LITTERATURNOTISER.

Festskrift till Friherre R. A. Wredes åttioårsdag.
    Tidskrift, utgiven av Juridiska Föreningen i Finland, har ägnat ett dubbelhäfte, 4:e och 5:e häftena för 1931, åt frih. RABBE AXEL WREDE såsom festskrift till hans åttioårsdag, den 16 juli 1931. Festskriften inledes av en »hälsning från Sverige», vari ERNST TRYGGER i varma ordalag frambär de svenska juristernas hyllning, samt en hälsning från presidenterna i Finlands allmänna överdomstolar. Huvudinnehållet utgöres av tio uppsatser. Under rubriken »Finland och det folkrättsliga minoritetsskyddet», belyser S. R. BJÖRKSTEN innebörden och omfattningen av dels den Ålands befolkning genom den särskilda självstyrelselagen av 1920 och därtill anslutande folkrättsliga garantibestämmelser tillförsäkrade autonomien, dels det skydd för den finska befolkningen i Ost-Karelen och i Ingermanland, varom ryska deklarationer avgåvos i samband med den mellan Finland och Ryssland år 1920 slutna freden i Dorpat. — Frågan huruvida fideikommissen i Finland kunna och böra bevaras för framtiden diskuteras av AXEL CHARPENTIER. Genom lagstiftning av år 1920 har i Finland för fideikommissinnehavare öppnats utvägen att för gäldande av honom för fideikommisset påförd förmögenhetsskatt i erforderlig utsträckning inteckna eller försälja fideikommissegendomen eller anlita eventuellt förefintligt kontant fideikommisskapital, en rätt som år 1930 utsträckts till att gälla även beträffande gäldande av arvsskatt. Framför allt på grund av denna lagstiftning vore fideikommissen redan till sin existens så starkt hotade, framhåller förf., att man borde överväga att taga steget fullt ut och helt upplösa dem. — Med anknytning till ett av kanslichefen Per Jacobsson i våras hållet föredrag om rationell budgetuppställning och offentlig sparsamhet dryftar R. ERICH frågan om möjligheten att i sparsamhetens intresse förhindra att på grund av parlamentariska initiativ nya eller förhöjda anslag voteras i strid mot regeringens budgetförslag. Förf. ansluter sig därvid till tanken att försöka befria budgetarbetet från det på ifrågavarande sätt utövade partipolitiska inflytandet genom att regeringen under dylika motioners riksdagsbe-

handling toge ställning till desamma, i viktigare fall med demissioushot. — ERNST ESTLANDER publicerar, med kortfattade anmärkningar beträffande några av huvudpunkterna, ett av honom i början av hösten 1919 upprättat, på enskildas initiativ tillkommet förslag till lag angående självstyrelse för Åland. — A. W. GADOLIN bidrager med en instruktiv jämförelse mellan Finlands gällande checklag — vilken i sina grundlinjer överensstämmer med den gemensamma skandinaviska checklagstiftningen — och den vid den internationella checkrättskonferensen i Genève innevarande år antagna konventionen angående en enhetlig checklag. — Om »rättsskipningen i Gamla Finland under ryska tiden (1721—1811)» handlar en längre intressant uppsats av O. Hj. GRANFELT, återgivande ett av denne inför Juristföreningen i Stockholm i slutet av föregående år hållet föredrag angående de förhållanden, varunder i de av Sverige till Ryssland genom frederna i Nystad 1721 och Åbo 1743 avträdda finska provinserna ända till tiden för deras återförening med det övriga Finland 1811 svensk lag (i Viborgs och Kexholms län Landslagen och Stadslagen, i de 1743 avträdda delarna 1734 års lag) samt svenskt rättegångsväsen vunno tilllämpning. — Ett bidrag till »den svenska rättens äldre historia i Finland» lämnar åter RAGNAR HEMMER, vilken som resultat av en omfattande undersökning bl. a. fastslår, att under den äldsta tid, varom källorna giva upplysning (huvudsakligen förra hälften av 1300-talet) hälsingerätten icke allenast tillämpats av de i Finlands södra och sydvästra kusttrakter bosatta svenskarna utan även sannolikt betraktats som för de det svenska väldet underlagda västra delarna av landet med deras rent finska befolkning gällande rätt, sedermera ersatt av Landslagen, vars bestämmelser (om fastighetsköp) förf. påvisar hava vunnit tillämpning i Finland så tidigt som i början av år 1353. — »Något om juridiska begrepp, deras uppgift och berättigande» är titeln på en uppsats av ERIK AF HÄLLSTRÖM. Förf. säger sig däri vilja draga »en lans . . . till förmån för begreppsbildningen inom jurisprudensen.» Det försvar för denna begreppsbildning, som förf. väl därmed vill säga sig ämna ge, inskränker sig emellertid väsentligen till ett försvar för ett av förf. formulerat rättshandlingsbegrepp; »det riktiga är», fastslår förf. tvärsäkert, »att (den förmögenhetsrättsliga) rättshandlingen förutsätter, sammansättes av trenne särskilda faktorer»: en på visst sätt kvalificerad vilja, som tagit sig uttryck i en förklaring, ägnad att väcka tillit. I övrigt innehåller uppsatsen ett angrepp på den Lundstedtska skolan, vars lära förf., utan att prestera några särskilt anmärkningsvärda argument, förklarar kännetecknas av »fantasterier». — De två sista uppsatserna behandla tolkningsspörsmål. I den ena avhandlar BERTIL SJÖSTRÖM den finska utsökningslagens stadgande om gäldenärs rätt att inom viss tid efter lagakraftvunnen köpeskillingsfördelning söka återvinning av belopp, vilket, utan att gäldenären medgivit det, tillerkänts borgenär för fordran, som ej är fastställd genom dom eller utslag. I den andra uppsatsen diskuterar KARL SÖDERHOLM det vid senaste presidentvalet i Finland aktuella spörsmålet, huruvida enligt den finska regeringsformen en person i statstjänst, och speciellt landets statsminister, därest han väljes till president, redan vid valtillfället eller först vid presidentämbetets tillträdande har att frånträda sin förra befattning.
    Av festskriften finnes ett antal numrerade ex., tryckta på bättre papper, till salu för 75:— Fmk vid rekvisition hos tidskriftens exp., Regeringsg. 2, Helsingfors.

Ph. H.