Replik till förestående inlägg. Uti 102 § i försäkringsavtalslagen talas om insättande av annan såsom förmånstagare samt att försäkringstagaren gent emot förmånstagaren förbundit sig att låta förordnandet stå vid makt. Den rättsfigur, som framgår av dessa båda moment, har jag för korthetens skull benämnt "oåterkalleligt insättande" eller "oåterkalleligt förordnande" av förmånstagare. Jag har därvid tänkt mera på resultatet än på tillblivelsen. Gör man tvärt om, måste onekligen de av mig använda benämningarna framstå såsomicke fullt tillfredsställande.
    Jämlikt 103 § i försäkringsavtalslagen skall förordnande om förmånstagares insättande för att vara gällande skriftligen meddelas försäkringsgivaren eller ock genom dennes försorg antingen intagas i försäkringsbrevet eller därå antecknas. Jag har framhållit, att för giltighet av benefikt och oåterkalleligt förordnande av förmånstagare kräves dylik formalitet. I det sammanhanget — det gällde att framhäva skillnaden mellan å ena sidan gåva i vanlig mening och å andra sidan förordnande av nyssnämnda slag — hade jag ej anledning att tala om annat förordnande. Mitt påpekan de gällde ett oåterkalleligt förordnande men icke ett förordnandes oåterkallelighet. Det är även min mening, att ett förordnande, som gjorts under iakttagande avnyssnämnda formalitet, kan förlänas oåterkallelighet utan att just detta behöver skriftligen meddelas försäkringsgivaren eller genom hans försorg intagas i eller antecknas å försäkringsbrevet.
    Jag kan ej följa justitierådet Eklund, när han säger, att en oåterkallelighetsförklaring i realiteten kan likställas med en överlåtelse av försäkringen, förbunden med villkor, att cessionariens rätt skall vara beroende av, att han överlever cedenten. Om cessionarien, såsom här förutsatts, får försäkringsbrevet i handom, synes mig att han bör vara oförhindrad att överlåta eller pantsätta den villkorliga rätt till försäkringen, som tillagts honom. Den oåterkalleligt förordnade förmånstagaren har obestridligen icke någon motsvarande befogenhet. Skulle emellertid cedenten göra förbehåll även mot

överlåtelse och pantsättning, torde kunna ifrågasättas, om icke dentill cessionarien överlåtna rätten är alltför svag, för att fullbordadgåva skall kunna anses föreligga.
    Det av mig åberopade uttalandet av lagberedningen i motiven till8 kap. 2 § giftermålsbalken hänför sig till följande stadgande i dedanska och norska lagarna (här återgives den danska texten): "Gavermellem Ægtefæller maa for at være gyldige ske ved Ægtepagt. Dettegælder dog ikke — — — ej heller Gaver, som bestaar i Livsforsikring, Overlevelserente eller lignende Forsørgelse, som sikres denanden Ægtefælle". — Måhända tager jag miste, men nog förefallerdet mig som om här vore fråga om rättshandlingar mellan makarinbördes rörande bl. a. rätt till livförsäkring.
 

Sigfrid Lundgren.