Om äktenskapsförord. Av professor BJÖRLINGS uppsats »Till giftermålsbalkens tioårsdag» (SvJT 1930 s. 321) skulle man möjligen kunna få den uppfattningen, att han anser den nya giftermålsbalken hava reglerat frågorna om makars gäld och makars egendom så tillförlitligt, att det närmast vore ett bevis på okunnighet, om man sökte genom äktenskapsförord skydda hustruns arv och arbetsförtjänst.
    De advokater, som tillråda sina klienter att upprätta äktenskapsförord, måste emellertid anses hava grundade skäl för sin övertygelse, att denna

 

¹ Inbegripandet i skifte av enskild egendom torde emellertid kunna i vissa fall medföra, att, enl. KF 1914 om arvsskatt och skatt för gåva 35 §, skattskyldighet såsom för gåva inträder.

² Helst borde kanske, för vinnande av största möjliga ordning och reda, såsom ytterligare villkor ha föreskrivits, att skiftet eller åtminstone anmälan från makarna om att sådant företagits blivit ingiven till rätten.

31 — Svensk Juristtidning 1930.

handling kan vara av mycket stor betydelse för en hustru, som inför egendom i boet eller har att vänta arv eller arbetsförtjänst.
    Konsekvensen av de nuvarande bestämmelserha om makars egendom och gäld är, att så länge makarne leva tillsammans utan bodelning, så kunna mannens fordringsägare icke få någon täckning för sina fordringar i hustruns »arv och arbetsförtjänst», vilket såsom hennes giftorättsgods är skyddat från dessa fordringsägare (frånsett hushållsgäld, för vilken ju emellertid jämväl enskild egendom svarar). De hava ej heller någon möjlighet att framtvinga bodelning, ej ens genom att försätta mannen i konkurs.
    Det finnes å andra sidan många andra fakta, som kunna förändra läget. Mannen kan dö före hustrun eller hemskillnad eller äktenskapsskillnad komma till stånd. Vid den då ofrånkomliga bodelningen upphör den tryggade ställning, som lagstiftaren ditintills berett hustruns arv och arbetsförtjänst. Då skall hennes giftorättsgods och hans adderas ihop och delas mitt itu, och då blir följden den, att ju sämre affärer mannen har, eller rättare ju mindre behållning han har, dess närmare hälften av hustruns giftorättsgods går till mannens bo och fördelas bland hans fordringsägare, såvida ej äktenskapsförord finnes.
    Har åter viss hustrun tillhörig egendom eller allt hustruns giftorättsgods genom äktenskapsförord gjorts till enskild egendom, så blir den under alla förhållanden hennes, alldeles oavsett mannens växlande framgångar i sina affärer.
    Ett enkelt exempel. Mannen äger vid äktenskapets ingående en affär värd 30,000 kronor under det hustrun har egen villa med inredning, allt värt 40,000 kr., och 10,000 kr. på banken. Utan äktenskapsförord står detta utom räckhåll för mannens fordringsägare, så länge bodelning kan undvikas. Så dör mannen och lämnar efter sig en stor brist, som leder till urarvakonkurs. Finnes ej förord, får villan säljas och 25 000 kr. utbetalas till mannens »rättsägare», konkursförvaltningen. Har åter förord upprättats, sitter hustrun med sin egendom orubbad.
    Äktenskapsförordet fyller alltså en viktigare funktion än vad Björling vid en ytlig läsning tycks vilja tillerkänna det.

Robert Thorburn.