590 NOTISER.    Den nordiska sjölagstiftningen. I anförande till statsrådsprotokollet d. 30 nov. 1923 (Sv. J. T. 1924 s. 227) framhöll justitieministern, att det då nyligen återupptagna arbetet för utvecklingen av internationella sjörättsregler måste öva ett högst betydande inflytande på den nordiska sjölagsrevisionen och att, i den mån en samverkan i dylikt syfte mellan de sjöfartsidkande nationerna utsträcktes till att avse sjörättens centrala delar, en mera omfattande reformering av sjölagstiftningen i ett land, som vore berett att deltaga i det internationella arbetet, näppeligen kunde med framgång genomföras utan avvaktande av de resultat, som kunde framgå av de internationella förhandlingarna. K. M:t förordnade därefter (Sv. J. T. 1924 s. 487), dels att sjölagstiftningskommitténs arbete skulle vila tillsvidare och intill dess annorlunda bleve bestämt, dels ock att de ledamöter av kommittén, vilka chefen för justitiedepartementet utsåge, skulle deltaga i de sammanträden, som erfordrades för slutförande av arbetet å de nordiska sjölagstiftningskommittéernas utkast rörande befraktning (1922 års utkast till befraktningskapitel; jfr Sv. J. T.1922 s. 404). På grund därav genomgicks våren 1924 vid tvenne internordiska möten sagda utkast med hänsyn särskilt tagen till de anmärkningar och förslag, som framkommit vid ett den 4 — 15 juli 1922 i Helsingfors hållet plenarmöte med de nordiska sjölagstiftningskommittéerna (jfr Sv. J. T. 1922 s. 404). Arbetet resulterade i "Foreløbigt Udkast til Bestemmelser om Befragtning, Juli 1924." (Sv. J. T. 1924 s. 230 och s. 309). Utkastet, som innehåller med varandra i huvudsak överensstämmande dansk, finsk, norsk och svensk lagtext, föreligger i engelsk och fransk översättning (jfr C. M. I:s Bulletin nr 74).
    Under tiden 1925—1928 utfördes därefter genom särskilda delegerade det arbete, som resulterade i 1928 års lagstiftning om redareansvar och sjöpanträtt, varigenom med svensk sjörätt, under samverkan med Danmark, Finland och Norge, införlivades de internationella konventionerna rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser dels i fråga om begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg, som användas till fart i öppen sjö, dels ock i fråga om sjöpanträtt och fartygshypotek (jfr Sv. J. T. 1925 s. 421, 1926 s. 476, 1927 s. 242 och 1928 s. 553).
    D. 11 maj 1928 blev emellertid frågan om sjölagstiftningsarbetet ånyo föremål för K. M:ts prövning, i det att de danska, finska och norska regeringarna låtit uttala sin benägenhet för dess återupptagande. Såsom skäl därför åberopades dels att man nu ej längre behövde räkna med att befraktningsrätten skulle bliva föremål för en allmänt internationell behandling, dels ock att de förarbeten å befraktningsrättens område, vilka förelåge såsom resultat av de nordiska sjölagstiftningskommittéernas föregående verksamhet, nu syntes böra i möjligaste mån tillgodogöras. Vid ärendets föredragning framhöll justitieministern, bl. a., att arbetet, vad deltagandet däri från svensk sida anginge, icke utan K. M:ts framtida särskilda beslut syntes böra utsträckas till andra delar av sjörätten än reglerna angående befraktning och därmed omedelbart sammanhörande ämnen; att såsom underlag för arbetet syntes böra tjäna 1924 års lagutkast; att en av 1927 års riksdag hos K. M:t gjord framställning om skyndsam utredning beträffande ändrade lagbestämmelser angående ersättning för överliggetid syntes jämte därmed sammanhängande spörsmål i fråga om lastning och lossning böra bliva föremål för särskilt övervägande; samt att till överläggning borde upptagas frågan om de nordiska ländernas ställning

NOTISER. 591till den i Bryssel d. 25 aug. 1924 avslutade konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om konossement (de s. k. Haagreglerna).
    K. M:t har därefter dels sagda d. 11 maj 1928 bemyndigat justitieministern att förordna en person att från svensk sida deltaga i fortsatt nordiskt samarbete på sjörättslagstiftningens område, såvitt angår befraktningsrätten och därmed omedelbart sammanhängande ämnen (Sv. J. T. 1928 s. 551), dels ock d. 16 aug. 1929 bemyndigat häradshövdingen A. Bagge, professorn A. Ernberg och hovrättsrådet H. Wikander att från svensk sida deltaga i konferens med delegerade från Danmark, Finland och Norge för överläggning om frågan angående de nordiska ländernas tillträde av 1924 års internationella konossementskonvention samt därav betingade lagstiftningsåtgärder.
    Denna konferens hölls i Köpenhamn d. 20 aug.—d. 2 sept. innevarande år. I konferensen deltogo — förutom de svenska delegerade — för Danmark professorn K. Sindballe, för Finland f. d. förvaltningsrådet A. Lindberg och advokaten E. Serlachius samt för Norge höiesterettsdommern E. Alten. Som konferensens sekreterare fungerade sekretær A. Olrik.
    Under konferensen vidtogos de ändringar i och gjordes de tillägg till 1924 års fraktavtalslagstiftningsutkast, som följa av en eventuell anslutning av de nordiska länderna till konossementskonventionen. I följd härav måste även en omparagrafering ske av utkastet.
    I samtliga nordiska länder har man för avsikt att snarast möjligt och innan i utkastet berörda ämnen slutbehandlas inhämta yttranden däröver av myndigheter och sammanslutningar, vilkas intressen närmast beröras av den ifrågavarande lagstiftningen. Då motiv till utkastet ännu ej föreligga utarbetade, torde, för underlättande av granskningen, i varje fall till den svenska texten komma att fogas ett antal förklarande anmärkningar.

H. W.