BIRGER WEDBERG. Jan Eric Palmsvärd, justitieråd och vitterlekare (1745 — 1821). Hans självbiografi utgiven med tillägg och uteslutningar. Sthm 1931. Norstedt 123 s. + 2 planscher. Kr. 4.75.

 

    Näst Birgitta Birgersdotter, som var gift med Närkeslagmannen Ulf Gudmarsson, är justitierådinnan Christina Nibelius-Palmsvärd den i vår litteraturhistoria mest uppmärksammade av alla svenska domarefruar. Vad Kellgren skrev i hennes poesialbum då hon var nygift assessorska får numera varje skolyngling ta del av. Hennes egen makes omdöme så om henne själv som om skalden-vännen är likväl först genom föreliggande arbete bragt till offentligheten. Här finner man också Kellgrens förut otryckta verser vid Christinas bröllop, hennes intagande pastellporträtt, hennes tidigare ej reproducerade siluett, och annat mera som torde erbjuda intresse för varje vän av vår vittra odlings hävder. Sitt låt vara blygsamma rum där synes justitierådet Palmsvärd för-

svara även genom de skaldeförsök av honom själv vilka boken innehåller, och som bestyrka uttalandet då hans adliga vapen krossades: att han åt sånggudinnorna hemburit dem ej ovärdiga offer.
    Boken rör sig emellertid huvudsakligen om P:s juridiska bana och är närmast tillrättalagd för jurister. Hur en fattig juris studiosus på 1760-talet examinerades i Svea hovrätt till auskultant, utan att hans kassa förslog ens till sedvanlig diskretion åt det examinerande hovrättsrådet; hur han se'n under försakelser och glatt kamratliv, information för presidentens son och varjehanda privatjuridiskt sysslande arbetade sig fram till en plats vid hovrättens bord för att, sedan han några år varit revisionssekreterare och underståthållare, omsider år 1798 hamna i kommerskollegium som vicepresident med välordnad ekonomi och vidsträckt boutredarepraktik — av allt detta ger P:s egenhändiga levernesbeskrivning en målande skildring. Ledamot i HD blev han vid dess ombildning 1809. Genom redogörelser bl. a. för den högtidliga installationsakten d. 12 juni s. å., för det nyskapade justitierådsämbetets entré i societeten och för P:s verksamhet som utövare av Konungens domsrätt framstår boken, om man så vill, som ett komplement till utg:s tidigare, i samma format och tryck utkomna arbete om den gustavianska HD.
    Ett samtida omdöme om P., som ej kommit med i boken, synes värt att uppmärksammas, helst det härrör från en av dem vilka föredragit inför P. i HD. Nils Wilhelm Stråle, med tiden justitieråd och brukspatron på Rörstrand men t. f. revisionssekreterare då P. avgick, berättar i brev till sin vän Hartmansdorff d. 15 maj 1817 om exc. Gyllenborgs avskedsmiddag för P. och tilllägger: »Palmsvärds bortgång är en stor förlust för domstolen. Han var Kronan där.» 

B. W.