Lagberedningens verksamhet. I statsråd den 30 april 1931 lämnade chefen för justitiedepartementet, statsrådet GÄRDE, en redogörelse för lagberedningens verksamhet och arbetsuppgifter samt hemställde till Kungl. Maj:t om vissa direktiv för lagberedningens fortsatta arbete. Justitieministerns anförande återges här in extenso.
Sedan Kungl. Maj:t tidigare i dag beviljat presidenten i Svea hovrätt friherre MARKS VON WÜRTEMBERG avsked från presidentämbetet från och med den 3 maj 1931 samt från och med samma dag dels utnämnt och förordnat ordföranden i lagberedningen före detta justitierådet EKEBERG att vara president i nämnda hovrätt, dels förordnat friherre Marks von Würtemberg att tillsvidare vara ordförande i lagberedningen,1 anhåller jag att i anledning av de sålunda skedda förordnandena få anmäla vissa frågor, som sammanhänga med lagberedningen och dess verksamhet.
Enligt den plan, som uppgjordes då beslut under år 1902 fattades om inrättande av en lagberedning, skulle beredningen hava att utarbeta sådana lagförslag, som omfattade större delar av civillagstiftningen. Beredningen framhöll i underdånigt utlåtande den 5 januari 1903, att ämnen alltså skulle hämtas från de rättsområden, som fölle inom ramen för giftermåls-, ärvda-, jorda-, byggninga- och handelsbalkarna i 1734 års lag, och att balkindelningen i sagda lag fortfarande i allmänhet skulle tjäna till ledning vid arbetets bedrivande. I enlighet med den i nämnda utlåtande gjorda hemställan fick beredningen först i uppdrag att till bearbetning företaga jordabalken med tillhörande författningar. Detta arbete avslutades år 1909. Av däri ingående förslag hava till lagar upphöjts dels förslagen till lag om nyttjanderätt till fast egendom och till åtskilliga därmed sammanhängande författningar, dels ock förslagen till ändringar i utsökningsväsendet, såvitt angår fast egendom. Sedan förslag till jordabalk avlämnats, övergick enligt Kungl. Maj:ts beslut den 3 december 1909 beredningen med 1910 års början till omarbetning av giftermålsbalken och de delar av ärvdabalken, som funnos böra behandlas i sammanhang därmed. Med utfärdandet den 11 juni 1920 av ny giftermålsbalk med flera lagar har detta arbete förts till slut. Jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande den 25 januari 1918 har beredningen därefter varit sysselsatt med revision av ärvdabalken i dess helhet samt, i enlighet med uppgjord plan, efter hand avlämnat förslag till lagstiftning om förmynderskap, om arv samt om testamente. Lagar i dessa ämnen hava utfärdats åren 1924, 1928 och 1930. Av de ämnen, som tillhöra ärvdabalken återstå nu allenast frågorna om dödsbos utredning och förvaltning, betalning av gäld och urarvagörelse samt arvskifte. Arbetet härmed har, enligt vad beredningens ordförande upplyst, vad lagtexten beträffar i huvudsak slutförts och, i avseende å motivens avfattning, fortskridit därhän, att vissa delar föreligga i manuskript och övriga delar äro förberedda genom ingående förstudier och överläggningar.
Jämsides med den sålunda i det närmaste slutförda revisionen av familjerätten, vilket lagstiftningsarbete till vissa delar ägt rum under samarbete med delegerade för de övriga nordiska länderna, hava åt beredningen eller dess särskilda ledamöter anförtrotts vissa andra lagstiftningsuppgifter, i
främsta rummet sådana, som syfta till en traktatmässig reglering mellan Sverige och dessa länder av vissa spörsmål på familjerättens område.
Sålunda hava på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 27 mars 1925, efter framställning av lagberedningen, förhandlingar ägt rum mellan delegerade för de nordiska regeringarna för utrönande, i vilken omfattning överenskommelse lämpligen kunde träffas mellan länderna rörande de internationellt privaträttsliga reglerna i fråga om äktenskaps ingående och upplösning, äktenskaps rättsverkningar, adoption och förmynderskap. Samtidigt därmed hava efter norskt initiativ förhandlingar pågått mellan samma delegerade för åstadkommande av en ordning angående indrivning i nordisk stat av familjerättsligt underhållsbidrag, vilket fastställts i annan sådan stat. Dessa förhandlingar, som från svensk sida förts av beredningens ordförande och vissa av dess ledamöter efter Kungl. Maj:ts närmare förordnande, hava lett till två särskilda konventioner. Inom beredningen hava tillika uppgjorts av motiv åtföljda förslag till sådana författningar, som betingas av Sveriges anslutning till samma konventioner. Dessa konventioner tillika med de lagförslag, som påkallat riksdagens medverkan, hava godkänts av årets riksdag.
I visst samband med konventionen om indrivning av underhållsbidrag står ett förslag till en annan, vidare syftande konvention mellan de nordiska länderna, vartill initiativ tagits från dansk sida, nämligen angående ömsesidig verkställighet av domar. Förhandlingar angående nämnda konventionsförslag hava jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 13 september 1929 förts av friherre Marks von Würtemberg och lagberedningens ordförande, varjämte en av beredningens ledamöter deltagit i arbetet. Förhandlingarna på detta område hava numera slutförts, och betänkande innefattande jämväl förslag till svensk lag i ämnet torde inom de närmaste dagarna komma att avlämnas.
Under överläggningarna angående sistnämnda konventionsförslag hava de delegerade uttalat sig för inledande av förhandlingar i syfte att utröna, i vilken omfattning konventioner lämpligen kunde slutas mellan de nordiska länderna angående de internationellt privaträttsliga reglerna om behandling av dödsbo efter medborgare i nordisk stat, som avlider i annan sådan stat, ävensom angående de rättsverkningar, som en i någon av de nordiska staterna öppnad konkurs bör medföra i de övriga. Efter inbjudan från svensk sida hava förhandlingar i dessa ämnen upptagits. Vid dessa förhandlingar, i vilka jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 28 november 1930 deltaga samma delegerade som beträffande konventionsförslaget angående verkställighet av domar, har, enligt vad jag inhämtat, enighet förberedelsevis nåtts angående vissa riktlinjer för överenskommelser.
En fristående ställning intager den till lagberedningen överlämnade, av riksdagen i skrivelse den 22 september 1914, nr 279, väckta frågan om övervägande, dels på vilka villkor bestående fideikommisstiftelser måtte, där ej särskild anledning till undantag förelåge, kunna upphävas, dels ock huruvida och på vad sätt bestämmelser, innefattande förbud mot instiftande av nya fideikommiss i lös egendom, måtte kunna meddelas. Lagberedningens av riksdagen antagna förslag till lag om testamente innefattar lösning av sistnämnda fråga på det sätt, att däri icke lämnas möjlighet till upprättande
av ständiga fideikommiss i vare sig fast eller lös egendom. Vad åter angår spörsmålet om en avveckling av redan bestående fideikommiss hava visserligen i samband med behandlingen av testamentsrätten utredningar verkställts ävensom vissa överväganden ägt rum inom beredningen. Emellertid har beredningen, såsom framgår av dess betänkande med förslag till lag om testamente m. m., ansett denna fråga icke stå i sådant samband med spörsmålet om nya stadganden på testamentsrättens område, att en samtidig lösning vore nödvändig eller ens medförde någon verklig fördel. Med hänsyn till önskvärdheten att utan avbrott få slutföra det samarbete med Finland, som sedan 1927 pågår på ärvdabalkens område, har beredningen låtit tillsvidare anstå med handläggningen av fideikommissfrågan.
Förutom de arbetsuppgifter, jag nu berört, har jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 11 april 1930 och den 14 januari 1931 lagberedningens ordförande haft att tillsammans med, bland andra, friherre Marks von Würtemberg från svensk sida deltaga i den internationella växel- och checkrättskonferensen i Genève samt i överläggningar mellan delegerade för de nordiska länderna i dessa ämnen. Betänkanden med av motiv åtföljda förslag till erforderliga författningar torde av de delegerade komma att avlämnas i vad avser växelrätten under början av nästkommande juni och beträffande checkrätten under därpå följande september.
På sätt framgår av det föregående är den lagberedningen anförtrodda huvuduppgiften att omarbeta ärvdabalken i det väsentliga fullbordad. Det lärer böra ankomma på utnämnde presidenten Ekeberg att utan hinder av presidentutnämningen leda slutförandet av denna lagstiftningsuppgift.
De pågående nordiska förhandlingarna angående avslutande av överenskommelser om de internationellt privaträttsliga reglerna om behandling av dödsbo och konkursbo torde i fortsättningen från svensk sida böra föras av lagberedningens ordförande och den ledamot i beredningen, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts förordnande, varjämte Ekeberg torde, där så påkallas, böra äga deltaga i förhandlingarna.
Vad angår den hos lagberedningen alltjämt vilande frågan angående avveckling av bestående fideikommisstiftelser torde, sedan inom en nära framtid det nyssberörda samarbetet med Finland vunnit avslutning, denna fråga böra upptagas till fortsatt övervägande inom beredningen.
Utan hinder av de skedda förordnandena torde friherre Marks von Würtemberg och Ekeberg hava att fullfölja det arbete, som ännu kan återstå med upprättande av förslag till erforderliga författningar för ratifikation av de internationella växellags- och checklagskonventionerna.
Vad slutligen angår frågan, vilket ämne härefter bör utgöra föremål för behandling av lagberedningen, tillåter jag mig framhålla följande: De civila balkar, som efter giftermåls- och ärvdabalkarnas revision återstå för omarbetning, äro byggningabalken och handelsbalken samt, i den mån lagberedningens förslag ej lett till lagstiftning, delar av jordabalken. Såsom lagberedningen i utlåtandet den 5 januari 1903 anförde äro de ämnen, som i 1734 års lag sammanförts under byggningabalken, till innehållet så skilda, att deras upptagande till gemensam behandling icke bör ifrågasättas. Det må ock nämnas, att inom detta och närliggande områden av lagstiftningen
under de senare åren pågått och alltjämt pågår ett betydande nydaningsarbete. Jag vill blott erinra om den nya vattenlagen och jorddelningslagen samt de årets riksdag underställda förslagen till ny lagstiftning om stadsplane- och stadsbyggnadsväsendet. Någon anledning att till beredningens behandling föreslå överlämnande av något till detta lagstiftningsområde hörande ämne lärer icke föreligga. Ej heller synes tiden vara inne för ett igångsättande av en överarbetning av lagberedningens år 1909 avgivna förslag till ny jordabalk. Frånsett de stora svårigheter, som vid olika tillfällen visat sig möta försöken att skrida till en omarbetning av delar av jordabalken, torde i varje fall böra avvaktas utgången av den på Kungl. Maj:ts prövning beroende revisionen av inskrivningsväsendet, varom särskilda sakkunniga den 3 december 1930 avgivit förslag.
Av de till handelsbalken helt eller delvis hörande ämnen hava särskilda kommittéer, vilka samarbetat med danska och norska samt under de senare åren jämväl med finska kommittéer, i huvudsaklig överensstämmelse med åren 1901 och 1909 fastställt program framlagt förslag till lagar om köp och byte av lös egendom, om kommission, handelsagentur och handelsresande, om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, om avbetalningsköp, om försäkringsavtal samt om upplagshus och upplagsbevis. Samtliga förslag hava i vårt land vunnit de lagstiftande myndigheternas godkännande och i huvudsak lett till lagstiftning jämväl i de övriga nordiska länderna, i mån som de deltagit i samarbetet. Ännu hava emellertid så betydande delar av handelsbalken som de angående försträckning samt pant och borgen icke varit föremål för revision. Under sådana förhållanden lärer ett upptagande av revisionsarbetet på obligationsrättens område vara påkallat, och detta arbete torde lämpligen böra uppdragas åt lagberedningen. Särskild anledning att nu övergå till behandling av vissa ämnen inom handelsbalkens område ligger däri, att danska regeringen redan i samband med igångsättandet av lagstiftningen om upplagshus och upplagsbevis framhållit såsom önskvärt, att det på 1909 års nordiska lagstiftningsprogram uppförda ämnet om skuldebrev upptoges till behandling, ävensom sedermera hänvänt sig till övriga nordiska länder med förfrågan, huruvida regeringarna vore villiga att giva sin anslutning till ett samarbete i syfte att ernå enhetliga rättsregler på skuldebrevsrättens område. Under hänvisning till det nordiska lagstiftningsarbetets dåvarande läge ifrågasattes emellertid från svensk sida, huruvida icke danska regeringen skulle finna skäl föreligga för att därmed finge anstå ännu någon tid. Den av danska regeringen tidigare gjorda framställningen har nu förnyats. Då förut anförda grunder för ett uppskov med igångsättande av detta arbete numera torde få anses hava i huvudsak förfallit, lärer framställningen böra från svensk sida hälsas med tillfredsställelse; och det är min förhoppning, att densamma kommer att tillmötesgås jämväl av de finska och norska regeringarna.
På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, alt Kungl. Maj:t måtte förordna
att utnämnde presidenten Ekeberg skall utan hinder av presidentutnämningen leda slutförandet av den lagberedningen anförtrodda uppgiften att omarbeta ärvdabalken;
att de pågående nordiska förhandlingarna angående avslutande av överenskommelser om de internationellt privaträttsliga reglerna om behandling av dödsbo och konkursbo skola föras av lagberedningens ordförande och den ledamot i beredningen, som därtill erhållit Kungl. Maj:ts förordnande, så ock att Ekeberg må, där så påkallas, äga deltaga i dessa förhandlingar;
att den hos lagberedningen vilande frågan angående avveckling av bestående fideikommiss skall, då det lämpligen kan ske, upptagas till fortsatt övervägande inom beredningen;
att lagberedningen, så snart omständigheterna medgiva, skall övergå till behandling av frågan om revision av lagstiftningen om skuldebrev samt att, därest avtal om samarbete på förevarande område med Danmark, Finland och Norge kommer till stånd, lagberedningen eller vissa dess ledamöter för Sveriges del skola efter Kungl Maj:ts vidare förordnande deltaga i de gemensamma förhandlingar, som kunna komma att anordnas; samt
att friherre Marks von Würtemberg och Ekeberg skola, utan hinder av dem meddelade förordnanden, fullfölja det arbete, som ännu kan återstå med upprättande av förslag till erforderliga författningar för ratifikation av de internationella växellags- och checklagskonventionerna.
Justitieministerns hemställan bifölls av Kungl. Maj:t.