Nordisk Tidsskrift for International Ret. Acta Scandinavica Juris Gentium. 4:de häftet för 1930 av denna tidskrift inledes med en artikel av jur. dr ARNOLD RÆSTAD »Kodifikationskonferensen i Haag: Spørgsmålet om sjøterritoriet», innehållande en utförlig översikt över behandlingen vid sagda konferens av frågan om territorialvattnet. Vidare lämnas fortsättning och slut av H. FEDERSPIELS tidigare påbörjade avhandling De nordiske internationalretslige Konventionsudkast samt en artikel av fuldmægtigen i Danska Udenrigsministeriet C. PESCHARDT om mest-gynnad-nationsklausulen. Jur. dr S. VON NUMERS refererar den vid Nationernas förbunds församling 1930 antagna resolutionen om lättnader vid vissa transporter med luftfartyg med hänsyn till Nationernas förbunds förbindelser vid kristillfälle. 1:sta häftet av tidskriftens andra årgång (1931) har likaledes utkommit. I en uppsats om »Revisionen av de internationale arbejdskonventioner» kritiserar den mångårige ledamoten av Internationella arbetsbyråns styrelse H. C. ØRSTED den av 1929 års arbetskonferens antagna proceduren för dylik revision. I en längre uppsats »Folkeforbund og ensidig afrustning» behandlar prof. HANS WEHBERG den även tidigare i tidskriften diskuterade frågan, om ensidig avrustning är förenlig med Nationernas förbunds medlemmars förpliktelser enligt förbundsakten. Med utgångspunkt från den inom förbundet på senare tid vid behandlingen om avrustnings- och säkerhetsfrågorna framträdande tendensen att undanskjuta förbundsaktens art. 16 till förmån för art. 11 besvarar Wehberg denna fråga jakande. Uppsatsen är av stort intresse med hänsyn till det i de nordiska länderna aktuella ämnet, ehuru man måste ställa sig frågande till vissa av förf:s argument. Till uppsatsen anknyter en replikväxling mellan förf. och prof. Axel Møller. Herr T. CARLANDER framlägger ett »Utkast till en internationell domstol på det privaträttsliga området». — Båda häftena innehålla vidare notiser och litteraturgranskningar varjämte — i en särskild avdelning — lämnas översättningar till franska eller tyska av vissa av de i tidskriften införda uppsatserna.

T. G—l.

 

    Ugeskrift for Retsvœsen (h. 1 — 14). Några nyligen givna danska domar rörande avbetalningsköp (säljarens rätt att återtaga godset eller att få det utmätt, jfr Almén o. Eklund 2 uppl. s. 28 o. 36) kritiseras av Byretsd. JØRGEN JENSEN som också uttalar en önskan att verkningarna av den skandinaviska lagstiftningen i ämnet bleve närmare undersökta med ledning av de gångna årens erfarenheter (h. 12). Vad hos oss plägar kallas »tredjemans rätt till neutralitet i arbetstvister» har i Danmark fått legalt skydd genom 1929 års lag om Værn for Erhvervs- og Arbeidsfriheden. Denna till omfånget knappa, men till innehållet synnerligen omfattande lag nagelfares ganska skarpt av Politifuldm. ILLUM (h. 2). Med anledning särskilt av domarens nya åliggande att lämna allmänheten rättshjälp, bl. a. med »Affattelse af Skoder, Pantebreve og andre retlige Dokumenter», skriver Dommer ARNSKOV om domarens ansvar för sina rättsbildade biträdens handlingar (h. 14). Advokat har hos oss, tack vare Sveriges Advokatsamfund (men ej Sveriges Advokatförening), blivit en titel med god klang. Icke så i Danmark. Ett förslag att Advokat skulle bliva gemensam benämning så för Højesteretssagførere som för deras kolleger av mindre förnämlig klass stämplas av BACHE som ett löjligt Jean de Franceri: knappt någon skulle våga nyttja titeln, ty »der er noget, der hedder det sunde

jævne danske Smil.» Även JARNER finner förslaget föga lyckat, men han erkänner att Sagfører ohjälpligen leder tanken på underrättsproceduren och icke duger som beteckning även för rättegångsombuden vid de högre instanserna (h. 6). Advokat-titelns värde som ett internationellt begripligt yrkesnamn hävdas dock av Overretssagf. ANGELO (h. 14). (Till jämförelse må erinras att en norsk lag av 1930 återinfört titeln höiesterettsadvokat som år 1927 fick vika för höiesterettssakförer. Se ock adv. Hugo Lindbergs artikel Advokater och sakförare, i tidningen Fönstret för d. 11 april i år). Medan papperspriset stod högt förordades i SvJT halvark (1920 s. 184), men betonades tillika att helarket ägde sitt värde som kapprock för mindre bilagor. Nu klagar Birked. GRUNDTVIG att i Danmark ännu såsom under krisåren skrives på halvark även när med skrivelsen följer en hel rad bilagor; denna »utidige Sparsommelighed» medför för domaren »en daglig Gêne» (h. 2). Av mindre intresse för oss äro uppsatser om Ejerpant (av VINDING KRUSE m. fl., h. 6, 8, 10 o. 14), om vissa detaljer i förslaget till ändringar i Retsplejeloven (h. 6, 10 o. 12, se SvJT 1931 s. 174) och om den lavværgedes förmåga att sluta avtal (h. 6). För vår nya testamentslagstiftning lämnar ERIK LIND en redogörelse med danska paralleller (h. 4). Ussings nyligen utkomna arbete Aftaler paa Formuerettens Omraade är föremål för en längre, erkännande anmälan av Landsd. FRØLUND (h. 12).
    I redogörelsen för de sista häftena av årg. 1930 (SvJT 1931 s. 61) borde ha nämnts att dr ALF Ross lämnat en intressant kritik av Karl Olivecronas sista bok (h. 52: Bevisbyrdelæren i Støbeskeen ?).

B. W.