Absalon Taranger †. En på skilda områden verksam norsk jurist, professor Absalon Taranger vid Oslo Universitet, har d. 20 nov. 1930 avlidit i Aker, därmed slutande ett ej vanligt levnadslopp. Född 10/8 1858 som son till en lanthandlare, kom Taranger i snickarlära, avlade folkskollärarexamen, 1883 studentexamen, studerade teologi men fick på grund av halsåkomma avbryta, anställdes 1885 vid rigsarkivet i Kristiania, utgav 1890 en mycket värdefull avhandling »Den angelsaksiske Kirkes indflydelse paa den norske», blev 1893 jur. kand., 1897 jur. doktor (»Den norske besiddelsesret», ej fullbordad) samt erhöll 1898 personlig e. o. professur i rättshistoria i Kristiania och var från 1904 jämväl lärare i kyrkorätt vid det praktiska teologiska seminarium där.
    Personligen varmt religiös med lågkyrklig betoning stiftade Taranger 1907 »Det norske Kirkeparti», vars ordförande han var 1910—1920. Han var även ordförande i den kommitté av år 1906, som skulle förbereda norska statskyrkans övergång till »Fri folkekirke», var medlem av Kirkekommissionen 1908—1910, utarbetade förslag till »Lov om menighedsraad och menighedsmöder» (1920) och var från 1923 ordförande i »Det frivillige Kirkeraad».
    Vid sidan om denna framträdande offentliga verksamhet har Taranger utövat ett flitigt författarskap. Vi nämna här »Norsk Samfundslære» (2 band, 7:e uppl. 1923), »Udsigt over den norske rettshistorie» (4 häften, ofullbordad), »Norsk Kirkerett» (1917), 2 välskrivna band i det stora samlingsverket »Norges Historie» (tiden 1319—1537), »Norsk familjerett» (2:a uppl. 1926) samt värdefulla tidskriftsuppsatser (bl. a. »De norske folkelovböker» i Tidsskrift for Retsvidenskap 1926—1928), och utlåtanden i rättshistoriska eller kyrkorättsliga tvistefrågor bl. a. om Grisbådarna 1908—09 och »Om ejendomsretten till de norske præstegaarde» (1896), »Kirkegodsets rettsforhold» (1902). Medlem av Historiska och Retshistoriska Kommissionerna har Taranger även utgivit några supplementband till »Norges Gamle Love». Utan att i vetenskaplig resning tillnärmelsevis kunna tävla med den samma år bortgångne v. Amiras stolta forskargestalt har Taranger — förutom sina dagspolitiska insatser — med sin goda historiska och teologiska förskolning särskilt inom den kyrkliga rättshistorien efterlämnat bestående arbetsresultat. Sedan över 20 år bosatt i Slemdal, Aker, har Taranger efter avskedstagande från professuren 1928 föga framträtt.
    Malmö, jan. 1931. 

E. K.