Nordiska mötet för statsrätt. I SvJT 1930 s. 600 gavs en kortfattad redogörelse för förhandlingarna vid det första gemensamma mötet mellan Nordens statsrätts- och statskunskapsforskare. Dessa förhandlingar ha nu utkommit i tryck, i det de dels publicerats i Statsvetenskaplig Tidskrifts sista häften för år 1930 och dels utgivits separat. En genomläsning av förhandlingarna lämnar efter sig ett starkt intryck av, hur den moderna forskningen alltmer lägger huvudvikten vid ett noggrant detaljstudium av gällande lagar och sedvana samt av de historiska förutsättningarna för rättsreglernas tillkomst, medan man tidigare kanske väl ensidigt utgick från att åtminstone den rena statsrätten var en logisk disciplin. Värdet av dessa gemensamma förhandlingar ligger enligt recensentens mening till stor del just däri, att vetenskapens utövare i de olika länderna på ett mer omedelbart sätt kunna få kännedom om de arbetsmetoder som deras nordiska kolleger använda.
    Förhandlingarna omfattade tvenne huvudgrupper. Den ena var reserverad för föredrag som höllos av framstående forskare från de olika länderna över aktuella problem i deras eget lands författningsliv eller av allmän teoretisk natur, medan den andra ägnades åt gemensam diskussion av frågor som hava ett gemensamt praktiskt intresse för samtliga de deltagande ländernas jurister och politiker.
    Prof. N. HERLITZ höll det första föredraget, vilket i en klar och översiktlig form behandlade »Karakteristiska drag i svensk offentlig rätt». Efter framhållande av att nutida svensk offentlig rätt vilar på inhemsk historisk grund, gav föredragshållaren en levande framställning av det utmärkande för den svenska förvaltningen, för att slutligen övergå till en behandling av de egenheter som utmärka vår riksdagsrätt.
    Även det följande föredraget i denna grupp hölls av en svensk, prof. C. A. REUTERSKIÖLD, som lämnade en lika stilistiskt förtjänstfull som intressant redogörelse för »Statsrådsdechargen i Sverige ur stats- och förvaltningsrättslig synpunkt». Prof. Reuterskiölds huvudtes är, att statsrådsdechargens anmärkningsförfarande innebär en kontroll av författningens ut-

veckling genom konstitutionell praxis och sedvanerätt. Som allmänt omdöme torde kunna sägas, att prof. Reuterskiöld givit en intressant analys av statsrådsdechargens faktiska verkningar.
    Medan det svenska statsskicket vilar på inhemska traditioner, är Finlands nuvarande statsförfattning till huvudsaklig del uppbyggd på de allmänna författningsidéer, som stodo högt i kurs vid tiden efter världskrigets slut. Bevisen härför lämnades av universitetsadjunkten S. R. BJÖRKSTEN, Helsingfors, i hans framställning av »Huru Finland utvecklades till en demokratisk, parlamentarisk republik».
    Dr. A. Ross, København, känd för sitt arbete om rättskällorna, behandlade under titeln »Folkenes forbund og Staternes souverænitet» ett ämne av huvudsakligen teoretisk natur. Med utgångspunkt från en rättsåskådning som står wienerskolans och prof. Hägerströms teorier synnerligen nära, bestred han suveränitetsbegreppets teoretiska användbarhet. Han hänför det till vad han kallar »de patenterede Genèvesandheder» och anser det utgöra ett allvarligt hinder för en sund utveckling av folkrätten.
    Prof. K. R. BROTHERUS, Helsingfors, fick därefter ordet för att i ett föredrag om »Stat och kyrka i Finland» till behandling upptaga ett ämne som säkerligen inom kort kommer att få aktualitetsintresse även hos oss. Föredragshållaren gav klart och tydligt besked om de praktiska svårigheter som uppstå vid en reglering av denna fråga och vilka bottna i de motsatta grunduppfattningar om problemet som hysas av statens och kyrkans representanter.
    Till den nu behandlade huvudgruppen får även hänföras dr Vilhelm KEILHAUS', Oslo, föredrag om »Økonomiske konjunkturer och politiske idéer», vilket behandlar frågan huruvida ett på kapitalistisk eller ett på kommunistisk uppfattning byggt samhälle bäst kan motverka konjunkturernas ödesdigra verkningar. Dr Keilhaus' slutsats är, att kapitalismen är bättre i stånd att utjämna dessa verkningar och göra dem så milda som möjligt.
    De på mötet förekommande diskussionsämnena hade valts med en riktig känsla för aktualitetens betydelse. Det ena behandlade frågan om »Domstolarnas befogenhet att åsidosätta grundlagsstridiga lagar». Inledare voro prof. FREDR. CASTBERG, Oslo, Finlands minister i Stockholm R. ERICH, prof POUL ANDERSEN, København, och doc. HALVAR SUNDBERG, Stockholm. Fullt riktigt enligt recensentens mening framhölls, att problemet närmast är att anse som en lagtolkningsfråga och därför får lösas med hänsyn till vad varje lands rättsordning har att säga i detta fall. En dylik prövningsrätt för domstolarna antogs allmänt vara förhanden, utom möjligen i Finland, ehuru någon enighet ej uppnåddes om hur långt denna rätt in casu sträcker sig.
    Det andra överläggningsämnet avsåg frågan om »Regeringsmakt och parlamentarism». Inledare voro prof. GEORG ANDRÉN, Göteborg, Højesteretssagfører KARSTEN MEYER, København, statsrådet LARS OFTEDAL, Oslo, och minister ERICH. I Finland har parlamentarismen fått formellt rättsligt erkännande genom att bestämmelser härom upptagits i författningen, medan den i övriga länder är av rent faktisk natur. Ett gemensamt drag för dessa senare länders parlamentarism synes vara förekomsten av fler partisystem och minoritetsregeringar. I Sverige anses detta hava lett till regeringsmak-

tens försvagande, medan det motsatta förhållandet enligt den norske inledaren skulle vara för handen i Norge. Även i Danmark synes beslutanderätten alltmer övergå till parlamentet, och har parlamentarismen där bl. a. fått ett så pass egenartat uttryck som att vissa förvaltningsåtgärder överlämnats till av riksdagen utsedda »Udvalg», där de olika partierna äro representerade.

G. B.