Testamentslagen inför riksdagen. I första häftet av SvJT för i år (s. 1 — 19) har av lagberedningens ordförande lämnats en redogörelse för beredningens förslag till lag om testamente m. m. (här nedan citerad "EKEBERG"). Med allenast de mycket oväsentliga jämkningar, som med anledning av erinringar från lagrådets sida i den kungl. propositionen gjorts i lagförslagen, hava dessa nu av riksdagen antagits i enlighet med första lagutskottets hemställan i utlåtande nr 16 samt av K. M:t utfärdats d. 25 april 1930 (SFS nr 104). Här nedan skola de inom riksdagen uttalade meningsskiljaktigheter, vilka understötts av reservationer inom utskottet, i korthet angivas.
Propositionen hade i enlighet med lagberedningens förslag upptagit ett förbud mot ständiga fideikommiss i lös egendom (EKEBERG s. 4). I en avgiven motion yrkades det undantag från huvudregeln, att giltighet måtte tillerkännas även ständigt förordnande rörande samlingar av böcker, brev och handlingar samt föremål av historiskt, konstnärligt eller kulturellt intresse. Detta yrkande understöddes av en reservation inom utskottet men avslogs av riksdagen.
En av lagrådets mera väsentliga erinringar gällde förslaget om lagfästande av regeln att återkallelse av testamente ej skulle vara formfordrande (EKEBERG s. 13). Vid sidan av ett återkallande i den ordning, som gäller för testamentes upprättande, ville lagrådet såsom en giltig återkallelse allenast godtaga att testator förstört testamentshandlingen eller eljest därmed vidtagit åtgärd, varav framginge att vad däri förordnats icke längre vore uttryck för hans yttersta vilja. Propositionen anslöt sig i principfrågan till lagberedningens ståndpunkt, och denna godtogs av riksdagen.
Beträffande tolkningsreglerna i förslagets 3 kap. (EKEBERG s. 14) hade lagrådet i sak hemställt om upptagande av en regel om ogiltighet av testamente till förmån för trolovad eller make för bl. a. det fall att trolovningen eller äktenskapet därefter upplösts annorledes än genom testators död. En dylik regel upptogs också i propositionen och godkändes av riksdagen. Reservationsvis hade inom utskottet avslag yrkats å denna och en annan tolkningsregel (5 §).
I form hade lagrådet anmärkt mot att de särskilda tolkningsreglerna upptagits i fristående §§ (2 — 8), vilka enligt 1 § skulle lända till efterrättelse allenast såvitt annat ej finge anses vara åsyftat med testators förordnande. Lagrådet befarade, att vid tillämpningen av de kategoriskt formulerade reglerna den begränsning av deras giltighet, som kommit till uttryck i den fristående 1 §, skulle kunna komma att förbises, och föreslog därför deras sammanförande i en och samma paragraf, vars ingress skulle angiva de speciella tolkningsreglernas begränsade giltighet. Tanken hade vissa sympatier inom utskottet — särskilt med hänsyn därtill att dessa tolkningsregler i
stor utsträckning skulle komma att tillämpas av lekmän — men torde hava övergivits bl. a. därför att samma princip för lagtextens avfattning tillämpats i 4 kap. 2 — 9 §§, där ett sammanförande av bestämmelserna i en paragraf ansågs uteslutet. I modifierad form framfördes omredigeringsförslaget reservationsvis men blev ej av riksdagen bifallet.
Grunderna för testamentes ogiltighet hade i förslaget något vidgats därigenom, att testamente frånkänts giltighet även då någon förmått testator att upprätta testamentet genom missbruk av hans oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning. Reservationsvis framställdes inom utskottet anmärkning mot att även missbruk av någons "viljesvaghet" medtagits som ogiltighetsgrund, men denna anmärkning blev ej av riksdagen beaktad.
Huvudintresset i riksdagsbehandlingen knöt sig emellertid icke till testamentsreglerna utan till den i förslaget till lag om arvsavtal upptagna regeln, att ett avstående av bröstarvinge från laglott genom avtal med arvlåtaren i allmänhet ej skulle utgöra hinder för arvingen att utfå sin laglott. Denna fråga fick ökad betydelse genom sitt samband med väckta motioner angående utredning om inskränkning i laglottsrätten. Mot den föreslagna, av utskottet tillstyrkta lagregeln reserverade sig hälften av utskottets ledamöter. En av reservanterna yrkade att regeln skulle utgå, varigenom avstående från laglott skulle bedömas på samma sätt som avstående från arvslott i allmänhet och sålunda städse bliva giltigt, medan övriga reservanter yrkade avslag på hela lagen om arvsavtal för att därigenom få frågan uppskjuten och laglottsrätten i dess helhet bragt under förnyat övervägande.
Enligt lagförslaget skulle bröstarvinge, ändå att han skriftligen hos arvlåtaren avsagt sig sin rätt till laglott — t. ex. genom godkännande av ett testamente — äga utfå laglotten, såvida han icke avstått från denna mot skäligt vederlag eller ock egendom, svarande mot laglotten, tillkomme arvingens make enligt testamente eller tillfölle hans avkomlingar enligt lag eller enligt testamente med föreskrift om fördelning på sätt om bröstarv är stadgat.
I sitt tillstyrkande utlåtande framhöll utskottet, att bröstarvinge vid avsägelsen ej sällan befunne sig i sådant läge, att han av omständigheternas tryck dreves till avtalet på för honom mycket oförmånliga villkor. Härtill komme att om avsägelsen förklarades obetingat bindande, det kunde befaras ofta inträffa att äkta makar, i avsikt att i möjligaste mån tillgodose varandra, toge bröstarvingarnas godkännande å inbördes testamente som uteslöte laglottsrätten. En dylik utveckling skulle lända till obehörigt intrång i laglottsrätten, medan däremot det sätt, på vilket laglottsskyddet i förslaget genomförts, syntes utskottet stå i god överensstämmelse med den härskande uppfattningen om laglottsrätten och dess betydelse. Beträffande de väckta motionerna om inskränkning i laglottsrätten medgav utskottet, att fall kunde påvisas, då laglottsrätten icke fyllde någon egentlig uppgift eller då den kunde lägga hinder i vägen för tillgodoseende av behjärtansvärda
önskemål. Detta vore emellertid förhållandet i jämförelsevis få fall, medan däremot den oinskränkta testationsfriheten i ett mycket stort antal fall kunde användas till direkt skada. Att avskaffa laglottsinstitutet kunde därför icke komma i fråga. Men icke heller kunde utskottet förorda några ytterligare inskränkningar i laglottsrätten i ändamål att lämna utrymme för utvidgad testationsfrihet i särskilda fall. Enligt gällande lag vore laglottsrätten underkastad inskränkningar genom bestämmelserna i 8 kap. arvslagen om underhållsbidrag och, i fråga om smärre dödsbon, genom bodelningsregeln i 13 kap. 12 § giftermålsbalken, att efterlevande make städse äger att av giftorättsgodset, såvitt det räcker, bekomma egendom till så stort värde, att den jämte egendom, som må enskilt tillhöra honom, i värde uppgår till 3,000 kr. Lagberedningen hade redan övervägt, huruvida efterlevande makes underhållsbehov lämpligen kunde tillgodoses på den vägen, att make — efter förebild av 8 kap. 2 § lagen om arv — finge genom testamente sörja för efterlevande makes underhåll även med åsidosättande av bröstarvinges rätt till laglott. Efter återgivande av de skäl, på vilka beredningen avvisat antydda möjlighet, uttalade utskottet, att laglottsrätten svårligen ytterligare kunde inskränkas utan risk för rubbande av grundvalarna för laglottsinstitutet. På grund härav och då laglottsrätten så nyligen som år 1928, vid arvslagens antagande, befunnits förtjänt att bibehållas, avstyrkte utskottet motionerna.
I den reservation, som gick ut på avslag av förslaget till lag om arvsavtal, gjordes med stöd av lagberedningens uttalande å sid. 400 i dess förslag till revision av Ä. B. II gällande, att enligt svensk rätt bröstarvinge f. n. finge anses kunna bindande avstå från sin laglottsrätt utan avseende å värdet av det vederlag som därvid kunde hava betingats. Mot den föreslagna inskränkningen i avtalsfriheten mellan bröstarvinge och arvlåtare i fråga om rätten till laglott funno reservanterna starka betänkligheter möta. Mot utskottets erinran att bröstarvinge av omständigheternas tryck kunde drivas till avtalet på för honom oförmånliga villkor, invände reservanterna, att korrektiv mot arvlåtarens missbruk av bröstarvinges oförstånd, viljesvaghet eller beroende ställning borde kunna erhållas även utan ett direkt förbud mot avtal dem emellan. Särskilt stötande skulle de föreslagna lagbestämmelserna kunna komma att verka i sådana fall då bröstarvinge godkänt ett mellan hans föräldrar upprättat testamente till tryggande av den efterlevande makens underhåll. Exempel anfördes även på fall då bröstarvinges godkännande av ett testamente för ett allmännyttigt ändamål borde vara giltigt.1 Reservanterna
kunde därför icke tillstyrka den föreslagna ändringen i nu gällande rätt, men voro å andra sidan ej beredda att genom en strykning av undantaget beträffande laglottsrätten förklara varje avsägelse av denna rätt för gällande, utan yrkade i stället avslag på förevarande lagförslag, varigenom regleringen av ifrågavarande spörsmål under ännu några få år skulle överlämnas åt praxis. Vid det förnyade övervägande av bröstarvinges rätt att avsäga sig laglott, som om lagförslaget avsloges måste komma till stånd innan återstoden av successionsrätten upptoges till revision, måste jämväl tagas under omprövning de synpunkter som av motionärerna anförts rörande laglottens berättigande över huvud, varför någon särskild framställning till K. M:t från riksdagens sida i anledning av motionerna ej var erforderlig.
Riksdagens båda kamrar biföllo efter långvariga debatter utskottets förslag, varigenom laglottsrätten för denna gång lämnades obeskuren. I en tredje fas återkommer laglottsrätten i samband med det blivande förslaget om boutredning och skifte.1
K. J. S.