Arbetsdomstolen. Den på grund av lagen d. 22 juni 1928 inrättade arbetsdomstolen, vilken höll sin första session d. 28 jan. 1929, har under sitt första arbetsår haft att behandla 81 mål, av vilka 24 mål instämts från arbetsgivarsidan och 54 från arbetarsidan samt tre underställts domstolens prövning av parterna gemensamt. Av de inkomna målen hava 64 avgjorts genom dom, 10 hava återkallats och 7 uppskjutits till 1930.
    Arbetsdomstolens under år 1929 meddelade domar komma att inom den närmaste tiden utgivas av domstolen i en samlad upplaga, innehållande ett utförligt register. Publikationen i fråga, som kommer att betinga ett pris av 4 kr. för häftat och 5 kr. för bundet ex., kan rekvireras å Arbetsdomstolens kansli, Sthm 16.
    Från och med innevarande år kommer domstolen att successivt publicera sina domar i 8- till 16-sidiga häften, i regel utkommande varannan vecka. Första häftet utkom i medio av febr. Prenumeration kan ske å Arbetsdomstolens kansli, varvid prenumerationsavgiften, 5 kr., samtidigt bör insändas.

 

    Tillströmningen till juristbanan. I likhet med föregående år (se Sv. J. T. 1929 s. 286) är Sv. J. T. i år i tillfälle att meddela vissa siffror till belysande av juristkårens rekrytering.

		uppsala	lund	sthlm	S:a
Nyinskrivna juris studerande	1928	58	67	111	236
	1929	71	63	120	254
avlagda jurist kandidatexamina	1928	65	55	66	186
	1929	58	49	69	176
avlagda kansliexamina	1928	9	7	13	29
	1929	5	1	20	26

 

    Anshelm Berglöf †. Presidenten i Göta hovrätt Erik Anshelm Berglöf avled i Stockholm den 8 februari 1930 i en ålder av något över 62 år. Dödsbudet, för alla som kände honom smärtsamt, kom för det stora flertalet som en överraskning. Ännu då hovrättens vårsession i januari tog sin början stod han på sin post. Redan tidigare yppade tecken till försvagad hälsa föranledde kort därefter en resa till huvudstaden för närmare undersökning och konsultation. Denna resa blev hans sista; läkarekonsten visade sig maktlös mot det snabba sjunkandet av livskraften i hans blod.

    Berglöfs huvudsakliga livsgärning faller inom området för domarekallets ansvarsfulla utövning. Efter hovrättsexamen 1889 och därpå följande tingstjänstgöring blev han vice häradshövding 1893, assessor i Svea hovrätt tio år senare, revisionssekreterare 1907 och justitieråd 1908. Sin plats i Högsta domstolen lämnade han 1923 för att mottaga uppdraget som ledare av den s. k. Dalautredningen. Till befattningen som president i Göta hovrätt utnämndes han 1926, dock med bibehållande av nämnda uppdrag.
    Under en stor del av sin revisionssekreteraretid var Berglöf föredragande av skiftesmål. Sitt starka intresse för frågor rörande jorddelningslagstiftningen bibehöll han oförminskat även i det följande. Hans i denna tidskrift intagna båda uppsatser »Jorddelningslagstiftningen» i årgången 1923 och »En hög visa till Sveriges jord» i årgången 1929 bära härom vittnesbörd. Berglöfs särskilt på detta område förvärvade stora kunskaper och erfarenhet blevo av betydelse för vissa av de offentliga uppdrag, som utöver domareverksamheten kommo honom till del.
    År 1907 förordnades Berglöf till sekreterare hos de svenska kommissarierna för undersökningar av åtskilliga förhållanden rörande de svenska flyttlapparnas renbete i Tromsö och Nordlands amt i Norge. Det gällde härvid att värna dessa lappars av ålder utövade rätt att vissa tider av året med sina renar uppehålla sig å norskt område. Även vid den slutliga lösningen av denna fråga fick Berglöf tillfälle att medverka, då han 1909 förordnades att biträda vid utförandet av Sveriges talan inför den för detta ändamål tillsatta skiljedomstolen. Redan året förut hade Berglöf förordnats att biträda vid förandet av Sveriges talan inför skiljedomstol i en annan tvistefråga mellan Sverige och Norge nämligen den rörande rätta sträckningen av viss del av sjögränsen mellan de båda länderna, den s. k. Grisbådatvisten, vars realitet var det givande hummerfisket vid de kända undervattensskären. Åt lösningen av båda dessa frågor ägnade Berglöf ett synnerligen intresserat arbete och med hans varmt fosterländska sinnelag var det honom också städse ett rikt glädjeämne att hava i sin mån fått bidraga till den för Sverige lyckosamma utgång frågorna erhöllo.
    Berglöfs sista levnadsår upptogos väsentligt av handhavandet av Dalautredningen. Han var otvivelaktigt rätte mannen att söka bringa reda och ordning i de säregna och tilltrasslade jordförhållandena i Dalarna. Hans förutsättningar härför voro även av personlig art. Han besatt i hög grad förmågan att, som man säger, komma till tals med folk, och med kännedom om Dalaallmogens kynne inser man förvisso, av vilken vikt denna egenskap måste vara vid fullgörandet av ett uppdrag sådant som det ifrågavarande. Enligt den vid senaste årsskiftet avgivna arbetsredogörelsen hade Dalautredningens arbete fortskriditså långt, att ett samlat arbete å den slutliga lagstiftningen i ämnet nu skulle påbörjas. Men det blev ej Berglöf förunnat att bringa även denna arbetsuppgift till ett lyckligt slut.
    Berglöfs duglighet och förmåga hava kommit till användning även på många andra områden än de rent juridiska. Så var han t. ex. under en följd av år ordförande i Stockholms barnavårdsnämnd och efter bosättning å Djursholm blev han en intresserad deltagare i det kommunala livet därstädes, senast som stadsfullmäktiges ordförande.
    Berglöf var en man med rika gåvor. Med ett klart förstånd samt ett varmt

och känsligt hjärta förenade han ett utpräglat sinne för humor. Han hade ordet i sin makt både i tal och skrift. I polemik med en motståndare kryddade han gärna sina sakliga argument med en viss uddig spydighet. Men hans skämt blev aldrig sårande. Och han förstod att uppskatta ett gott skämt, även då han själv var dess föremål. Såsom humoristisk talare av rang gjorde han sig i vidare kretsar särskilt känd vid de nordiska juristmötena. I denna tidskrifts referat över det elfte nordiska juristmötet i Stockholm 1919 omnämnes sålunda det »stormande jubel», som åtföljde ett av honom efter den officiella högtidsmiddagen hållet tal för de främmande gästerna. Hans förmåga som talare var dock ingalunda begränsad till denna art av vältalighet. Han kunde även vara en lyckad tolk för allvarstankar i högtidliga stunder. För Sveriges ära och välfärd flammade lätt hans livliga sinne; känslan uttryckt i ord kunde då understundom stegras till verkligt patos. Och de, som 1914 närvoro vid festen till firandet av Svea hovrätts 300-årsjubileum, hava nog icke alldeles förgätit den skål han därvid i gripande ordalag utbringade för Finlands jurister under den icke minst för rättens vårdare svåra hemsökelsens tid, som då rådde i detta land.
    Höljt av den blågula flaggan sänktes söndagen den 16 februari Anshelm Berglöfs stoft till den sista vilan å Djursholms kyrkogård. De nationella känslornas symbol var förvisso i detta fall en fullt berättigad prydnad.
    Anshelm Berglöf var vänsäll och vänfast som få. l den sorg, som främst drabbat maka och syskon, deltager också en synnerligen talrik skara av vänner.
 

C. A. S.