Arvsrättsliga reformer i Frankrike. Enligt fransk rätt hava arvsberättigade ascendenter rätt till laglott, vilken utgör hälften av kvarlåtenskapen, om ascendenter finnas både på fäderne- och mödernesidan, samt en fjärdedel, om ascendenter finnas endast å ena sidan. Senaten har i år för sin del beslutat sådan ändring i bestämmelsen, att arvlåtaren skall kunna tillägga sin efterlevande make nuda proprietas till den andel som tillkommer ascendenterna; dessas rätt till laglott skall m. a. o. omfatta blott nyttjanderätten.
Också i ett annat avseende har senaten sökt tillgodose den efterlevande maken. I fransk rätt vidtager, då varken bröstarvingar, syskon eller syskons avkomlingar finnas, i andra parentelen en delning av kvarlåtenskapen i en fäderne- och en mödernedel. Vardera sidans lott går till ascendenterna å samma sida eller, om sådana ej finnas, till sidoarvingarna. Först om inga arvingar finnas å ena sidan, kan arvet övergå till den andra. Enligt den av senaten nu antagna lagen skall, när efterlevande make finnes, allenast hälften av ena sidans arv övergå till den andra, medan andra hälften skall tillfalla maken.
Genom en lag d. 29 dec. 1929 har, beträffande förmögenheter intill 500,000 fr., en sänkning skett av arvsskatten för bröstarvingar och efterlevande make; efterlämnar arvlåtaren minst två barn, utgår ej någon skatt. Sistnämnda bestämmelse hade skarpt, men resultatlöst, kritiserats av finansutskottet.
Drickspenningfrågan i Frankrike. Franska senaten har år 1929 i anledning av väckt motion i drickspenningfrågan antagit ett förslag åsyftande protection du pourboire». Senatens beslut innebär, att i hotell, restauranger, kaféer och i allmänhet i företag, där drickspengar förekomma, alla utgifter, som av arbetsgivare upptagas vare sig i form av procentuellt tillägg på räkningen eller eljest, ävensom alla belopp, som av kunden frivilligt överlämnas till arbetsgivaren för betjäning, utan avdrag skola utbetalas till den personal, som direkt betjänar kunderna och i vanliga fall erhåller drickspengar av dem. Arbetsgivaren är pliktig visa, att han överlämnat pengarna till vederbörande. I brist på kollektivavtal skall, sedan vederbörande organisationer av arbetsgivare och arbetare hörts, på administrativ väg utfärdas bestämmelser rörande den bevisning, som skall fordras av arbetsgivaren, de personalkategorier, bland vilka fördelningen skall ske, och sättet för fördelningens verkställande. Beloppet ifråga får icke sammanslås med fast lön eller sättas i stället för sådan, med undantag dock för de fall, då en minimilön tillförsäkrats vederbörande personal. (Se Tidskrift för systembolagen 1929 s. 28 samt den utförliga redogörelsen i Revue trimestrielle de droit civil 1928 s. 1053 f. och 1929 s. 1199 f.)
Fransk lagstiftning om förkommen handling. I Frankrike, där mortifikationsinstitutet är okänt, äger den, som förlorat värdepapper av vissa slag,