JULIUS MAGNUS. Tabellen zum internationalen Recht. 4. Heft. Wechselrecht Berlin 1930. Franz Vahlen. XVI + 335 s. 4:o. Mk. 40.00.

 

    Under växelrättskonferensen i Genève i våras beredde de tyska delegerade en dag sina kolleger en angenäm överraskning genom att till samtliga delegationer utdela det nyttiga verk, vars titel läses här ovan. Liksom tidigare motsvarande arbeten av Magnus angående civilprocess, medborgarskap och upphovsmannarätt (se SvJT 1928 s. 579) ger det nu föreliggande i knapp och lättillgänglig form en översikt av snart sagt alla kulturstaters växelrätt, därunder inbegripna jämväl reglerna om växelprocess, växelstämpel och lagkonflikter rörande växlar. Framställningen avser icke mindre än sextiosex rättssystem. Beträffande vissa bland dessa har dock utgivaren fått inskränka sig till mer eller mindre summariska hänvisningar till andra delar av framställningen. Såsom framgår av titeln, är arbetet uppställt i tabellform. Förutom ökad överskådlighet vinnes härigenom den stora fördelen att jämförelser mellan skilda rättssystem i hög grad underlättas, då nämligen ett och samma ämne överallt behandlas i spalt med samma nummer och rubrik. Behandlingen har naturligtvis måst göras ganska summarisk, men den som vill tränga frågorna närmare in på livet har god ledning i hänvisningar till litteratur och lagtext. Arbetets utgivande har påskyndats för att det skulle kunna vara till hjälp vid Genévekonferensen och i nämnda syfte har 1912 års Haag-förslag till enhetlig växellag bearbetats efter samma principer som de särskilda staternas gällande växellagar. Utgivaren har haft bistånd av ett antal medarbetare i skilda länder, och i rätt stor utsträckning svara inhemska jurister för uppgifternas riktighet. Av de skandinaviska ländernas lagstiftning på området gives en enhetlig framställning, naturligtvis med beaktande av föreliggande avvikelser. Vid utarbetandet av denna framställning hava medverkat landsretssagfører O. B. Svane, Köpenhamn, hoiesterettsadvokat J. M. Lund, Oslo, och advokaten W. Frænckel, Stockholm.

B. E.

 

Norges lover 1660—1930 utgitt med henvisninger av P. I. PAULSEN. Oslo 1931. Grøndahl & Søns Boktryckeri. 2099 s.

 

    Høiesterettsdommer Paulsens nya lagedition, som utarbetats efter principen »allt i ett band», är enligt förordet avsedd att utgöra »det første skritt til gjennemførelse av planen om en stadig àjourført loveutgave, som skal komme ut med regelmessige mellemrum». Tanken att skapa en motsvarighet till vår »Skarstedt» har rätt länge dryftats i norska juristkretsar, tills slutligen juridiska fakulteten i Oslo för ett år sedan hänvände sig till regeringen och påkallade statsunderstöd för planens förverkligande. Regeringen ställde sig välvillig och dess proposition i ärendet antogs enhälligt av stortinget. Uppgiftens förverkligande lades i de mest förfarna händer; høiesterettsdommer

Paulsen har en synnerligen rik erfarenhet såsom utgivare av liknande arbeten (se SvJT 1927 s. 123). Med berömvärd skicklighet och snabbhet har han också slutfört uppdraget.
    Lagsamlingen omfattar alla lagar, som hava allmän praktisk betydelse. Senare tilläggslagar äro inarbetade i texten, såvitt de ersätta äldre bestämmelser. Uppställningen är i denna liksom i Paulsens tidigare lagsamlingar kronologisk; Christian V:s lag är av flera skäl icke lämpad att tjäna såsom stomme vid en systematisk anordning av lagstoffet, på samma sätt som 1734 års lag av ålder fått göra hos oss. För överskådligheten är emellertid väl sörjt genom tvenne register, ett systematiskt och ett alfabetiskt, och genom de vägledande hänvisningar, som återfinnas vid de särskilda lagarnas rubriker och under snart sagt varje paragraf. Det torde vara all anledning antaga att denna nya »Paulsen» skall lända till minst lika stor och lika allmän belåtenhet som sina föregångare.

B. E.