Handelsprocessen i Portugal har genom ett dekret d. 1 juni 1929 fullständigt reformerats. För handelsmålen inrättas, oberoende av målens värde, särskilda domstolar, vilka bestå av en ordinarie domare såsom ordförande samt såsom ledamöter en jurist och en representant för handeln. De handelssakkunniga väljas av vederbörande handelsorganisationer och inträda i rätten i tur och ordning enligt den över dem uppgjorda listan. Rätten avgör sakfrågan kollegialt, medan rättsfrågans bedömande åligger ordföranden.

 

    Rekonstruktionen av fastighetsböckerna i Wien (jfr Sv. J. T. 1927 s.485 samt 1928 s. 411 och 544) har nu fortskridit så långt, att de nya böckerna blivit i huvudsak färdiga för vissa delar av staden. Dessa nya fastighetsböcker ha formen av kartotek. Införingarna göras med skrivmaskin. Emellertid synes kartoteksystemet redan ha befunnits olämpligt. En förf. i Juristische Blätter (1929 s. 226) skriver sålunda, att det tillstånd, vari kartoteksbladen befinna sig efter knappt ett års användning, torde föranleda, att även systemets tillskyndare önska en återgång till bokformen.

 

    Advokats plikter och österrikisk praxis. Advokatkammarens i Wien disciplinärråd har förklarat, att en advokat N. gjort sig skyldig till åsidosättande av sin yrkesplikt samt av advokatståndets ära och anseende, på följande skäl. Under en process hade vid ett telefonsamtal mellan N. och motsidans advokat X., varvid överenskommits om processens nedläggande, N. förtegat sin avsikt att klaga i kostnadsfrågan. Och ehuru N., efter det överklagande inämnda del skett, på grund av en skrivelse från X. hade måst antaga, att denne ansåg överenskommelsen omfatta målet i dess helhet, hade han ej före klagofristens utlopp gjort X. uppmärksam på missförståndet.
    En advokat, som vid konstituerande bolagsstämma förklarat, att det kontant inbetalta aktiekapitalet 30,000 schilling stode till bolagets förfogande, ehuru han vetat, att en del därav använts för vissa utgifter, ansågs av disciplinärrådet hava åsidosatt advokatståndets ära och anseende, och denna uppfattning delades av disciplinärsenaten i Oberster Gerichtshof.
    Nyssnämnda disciplinärsenat ansåg, liksom disciplinärrådet, en advokat hava förbrutit sig genom att ingå en överenskommelse om "quota litis". N. hade med sin klient U. skriftligen avtalat, att mot U:s moder utan kostnader för U. föra alla de processer, som vore erforderliga för utfående till fullo av U:s laglott, och N. hade betingat sig 6 % av det belopp, som kunde komma att utdömas. N. hade därefter i rättslig väg utkrävt honoraret. Senaten framhöll, att avtalet enligt österrikisk lag (S 879) vore en nullitet och förty ej finge träffas av en advokat. (Jfr notiserna ang. "Advokats arvode och sakens utgång" i Sv. J. T. 1927 s. 234 och 1928 s. 543.)