förslag gjorda uttalanden — avsågo en mer eller mindre fullständig reglering av vissa civilrättsliga frågor rörande stiftelse. Den nu av riksdagen i nära nog oförändrat skick godkända propositionen utgjorde en återgång till det ursprungliga förslaget. Lagen avser alltså i huvudsak allenast att åstadkomma tillsyn över stiftelser; spörsmålen om stiftelses uppkomst, rättskapacitet och förvaltning hava lämnats utanför lagens reglering. Tillsynsmyndighet är K. B. Lagen omfattar icke osjälvständiga stiftelser, och kontrollen avser allenast stiftelser för allmännyttigt ändamål. Principiellt skola alla självständiga stiftelser anmälas hos K. B., medan det åt tillsynsmyndigheten överlämnats att avgöra, huruvida anmäld stiftelse har allmännyttigt ändamål. Från anmälningsplikt hava emellertid undantagits vissa grupper, beträffande vilka överhuvud statlig kontroll ansetts icke behövlig— bland dem stiftelser, vilkas förmögenhet ej överstiger 5,000 kronor, ävensom stiftelser anförtrodda åt ideell förening eller annat samfund. Därjämte har tillsynsmyndigheten erhållit befogenhet att undantaga sådan, som redan är underkastad nöjaktig tillsyn eller för vilken tillsyn enligt lagen på grund av särskilda omständigheter finnes ej vara behövlig. Tillsynen åsyftar i främsta rummet, att stiftelsens medel icke dragas från det bestämda ändamålet eller bliva mindre nöjaktigt placerade. Det åligger stiftelses styrelse att för varje räkenskapsår insända dels berättelse, huru stiftelsens ändamål blivit under året
främjat, dels ock sammandrag av räkenskaperna enligt stadgat formulär. Med ledning av dessa handlingar har K. B. att granska stiftelsens förvaltning. I undantagsfall må en mera omfattande granskning äga rum. Genom lagen har beretts möjlighet för stiftelse att erhålla K. B:s stadfästelse å sina stadgar.
Ett inom handelsvärlden med livligt intresse länge motsett förslag till ny bokföringslag har antagits av riksdagen i enlighet med K. M:ts proposition i ämnet. Härmed har ett tjugufemårigt lagstiftningsarbete förts till slut, och de i mångt och mycket föråldrade bestämmelserna i 1855 års förordning om skyldighet att föra handelsböcker och om bokföringens beskaffenhet hava ersatts med stadganden. som närmare ansluta sig till det moderna affärslivets krav. I likhet med vad hittills varit fallet skola aktiebolag och handelsbolag under alla förhållanden vara bokföringsskyldiga. I övrigt bestämmes bokföringsskyldighetens omfattning genom uppräkning av de verksamhetsgrenar, vilka, yrkesmässigt utövade, ansetts böra medföra bokföringsskyldighet. Härvid hava medtagits åtskilliga rörelser, som nu icke medföra sådan skyldighet. Stat och kommun äro icke underkastade lagens bestämmelser. I fråga om bokföringens beskaffenhet uppställas endast vissa allmänna krav i kvalitativt hänseende, och åt den bokföringsskyldige överlämnas att med iakttagande av god köpmannased anordna sin bokföring efter sitt företags speciella behov. Lösblads- och kortsystem godtagas i stor utsträckning. Särskild brevbok erfordras icke, men ankommande handlingar av betydelse för rörelsen samt kopior av utgående handlingar skola i ordnat skick förvaras. Med avseende å upprättandet av balansräkning lämnas vissa föreskrifter i syfte bland annat att förhindra övervärdering av tillgångar vid boksluts upprättande.
Av de till fastighetsrätten hörande lagstiftningsärendena må till en början erinras om lagen om begränsning eller avlösning av avstyckat områdes ansvar för inteckning i stamfastigheten, för vilken fråga jämte i samband därmed begärd utredning om utvidgning av tilllämpningsområdet för lagstiftningen förut redogjorts i tidskriften (innev. årg. s. 448). — Genom lagen om kronans förmånsrätt för avdikningslån har uppkomsten av den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 6 § handelsbalken tillkommer lån från odlingslånefonden eller, såsom den numera benämnes, statens avdikningslånefond, knutits — i stället för såsom hittills till lånets antecknande i jordebok — till det beslut, som länsstyrelse har att meddela angående lånets fördelning å de fastigheter, för vilka det beviljats. I samband härmed ha vissa bestämmelser givits om meddelande till domstolarna av officiella uppgifter angående lånet och dessa uppgifters antecknande i inskrivningsprotokoll och inskrivningsböcker m. m., i anslutning vartill sedermera i administrativ ordning meddelats vissa kompletterande föreskrifter. — I sammanhang med nu nämnd lagstiftning ha i tillämpliga delar liknande bestämmelser stadgats beträffande förskott vid avlösning av frälseränta.
I den s. k. ensittarlagen hava åtskilliga ändringar vidtagits. Det
i 19 § av lagen upptagna undantaget för lagens tillämpning rörande mark, som tillhör kronan, stad, köping eller municipalsamhälle, har förmenats lägga hinder i vägen för inlösen även i det fall, att kronan eller samhälle endast ägde en ideell andel i marken, t. ex. i en allmänning, oskiftat område eller samfällighet. Till undanröjande av detta hinder har stadgats, att inlösen skall få äga rum av mark, som är samfälld för flera fastigheter med skilda ägare, för så vitt kronan eller samhället icke äger mer än hälften däri. Inlösen i dessa fall må dock icke äga rum, om inlösen skulle innebära avsevärd olägenhet för det allmänna. I fråga om viss samfälld mark har vidare eftergivits kravet på personlig kallelse till förrättning enligt ensittarlagen och i stället öppnats möjlighet för ett enklare och mera summariskt kallelseförfarande, huvudsakligen gående ut på att kallelse för samtliga ägares räkning skall kunna tillställas en av dem eller — i förekommande fall — en för samfälligheten tillsatt styrelse, syssloman eller god man. Jämväl i fråga om löseskillingens fördelning, såvitt gäller dylik mark, ha genomförts förenklingar, avsedda dels att nedbringa kostnaderna för inlösningen, dels ock att underlätta arbetet för myndigheterna. Bland annat skall sålunda den inteckningshavare, som vill framställa anspråk på löseskillingen, göra anmälan därom hos K. B. vid äventyr, att han eljest eventuellt går all rätt till löseskillingen förlustig. Härav följer, att gravationsbevis icke skall behöva anskaffas rörande andra fastigheter än dem, beträffande vilka anmälan göres. Slutligen ha vidtagits vissa jämkningar i fråga om villkoren för avskiljande av inlöst område, i det att de för avstyckning i allmänhet uppställda förutsättningarna till förhindrande av olämplig fastighetsbildning eftergivits, varjämte i fråga om sämjedelad mark den för avstyckning tillåtna arealen höjts från hittills stadgade en femtedel till hälften av sämjedelningslottens ägovälde. —I den sociala jordfrågan förekom ett flertal motioner, men resultatet blev väsentligen negativt; riksdagen anhöll allenast hos K. M:t om förslag till åtgärder från det allmännas sida för att åt sådana arrendatorer under bolag och med dem likställda, för vilka särskilda sociala lagbestämmelser gälla, bereda möjlighet att kostnadsfritt erhålla rättshjälp med avseende å frågor rörande arrendeförhållanden. — I jorddelningslagen har beträffande viss samfälld mark genomförts en väsentligen likartad förenkling i kallelseförfarandet vid rågångs och ägoutbytesåtgärder som vid förrättning enligt ensittarlagen, en förenkling som enligt i administrativ ordning meddelad författning skall gälla jämväl vid motsvarande förrättningar beträffande vissa storskiftade delar av Kopparbergs län. — Genom lag med särskild bestämmelse angående rätt att erhålla laga skifte inom vissa delar av Kopparbergs län ha de allmänna fordringarna å viss beskaffenhet av ägolott, som framgår ur skiftet, jämkats. — I anledning av motioner har riksdagen hos K. M:t anhållit, dels att den i propositionen nr 11 till 1919 års urtima riksdag omnämnda revisionen av gällande bestämmelser för skatteköp måtte skyndsamt slutföras, dels att frå-
gan om lämpligare bestämmelser än de nuvarande beträffande ersättning till ledamot av expropriationsnämnd måtte utredas. —
I samband med antagandet av nya grunder för försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m., åsyftande bland annat att underlätta egnahemsförsäljningar från kronojord, har lagen om återköpsrätt till fast egendom för tryggande av det sociala ändamålet med upplåtelserna erhållit utsträckt tillämpning. Lagen skall sålunda numera gälla, icke blott såsom hittills viss jord i stad eller stadsliknande samhälle, utan jämväl kronoegendom å landet.
Lagen angående inskränkning i rätten till inmutning inom de tre nordligaste länen, vilken under de senaste åren förlängts för ett år i sänder, erhöll förlängd giltighet under tre år eller till d. 1 jan.1933. Anledningen till den längre giltighetstiden var att söka i det läge, vari frågan om ny gruvlagstiftning befann sig. — I anledning av väckta motioner om inmutningsrättens till mineralfyndigheter ersättande med ett koncessionssystem har riksdagen framhållit önskvärdheten av att arbetet för åvägabringande av en ny gruvlag måtte bedrivas så skyndsamt som omständigheterna det medgåve. — I den s. k. lappmarkslagen ha på K. M:ts initiativ vidtagits vissa ändringar, innefattande dels att de utanför lappmarken m. m. belägna enskilda skogar, som lyda under lappmarkslagen, överförts till 1923 års skogsvårdslags tillämpningsområde, dels att vissa odlingar, som skola utgöra vederlag för till kronan indragen ströäng, undantagits från vissa kontrollåtgärder, som ansetts onödigt betunga markägaren.
Sedan från norsk sida påkallats Sveriges medverkan till en förberedande utredning av frågan om ändring i och tillägg till den mellan Sverige och Norge d. 26 okt. 1905 ingångna konventionen angående gemensamma sjöar och vattendrag samt enighet mellan delegerade för de båda länderna uppnåtts, har riksdagen godkänt en ny svensk-norsk vattenrättskonvention samt antagit därav betingade lagar om giltighet och tillämpning här i riket av samma konvention.
De under våren inträffade fallissemangen i Allmänna sparbanken i Stockholm med flera sparbanker aktualiserade i hög grad den av riksdagen kort förut begärda utredningen om behovet av ändrade bestämmelser rörande tillsyn över sparbankerna, samtidigt som det inträffade kraftigt underströk angelägenheten av att kontrollen ordnades på ett mera effektivt sätt än vad dittills varit fallet. Efter skyndsam utredning framlade ock K. M:t för riksdagen förslag i ämnet, huvudsakligen anslutande sig till 1920 års sparbankssakkunnigas betänkande. Förslaget gick väsentligen ut på inrättande av en central tillsyningsmyndighet, sparbanksinspektionen, samtidigt som den lokala tillsynen genom länsstyrelserna och av dem utsedda allmänna ombud i orterna bibehölls. Förslaget vann riksdagens bifall.
En synnerligen viktig lagstiftningsfråga, trafikförsäkring å motorfordon, vilken strandade under fjolårets riksdag på meningsskiljaktighet mellan kamrarna, har i år efter förnyat förslag av K. M:t vunnit sin lösning. För lagen i ämnet har förut redogjorts i tidskriften (innev. årg. s. 285). — Genom särskild lag har den mildring av de all-
männa skadeståndsreglerna, som gäller till förmån för befälhavare å krigsmaktens sjögående fartyg, förlänats giltighet jämväl i fråga omdem, som i egenskap av befäl å eller förare av krigsmaktens luftfartyg vore ansvariga för dess säkerhet.
I samband med ifrågasatt överflyttning å Stockholms stad av den Stockholms förmyndarkammare nu åliggande förvaltningen av omyndigas samt frånvarande och okända arvingars kontanta medel har till 13 § första stycket au promulgationslagen till lagen om förmynderskap fogats det tillägg, att K. M:t erhåller befogenhet att förordna angående den tilltänkta överflyttningen.
Ett från industriens sida sedan länge rest krav om sänkning av de särskilt med hänsyn till penningvärdets fall under åren 1920 respektive 1921 avsevärt höjda patent- och varumärkesavgifter har vid riksdagen vunnit beaktande på sätt och i den omfattning K. M:t föreslagit.
Straff- och processrätt. I lagen angående villkorlig straffdom har införts det tillägg till 17 §, att domstol, som beslutar om varning, skall med hänsyn till den dömdes vistelse å annan ort äga förordna, att varningen skall meddelas av ordföranden i domstolen i den ort. — En synnerligen grannlaga fråga behandlades i propositionen med förslag till ändringar i lagen om fri rättegång, åsyftande att — utan att träda de fattiga parternas berättigade intressen för nära — stävja de missbruk, vartill gällande bestämmelser givit anledning, och i samband därmed nedbringa de ständigt stigande utgifterna för den fria rättegången. För denna fråga har förut redogjorts i tidskriften (innev. årg. s. 451). — Till undanröjande av missuppfattning och därav föranledd rättsförlust återinfördes genom en ändring i 30 kap. 21 § rättegångsbalken den före 1915 års fullföljdslagstiftning gällande regeln, att den, som i hovrätten fört parts talan, skall äga utan särskilt bemyndigande å partens vägnar anmäla missnöje mot hovrätts utslag.
Den av riksdagen på sin tid begärda allmänna revisionen av skiljemannalagen resulterade i en ny lag om skiljemän. I anslutning till denna lagstiftning och i syfte att kunna biträda de internationella överenskommelser på skiljedomsrättens område, som kommit till stånd vid Nationernas förbunds församlings möten i Genève åren 1923 och 1927, antog riksdagen tillika en lag om utländska skiljeavtal och skiljedomar. För båda dessa lagar lämnas redogörelse i ett senare häfte.
Statsrätt. Till slutligt avgörande vid denna riksdag, den första efter förrättade nyval till andra kammaren, förelåg ett förslag till ändrad lydelse av § 38 riksdagsordningen, innefattande att de reglementariska föreskrifter, vilka riksdagen jämlikt § 78 riksdagsordningen äger fastställa, skola tillhöra konstitutionsutskottets kompetensområde. Förslaget godkändes. — De vid flerfaldiga tillfällen resta kraven på borttagande av nu gällande census såsom villkor för valbarhet till första kammaren ha i år vunnit framgång, i det att riksdagen såsom vilande antagit förslag till ändrad lydelse av § 9 riksdagsordningen av innehåll, att med censusstreckets avskaffande kom-
munal rösträtt uppställts som villkor för valbarhet. — Med föranledande av väckt motion har riksdagen i skrivelse till K. M:t hemställt om utredning angående införande av sådana bestämmelser vid val till riksdagens andra kammare, att därigenom illojalt användande av ett partis beteckning å valsedlar må förekommas, samt i samband därmed om officiella valförberedelser.
Med bifall till framlagda propositioner har riksdagen lämnat sitt samtycke till Sveriges anslutning dels till ett d. 27 aug. 1928i Paris avslutat internationellt fördrag rörande fördömande av krig, den så kallade Kellogpakten, dels till en av Nationernas förbunds församling i Geneve i september 1928 till antagande förordad generalakt med bestämmelser om förlikning, skiljedom och rättsligt avgörande av internationella tvister. Därjämte har riksdagen godkänt en mellan Sverige och Amerikas Förenta stater undertecknad skiljedomstraktat ävensom vissa handelsavtal m. m.
Sociallagstiftning. Den utan tvivel viktigaste lagen på den sociala lagstiftningens område utgör den nya sinnessjuklagen med därtill hörande följdförfattningar. Nämnda lag är resultatet av ett mer än femtonårigt utredningsarbete och avser att ersätta de delar av 1901 års stadga angående sinnessjuka, vilka såsom medförande inskränkning i allmänna medborgerliga rättigheter ansetts vara av civillags natur. Också framträder i lagen såsom ett huvudsyfte att skapa förstärkta garantier till skydd mot icke berättigade ingrepp i den personliga friheten. För innehållet i detta lagstiftningskomplex hänvisas dels till betänkandet med förslag till lag om sinnessjuka m. m., refererat i denna tidskrift (årg. 1928 s. 308), och dels till den i tidskriften nyligen lämnade redogörelsen i ämnet (s. 454). Lagen har kompletterats med en omfattande, i administrativ ordning utfärdad sinnessjukstadga.
Frågan om beredande av ersättning åt arbetare, som drabbas av yrkessjukdomar — vilken fråga vid flera tillfällen varit föremål för statsmakternas övervägande — har efter förslag av K. M:t vunnit sin lösning vid årets riksdag. Genom den antagna lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar ha yrkessjukdomar, framkallade genom inverkan av arsenik, bly, kvicksilver, fosfor, strålande värme eller ljus, röntgenstrålar eller radium eller mjältbrandssmitta, i ersättningshänseende jämställts med skador på grund av olycksfall i arbete. — I anslutning till denna lagstiftning har riksdagen med bifall till därutinnan framlagd proposition tillstyrkt, att ett av internationella arbetskonferensen år 1925 antaget förslag till konvention angående ersättning för yrkessjukdomar biträdes för Sveriges del. — Riksdagen har jämväl haft att taga ställning till åtskilliga andra av den internationella arbetsorganisationen antagna konventioner eller konventionsförslag, nämligen angående fastställandet av minimiålder för barns användande till industriellt arbete, ersättning för arbetslöshet vid fall av fartygs förolyckande, tillämpningen av veckovila i industriella företag, införande av metoder för fastställande av minimilöner samt förenkling av inspektionen av emigranter ombord å fartyg. I
överensstämmelse med vad K. M:t föreslagit har riksdagen förordat, att allenast sistnämnda konvention av Sverige ratificeras, dock att riksdagen därvid fäst det villkor, att konventionen för Sveriges del träder i kraft först sedan densamma utan förbehåll godkänts av Danmark, Finland och Norge. — På grund av motion har riksdagen hemställt om utredning på vad sätt lämpliga åtgärder må vidtagas för att öka effektiviteten av den inspektion, som äger rum enligt skogs- och flottledshärbärgeslagarna.
Genom ändring i lagarna om sjukkassor och understödsföreningar hava upphävts bestämmelserna om utgivande och översändande av där omförmälda tryckta samlingar och därmed ock bland annat av stadgandena om lättnad i legitimationsskyldigheten för den, som inför domstol och vissa andra myndigheter företräder sjukkassa eller understödsförening. Vidare har på grund av motion föreskriften i 19 § av sjukkasselagen om ett minsta antal medlemmar i sjukhjälpsklass upphävts samt ersatts med en bestämmelse, i huvudsak motsvarande nuvarande stadgande om medlemsantalet i klass, som meddelar begravningshjälp.
Förvaltningsrätt. Med föranledande av vissa svårigheter, som uppstått vid tillämpningen av bestämmelserna om länsstyrelses prövningsrätt beträffande beslut om avlöning m. m. åt befattningshavare vid polisväsendet och som kommit till uttryck bland annat däri, att ett stort antal polisdistrikt anfört besvär över beslut, som av länsstyrelserna meddelats i dylika frågor, har i enlighet med K. M:ts proposition — närmast föranledd av en riksdagens skrivelse i ämnet år 1928 — vidtagits den ändring i lagen om polisväsendet i riket, att länsstyrelses rätt att vägra fastställelse begränsats till de fall, där beloppet uppenbarligen icke är skäligt.
För tillgodoseende av behovet av kredit för bostadsändamål i städer och stadsliknande samhällen, i den mån detta behov icke i annan ordning fylles, beslöt riksdagen efter förslag av K. M:t inrätta en ny kreditorganisation, bestående dels av en central kassa, Svenska bostadskreditkassan, med uppgift att anskaffa erforderliga lånemedel genom utställande av obligationer, dels lokala föreningar, bostadskreditföreningar, med uppgift att förmedla lånen åt sina medlemmar. Kassan står under ledning av en styrelse, vars ledamöter utses av K. M:t, riksgäldsfullmäktige och ombudsstämma. Kassan skall utställa obligationer mot säkerhet av de skuldförbindelser med tillhörande inteckningshypotek, som de enskilda låntagarna avgiva till föreningarna, samt av föreningarnas till kassan utfärdade förbindelser för erhållna lån. Låntagarna bliva solidariskt ansvariga för varandras förbindelser till föreningen och de olika föreningarna i sin tur solidariskt ansvariga för varandras förbindelser till kassan. Såsom en yttersta säkerhet för kassans obligationer tjänar en av staten tillskjuten grundfond, bestående av svenska statens 4 1/2 % obligationer å nominellt 30 milj. kr. Högsta tillåtna gräns, intill vilken fastighet må belånas hos kreditorganisationen, är 75 % av fastighetsvärdet. Lån skall amorteras under högst 40 år. — Ett inom sjöfartskretsar med
livligt intresse omfattat önskemål har realiserats i och med godtagandet av K. M:ts förslag om bildande av en utav staten stödd skeppshypotekskassa, Svenska skeppshypotekskassan. Genom emitterande av obligationslån — säkerställda medelst fartygshypotek och kassans fonder — skall kassan anskaffa för sjöfartens lånebehov erforderliga medel. Kassans av staten tillskjutna grundfond skall utgöra 10 milj. kr., bestående av svenska statens 4 1/2 % obligationer. Kassan står under ledning av en styrelse, utsedd av K. M:t och riksgäldsfullmäktige. Kassans verksamhetsområde är begränsat till att avse belåning av allenast maskindrivna fartyg. Belåningsgränsen är satt till 50 % av det belånade fartygets värde. Lån må beviljas på högst tio års återbetalningstid. Såsom en ovillkorlig förutsättning för att en fartygsägare skall kunna erhålla lån i kassan har stadgats, att fartyget är i sin helhet försäkrat mot totalförlust till fartygets av styrelsen åsatta värde.
Inom kyrkolagstiftningen är — frånsett vissa beslut om löneförbättring m. m. — allenast att nämna en ändring i lagen om kyrkofond (§ 6), varigenom ordförande i ecklesiastik boställsnämnd beredes fast årligt arvode för fullgörandet av de åligganden, som ankomma å honom. Arvodet skall utgå av kyrkofonden.
John Alsén.