Juridisk Tidsskrift (Kbhvn). Den litterära avdelningen i h. 6 — 8 innehåller en hel del kortare litteraturanmälningar, däribland (i h. 8) av KARL OLIVECRONAS i Danmark mycket uppmärksammade uppsats "En teori om bevisbördan".

H. N.

 

    Tidskrift utg. av Juridiska föreningen i Finland. H. 4 o. 5. I en anmälan av R. His, Geschichte des Deutschen Strafrechts bis zur Karolina, har RAGNAR HEMMER upptagit till behandling "några viktigare spörsmål angående den gamla svenska straffrätten". Intressantast är förf:s betraktelser beträffande frågan om fredlöshetens väsen och förekomst i vårt land. Åberopande bl. a. Delins utredning i uppsatsen "om blodshämnden och götalagarnas straffbestämmelser för enkelt viljadråp" kritiserar förf. den i det recenserade arbetet hävdade åsikten, att redan de äldsta kända germanska samfunden utgjort fridsförbund och att varje handling, varigenom den av det över ätterna stående samhället, staten, garanterade friden kränktes, föranledde fredlöshet; härvid framhåller

han även, att den kritiserade förf. liksom hela den härskande åskådningen i begreppet fredlöshet inlägger åtskilligt, bl. a. en av samhället erkänd befogenhet till släktfejd samt självhämnd å gärningsmannen in flagranti, som de gamla svenska lagarna icke inlagt i den fredlöshet de omtala. Utförligare anmärkningar knyter förf. dessutom till det anmälda arbetets framställning av nödvärnsrätten och brottskonkurrensen i äldre germansk rätt. — Av intresse är vidare en uppsats av R. A. WREDE, vari denne skildrar Johan Jakob Nordström såsom statsrättslärare genom att giva en mycket utförlig exposé över innehållet i dennes vid universitetet i Helsingfors åren 1836 och 1842 hållna föreläsningar över Finlands statsrätt. — Nämnas må vidare en artikel av A. W. GADOLIN om checkvisum och acceptförbud, vilken avhandlar en såsom ekonomisk lagstiftning nyligen tillkommen bestämmelse i den finska poststadgan, enligt vilken postanvisnings-, postförskotts- och inkasseringsmedel skola kunna inbetalas icke blott, såsom tidigare, med kontanter utan även genom bl. a. sådana checker, som ställts till betalning i någon bank och försetts med visering, utvisande att den å checken tecknade summan reserverats å vederbörandes bankkonto. Förf. hävdar, att detta stadgande såsom stridande mot det i gällande finska checklag förekommande förbudet mot accepterade checker i verkligheten icke kunnat medföra någon rätt för det finska post- och telegrafverket att som betalning mottaga viserade checker.

Ph. H.