454 TIDSKRIFTSÖVERSIKT.    Tidskrift utg. av Juridiska föreningen i Finland. — R. A. WREDE, som i femte häftet 1930 skildrade Johan Jacob Nordström såsom statsrättslärare, kompletterar i det årgången avslutande sjätte häftet sin skildring av Nordström genom att redogöra för innehållet i två av denne författade skrifter rörande den finska lantdagens sammansättning och verksamhet, den ena en »promemoria rörande åtskilliga till det svenska riksdagsväsendet före år 1809 hörande omständigheter», den andra ett förslag till lantdagsordning. — Frågan huruvida enligt finländsk rätt ett »internationellt forumavtal» har giltighet diskuteras av O. Hj. GRANFELT. Utgående från att den i finsk rätt genom en lagändring 1901 införda prorogationsrätten allenast gäller »tvistemål, som hör till allmän underrätt», d. v. s. finsk allmän domstol, anser sig förf. kunna e contrario sluta, att dylik rätt i övrigt icke är för handen, och besvarar sålunda det uppkastade spörsmålet nekande såväl i vad det avser avtal, varigenom finsk medborgare eller utlänning avsäger sig forum i Finland, som avtal varigenom utlänning förbinder sig att svara vid finsk domstol. — I en artikel behandlande reglerna för bärgarlönens beräkning dryftarJ . O. SÖDERHJELM skillnaden mellan de nu gällande, med den internationella bärgningskonventionen överensstämmande reglerna härom i den finska sjölagen och denna lags tidigare stadgande angående detta ämne. Förf. påtalar det principiellt oriktiga i de finska domstolarnas praxis att, även sedan lagen förklarat det bärgades värde utgöra en faktor, som först i andra hand skall komma i betraktande, bestämma bärgarlönen till viss del av detta värde. — Den löpande årgångens första häfte inledes med en artikel av R. A. WREDE angående »Landskapet Ålands självstyrelse». Av största intresse är det att där läsa om innebörden av den Åland genom den s. k. Ålandslagen av år 1920 tillförsäkrade autonomien, vilken innebär icke allenast rätt till kommunal självstyrelse, d. v. s. förvaltning genom egna myndigheter, utan även i viss omfattning rätt till självständig lagstiftning, ingripande på det område, som eljest skulle tillkomma staten. Och icke mindre intresserar naturligen redogörelsen för de delvis i Ålandslagen men framför allt i en i enlighet med beslut av Nationernas förbunds råd tillkommen särskild lag (garantilagen) upptagna nationalitetsgarantierna. — I en uppsats angående »de kriminella äktenskapsskillnadsskälen» tolkar slutligen E. IDESTAM den finska äktenskapslagens stadganden angående detta ämne.

Ph. H.

 

    Norsk Retstidende. — »Om forandring av ankegrunnene i civile sager» skriver OLE F. HARBEK s. 1089 ff.) och gör därvid gällande, att bestämmelsen härom i den norska lagen om rättegång i tvistemål av 1915, enligt vilken dylik förändring icke kan tillstädjas utan motpartens medgivande, bör givas en inskränkande tolkning; den bör antagas icke fordra ett mera detaljerat angivande av »ankegrunnene» än som betingas av hänsynen till överinstansens uppgift enligt 1915 års rättegångslag att avgöra om »anken» gäller fel i rättstillämpningen eller sakbehandlingen i motsats till fel vid bevisprövningen, en hänsyn, som f. ö., enligt vad förf. framhåller, även den för närvarande saknar grund, sedan den midlertidige lov av 1925, varigenom 1915 års lag delvis satts i kraft, helt förändrat karaktären av rättsmedelsinstitutet och gjort den ifrågavarande distinktionen betydelselös. — I en artikel av CARL JACOB ARNHOLM om »arverettslige legitimasjonsregler» (s. 1137 ff.) dryftas frågan, vilken rätt

TIDSKRIFTSÖVERSIKT. 455bör tillerkännas den, som i god tro förvärvat egendom av någon, vilken såsom presumerad arvinge eller testamentstagare men utan verklig rätt kommit i besittning av densamma, liksom frågan om tredje mans rättsställning, när han i god tro till en dylik presumerad erlagt betalning för en i kvarlåtenskapen ingående fordran. Arnholm hävdar i motsats till hittills härskande norsk rättsåskådning, att godtroende tredje mans intresse i dylika situationer i stor utsträckning bör skyddas, och utreder närmare under vilka förutsättningar en legitimation att förfoga över arvlåtarens egendom bör antagas. — Med en mera exklusiv lagtolkningsfråga sysselsätter sig E. ALTEN i en artikel angående »Saker om lovstridige byggverk» (s. 961 ff.), vari diskuteras det rättsliga förfarandet för prövningen av yrkande om nedrivning eller ändrande av olagliga byggnadsverk, närmare bestämt frågan, huruvida enligt strafprocesloven sådant yrkande kan upptagas till behandling i sammanhang med ett mål angående straffansvar för överträdelse av byggnadslagstiftningen. — Den nya årgången inledes med ett inlägg rörande sistnämnda spörsmål av PER AUGDAHL (s. 1 ff.) — I den nya årgången finner man även (s. 33 ff.) en artikel av advokaten NILS ONSAGER, vari avhandlas »almenhetens rett til ferdsel på fjellet og i skogen», alltså en fråga om äganderättens innehåll, som med det på senare tid allt mer tilltagande turist- och »camping»-livet även i vårt land fått en för många fastighetsägare högst kännbar aktualitet. Onsager anser allmänhetens rätt till fri samfärdsel vara primär i förhållande till äganderätten och hävdar förty såsom en utgångspunkt för frågans bedömande, att det i tvivelsfall är ägaren, som har att bevisa, att en bestämd rådighet, som han vill utöva, icke står i strid mot vad som efter allmän uppfattning är allmänhetens rätt; och har allmänheten tillträdesrätt, kan ägaren, framhåller Onsager vidare, icke utesluta eller lägga hinder i vägen för den genom att inhägna marken.

Ph. H.