Ugeskrift for Retsvæsen (h. 1—14). Mot ett uttalande av dr Borum i tidskriftens förra årgång att reglerna om laglott utgöra det centrala i arvsrätten polemiserar Notar PH. PRAHM (h. 3). Med stöd av sin erfarenhet om hur ofta föräldrar önska testamentera i strid mot laglottsreglerna, och under hänvisning bl. a. till vår arvslags bestämmelser om underhållsbidrag ur kvarlåtenskapen, hävdar han att en rätt till sådant bidrag borde träda i laglottens ställe. Prof. BENTZON undersöker i en uppsats To Slags Adoption (h. 7) de olikheter som särskilt med avseende å föräldramyndighetens (vårdnadens) betydelse föreligga mellan det fall, att make vill adoptera andra makens barn, och annan adoption, »Bortadoption». De två nordiska konventionsförslagen av 1929 rörande internationellt familjerättsliga frågor m. m. (se SvJT 1929 s. 508 f.) behandlas av BORUM (h. 13), som gör vissa erinringar, bl. a. mot bestämmelsen om förändring av den en gång inträdda förmögenhetsrättsliga ordningen i ett äktenskap. — Tinglysningslovens skapare VINDING KRUSE meddelar (h. 11) erfarenheter från fastighetsböckernas omskrivning i Köpenhamn. Läsaren får ett starkt intryck av den arbetsglädje varmed verket utföres och av dess goda resultat: »Servitutdræberen» har redan kunnat slopa omkr. 80,000 inskrivningar, delvis ganska kuriösa, t. ex. en om skyldighet att igenmura fönster i ett »forøvrig nu nedbrændt Hus». — I dansk juridisk litteratur rör man sig med termen »Kreditkonsignation», som skall beteckna ett från försäljningskommission i viss mån skiljaktigt institut: kommissionären och konsignatarien sälja båda annans vara i eget namn, men blott den senare gör det för egen räkning. Frågan huruvida kommissionslagens 54, 57, 58 och 61 §§ äro tillämpliga vid kreditkonsignation behandlas av Landsd. BANG och Højesteretssagf. COHN (h. 9 o. 11). Overretssagf. POUL JACOBSEN pläderar (h. 5) för vissa ändringar i danska patentlagens bestämmelser om tilläggspatent och utövnings tvång (danska lagen känner

ej tvångslicens). Prof. USSING gör några kritiska erinringar vid Baches artikel i förra årgången om Erstatning for Tab af Forsørger (h. 3). — Genom flera häften (1, 3, 5) har förts en rätt animerad polemik mellan proff. KRABBE och VINDING KRUSE om det berättigade i att uppställa ett särskilt hittegodsdelikt vid sidan av tjuvnad. I sitt stora verk Ejendomsretten (II s. 633 f.) rör sig V. K. med ett nytt begrepp, Tilhørsforholdet, varmed han förstår sammanfattningen av alla de faktiska moment vilka låta en inse att en sak tillhör annan. Besittningen är ett sådant moment, men ingalunda det enda. V. K. finner det orimligt att tillägnandet av en sak, som efter vad man inser hör annan till, skall straffas strängare eller mildare allteftersom insikten beror av besittning eller av något annat Tilhørsmoment. Krabbe åter anser särbehandlingen av hittegodsdeliktet fullt befogad. Han karakteriserar det som en tillfällig situationsförbrytelse: tjuven kan liksom bedragaren planlägga sitt brott, han kan välja tid, plats och sätt för dess utförande; men att hitta något blir alltid en lyckträff. Hittegodsdeliktet är en yttring av ögonblicklig oärlighet; professionalism och återfall behöver man ej räkna med. Den omedelbara, levande rättskänslan finner också en helt annan reaktion påkallad mot den som tar plånboken ur min ficka än mot den som försummar att återlämna vad jag slarvat bort. V. K. anför till sist att 1929 års danska strafflagsförslag (se SvJT 1930 s. 204) i anslutning till hans åsikt upptar samma straffmaximum för hittegodsdeliktet som för tjuvnad. — Den dansk-isländska förbundslagen av 1918 stadgar att isländska medborgare i Danmark äga »i enhver Henseende lige Ret» med danska. Att dock en isländsk firma är att näringsrättsligt betrakta som utländsk (den motsatta meningen har haft anhängare bland danska domare) utredes, övertygande och intressant, av prof. BERLIN (h. 3). Om andra danska lagskipnings- eller lagstiftningsfrågor, utan närmare intresse för oss, skriva Troels G. Jørgensen, Vinding Kruse m. fl. Prof. POUL ANDERSEN ger (h. 7) en längre anmälan, med både ris och ros, av Alf Ross' Theorie der Rechtsquellen (se SvJT 1929 s. 524 f.). Själv skriver Ross om Uppsalafakultetens minnesskrift (h. 13), utförligast dröjande vid Olivecrona — som lovordas för att han i sin uppsats, »brillant skrevet», använt en av Hägerströms rättsfilosofiska grundtankar »paa afbalanceret Maade og tillige med fin Forstaaelse af fremmed Tankegang» — och vid Lundstedt, som icke får en lika gunstig kritik.

B. W.