Deposition enligt 155 § sjölagen? En ångare hade på grund av befraktningsavtal med en dansk firna intagit last i en Norrlandshamn. Efter slutad lastning fordrade befälhavaren ersättning för överliggedagar. Detta anspråk bestreds av avlastaren: vid lastningen uppkommet dröjsmål berodde ej på någon försummelse å hans sida, last hade tillhandahållits i behörig ordning, men befälhavaren hade delvis för stuvningen använt ovant folk, varigenom inlastningen blivit fördröjd. Befälhavaren utfärdade konossement utan anteckning om någon påstådd fordran för överliggedagar, men upptog därefter protest. Vid ankomst till destinationsorten, en dansk

hamn, anmälde sig befraktaren såsom lastemottagare på grund av det »rena» konossementet. Befälhavaren förnyade nu sitt anspråk på ersättning för överliggedagar och vägrade utlämna lasten, såvida icke ersättningsbeloppet i överensstämmelse med 155 § sjöl. nedsattes »att av befälhavaren lyftas efter godsets avlämnande». (Danska sjöl. har en bestämmelse av samma innebörd.)
    Om någon annan än befraktaren hade uppträtt såsom lastemottagare och med företeende av konossementet begärt att utfå lasten, så hade befälhavaren — eftersom han avstått från att om sitt anspråk göra anteckning å konossementet — enligt 144 § sjöl. givetvis icke kunnat ifrågasätta vare sig betalning eller deposition. Mottagandet av godset medför enligt 154 § sjöl. endast skyldighet att betala vad bortfraktaren har att av befraktaren fordra jämlikt den handling, »enligt vilken godset mottages», och endast för sådan fordran (jämte vissa andra slag av fordringar, om vilka här ej är fråga) kan han kräva den stränga deposition, som 155 § sjöl. stadgar.
    I förevarande fall har lastemottagaren tydligen antagit, att hans egenskap av befraktare försatte honom i en ogynnsammare ställning. Om det visades, att avlastaren ådragit sig skyldighet att betala överliggedagsersättning, kunde denna hans skyldighet av bortfraktaren göras gällande mot befraktaren, vilken ju är bortfraktaren ansvarig för fraktavtalets fullgörande (jfr mot. till 143 § sjöl. och NJA 1900 s. 493). Förmodligen med hänsyn härtill verkställde befraktaren deposition på de i 155 § sjöl. stadgade villkor, och befälhavaren blev därigenom satt i tillfälle att efter slutad lossning lyfta det deponerade beloppet utan förutgången prövning, huruvida han ägde rätt till överliggedagsersättning eller ej.
    Men den befraktaren såsom konossementsinnehavare enligt 144 § sjöl. tillkommande rätt att utbekomma lasten utan betalning av överliggedagar hade ej bort få uppehållas genom bortfraktarens tvistiga fordran. Genom att icke förmedelst anteckning å konossementet hävda sitt anspråk gentemot avlastaren, utan i stället med framgång göra det gällande mot en medgörlig befraktare har befälhavaren berett sig möjlighet att utan vidare utbekomma en tvistig fordran och därefter bege sig i väg vart som helst i världen. Om han vid konossementets undertecknande hade velat förse det med en anteckning, som avlastaren ansåg obehörig, och denne vägrat att låta sig därmed nöja, så hade väl ingen av parterna vågat sätta saken på sin spets, utan de hade antagligen samsats på det sätt, att avlastaren för att få rent konossement, ställt säkerhet för det ersättningsbelopp, som bortfraktaren kunde få sig i laga ordning tillerkänt. Denne hade då haft att anhängiggöra talan för utbekommande av sin fordran. Rollfördelningen hade blivit den rätta, käranden hade måst styrka sitt anspråk. Nu däremot, sedan bortfraktaren lyckats utbekomma överliggedagsersättning, utan att hans rätt därtill blivit prövad, blir befraktaren, som dock rätteligen hade bort få stå utanför det hela, nödsakad att för återbekommande av vad som obehörigen blivit honom avkrävt gå anfallsvis tillväga. Han har också i första hand vänt sig till avlastaren, som

emellertid vägrat betalning. Tvisten dem emellan hänsköts till skiljedom, som, då befraktaren naturligtvis var ur stånd att visa, att någon försummelse vid lastens avlämnande förekommit, gav avlastaren rätt. Nu måste alltså befraktaren underkasta sig mödan att söka få fatt i fartyget eller bortfraktaren.
    Om den ståndpunkt, som ovan hävdats, är riktig, så hade befraktaren i sin egenskap av konossementsinnehavare rätt att utfå lasten utan ställande av någon som helst säkerhet. Därest han emellertid, i ovisshet härom, kompromissvis erbjudit säkerhet för den överliggedagsersättning, som kunde bliva bortfraktaren i laga ordning tillerkänd, hade befälhavaren näppeligen vågat vägra att låta sig därmed nöja.

K. Hz.