ARTHUR CURTI. Englands Privat- und Handelsrecht. I, II. Berlin 1927. Julius Springer. XXXVI + 645 s. M. 13.50, 20.50.

 

    Av arbetet behandlar den första delen personrätten, familjerätten (äktenskaps-, föräldra- och förmynderskapsrätten), sakrätten samt arvsrätten. Mest omfattande är självfallet framställningen av sakrätten, upptagande dels fastighetsrätt, dels rätt till lös egendom, dels i korthet "choses in action" (patent, författarerätt m. m.). Huvuddelen åter av denna framställning ägnas fastighetsrätten, varvid redogöres för äganderättens uppkomst och former, "legal estates and interests", "equitable interests", förvärv och förlust av rättigheter till fastigheter, inskrivning av fastigheter och real-

138 HUGO WIKANDER.laster, "settled land" (stiftelser) samt internationell fastighetsrätt. I arvsrätten upptagas såväl testamentarisk som intestatsuccession.
    Arbetets andra del, som bär den något missvisande titeln "Handelsrecht", behandlar i olika huvudavdelningar rättigheter på grund av avtal och otillåtna handlingar, immateriell äganderätt ("Gewerblicher Rechtsschutz und Urheberrecht") samt "handelsrättens personer". Den första huvudavdelningen lämnar en framställning av såväl obligationsrättens allmänna del som de olika obligationsrättsliga instituten: säkerhetsavtal (borgen m. m.), arbetsavtal, köp, befordringsavtal, "contracts of bailment" (inlag, lån, saklega) samt försäkringsavtal. I särskilda underavdelningar behandlas för övrigt dels "Kredit- und Zahlungsgeschäfte" (växel, check m. m.) dels ock internationell privaträtt. Av huvudavdelningen om "handelsrättenspersoner" må särskilt anmärkas framställningen av "partnership"och bolag med rättspersonlighet.
    I ett bihang till arbetet lämnas en översikt över grunddragen av domstolsorganisationen och processrätten.
    Redan av ovan givna sammanträngda redogörelse framgår, att den av Curti lämnade framställningen berör en sådan mängd spörsmål, att det i huvudsak blir tal blott om en "Einführung", ett återgivande av själva grunddragen av de behandlade instituten. Curti uppgiver också själv som ändamål för arbetet — vilket har sin uppkomst "aus dem Bedürfnis der Praxis" — att prestera en användbar vägledning för dem, som utanför England vilja informera sig i dess svårt tillgängliga, för utlänningen icke lätt förståeliga, men högst intressanta, egenartade rätt. Å andra sidan är dock Curtis arbete väsentligen mera ingående än t. ex. Heymans bekanta "Überblicküber das englische Privatrecht".
    Med tillämpning av den gamla satsen, att man gärna dömer andra efter sig själv, vågar anmälaren påståendet, att insikterna i engelsk privaträtt här i landet icke är särdeles imponerande och i varje fall avsevärt mindre än i t. ex. tysk rätt. Detta har ju ur såväl teoretisk som praktisk synpunkt sina stora betänkligheter. Ofta har man anledning beklaga att Josef Kohler aldrig hann realisera sin älsklingstanke att utarbeta en jämförande framställning av engelsk och tysk rätt.
    Curti anför i sitt arbete ett yttrande om den engelska rätten av den även hos oss bekante juristen PHILLIMORE: "It is a matter for rejoicing that it has escaped the Procrustean treatment of modern legislation and has been allowed to grow to its fair proportions under the influence of that science which works out of consciense, reason and experience the great problem of Law or Civil Justice". Litet var torde ock hava gjort erfarenhet av, vilket intresse det har att, t. ex. på sjörättens område, jämföra de resultat, som följa av en kontinental lagbestämmelse, och dem, vartill man så att säga trevar sig fram i engelsk praxis. I själva verket är det måhända också i icke ringa grad just detta egendomliga sätt för den engelska rättens utveckling, som mer än något annat lockar

ANM. AV ARTHUR CURTI: ENGLANDS PRIVATRECHT 139jurister i länder, där lagstiftningen är den förnämsta rättskällan, att stifta bekantskap med Englands rätt. Ur denna mera teoretiska synpunkt erbjuder Curtis framställning sitt ganska stora intresse. Som ett exempel kan framhållas hans redogörelse för den engelska rättens lära om "consideration", om vilken Curti uttalar, att det är "eine der bedeutsamsten Eigentümlichkeiten des englischen Rechtes, und hat die Aufgabe, vor den Gefahren völliger Formlosigkeit des Vertragsschlusses zu bewahren, insbesondere zu verhindern, dass aus unbedachten Willenserklärungen rechtliche Folgen entstehen".
    Arbetets syfte är dock främst att tjäna praktiken, att giva utlänningen en första upplysning i alla det dagliga livets rättsfrågor, utan att denne behöver konsultera en engelsk rättsbok eller en engelsk advokat. Detta syfte torde arbetet även i icke ringa grad vara ägnat att tillgodose. Det kan exempelvis gälla innebörden av ett i ett kontrakt brukat uttryck, såsom "severally but not jointly", "condition", "warranty", "penalties" och "liquidated damages", "common carrier" etc. Ofta torde Curti genom sina koncisa uttalanden och goda litteraturhänvisningar giva den, som rådfrågar hans arbete, en fast utgångspunkt för närmare undersökning. Ett liknande praktiskt behov kan även göra sig gällande i t. ex. internationellt lagstiftningsarbete, i vilket ju England under senare år i stor utsträckning tagit del, bland annat på sjörättens område. Ett ofta anfört exempel är den helt olika uppfattning man får av engelsk konossementsrätt, allteftersom man tar del av densamma med eller utan kännedom om det engelska "estoppel-institutet". Med hänsyn till detta institut visar sig det ofta gjorda påståendet, att enligt engelsk rätt konossementet blott är ett "prima-facie-bevis", vara minst sagt överdrivet och likheten mellan kontinental och engelsk rätt i realiteten vida större än man först tror. Det gäller med andra ord att känna den allmänna privaträtten, som kompletterar den speciella regeln. Även i sådant avseende har ett studium av Curtis arbete sitt värde.
    Författaren upplyser, att hans arbete blivit granskat av ett antal kolleger i England, vilka dels tidigare gjort honom uppmärksam på vissa förbiseenden och luckor, dels, vad arbetets slutliga skick angår, vitsordat att det lämnar en trogen bild av det samtida engelska rättslivet. Arbetet åtföljes av ett visserligen ganska omfattande, men dock tyvärr på vissa punkter opålitligt register.
 

Hugo Wikander.