NOTISER.  

  Reform av den juridiska undervisningen vid Stockholms högskola. I skrivelse d. 30 maj 1930 till Stockholms högskolas styrelse anförde den stats- och rättsvetenskapliga fakulteten vid högskolan följande.
    Med anledning av särskilt under senare år bland de studerande vid högskolan framkomna önskemål rörande den juridiska undervisningens omläggning, vilka önskemål blivit fakulteten genom rektor delgivna, hade fakulteten funnit lämpligt att till behandling upptaga hithörande frågor, vilka även i övrigt sedan lång tid varit aktuella i den akademiska diskussionen. På grundval av de erfarenheter, som fakulteten vunnit genom denna behandling, ville fakulteten nu hos styrelsen göra följande framställning.
    Den handledning vid studiet, som utöver vad de offentliga föreläsningarna i sådant hänseende innefattade tillhandahölles de studerande vid fakulteten, bestode i enlighet med gällande författningsbestämmelser väsentligen i hållande av enskilda undervisningskurser. För arbetet härmed bereddes kursgivaren ersättning genom upptagande av avgifter av de studerande, vilka avgifters belopp beräknades efter det antal timmar varje kurs påginge. Deltagandet i kurserna vore frivilligt, men det stora flertalet studerande begagnade sig dock av kursundervisningen.
    Fakulteten ansåge emellertid, att möjlighet borde beredas den enskilde läraren att i den mån han funne det med hänsyn till vederbörande ämnes beskaffenhet och de studerandes utbildningsgrad lämpligt få i viss utsträckning utbyta kursundervisning mot hållande av rättsvetenskapliga övningar. Vidare förmenade fakulteten det vara önskligt, att i större omfattning än förut skett det juridiska kunskapsmaterialet fixerades i skrift genom färdigställande under professorernas medverkan av duplicerade framställningar och i den mån så kunde ske genom utgivande av tryckta handböcker. Härigenom skulle framläggandet av sådant material å kurserna och därmed dessas omfattning kunna i viss mån begränsas, varigenom även vunnes ökad möjlighet till det nyssnämnda utbytandet av kursundervisning mot övningar. För att underlätta en utveckling i denna riktning syntes emellertid lämpligt, att de studerandes avgifter för enskild undervisning utginge efter andra grunder än tillförene.
    Fakulteten fogade vid sin omförmälda skrivelse dels förslag till stadga angående den enskilda undervisningsskyldighet, som det skulle åligga professorerna vid fakulteten att fullgöra, dels ock förslag till vissa ändringar i den för högskolan gällande ordningsstadgan, avseende ett införande av en förhöjning i terminsavgiften såsom ersättning för dittills utgående kursavgifter.
    Genom beslut d. 10 juni 1930 biföll styrelsen fakultetens framställning, vadan från och med höstterminen 1930 vid högskolan gäller särskild stadga angående professorernas vid den stats- och rättsvetenskapliga fakulteten enskilda undervisningsskyldighet, varjämte terminsavgiften för juris studerande utgår med ett efter vissa grunder förhöjt belopp.
    Omfattningen av den enskilda undervisningsskyldighet, som enligt stadgan åligger innehavare av juridisk professur, har bestämts till etthundrasextiofem

timmar under varje period av två år. Detta timmantal är beräknat efter den norm, att professor i juridiska ämnen giver tre undervisningskurser envar om femtiofem timmar under tre på varandra följande terminer, medan var fjärde termin för möjliggörande av mera intensivt rent vetenskapligt arbete göres kursfri. För professorn i nationalekonomi och finansvetenskap har upptagits en undervisningsskyldighet om femtiofem timmar under tvåårsperioden, varmed avsetts att täcka behovet av elementär kursgivning i nationalekonomi. Det må här anmärkas, att enligt de studieplaner, som gälla vid fakulteten, kursundervisning i ett och samma ämne regelmässigt återkommer blott vartannat år, varigenom vinnes, att två årsklasser i allmänhet kunna undervisas samtidigt. På detta sätt kan givetvis undervisningens totala omfattning väsentligt nedbringas under vad som vore erforderligt därest alla ämnen skulle genomgås varje år.
    För att tillmötesgå kravet på utsträckt seminarieundervisning har stadgats, att en viss maximalt bestämd del av kursundervisningen, för professor i juridiska ämnen trettio timmar och för professorn i nationalekonomi och finansvetenskap tio timmar under varje tvåårsperiod, må kunna utbytas mot hållande av rättsvetenskapliga övningar, resp. praktiska övningar i nationalekonomi. Härmed har emellertid icke avsetts att sätta någon maximigräns för seminarieundervisningen i och för sig. Å andra sidan har någon bestämd skyldighet att hålla seminarieövningar icke ansetts böra föreskrivas, enär användbarheten och behovet av denna undervisningsform ansetts vara för olika ämnen och utbildningsstadier mycket växlande. Frihet har därför lämnats den enskilde läraren att härutinnan gestalta sin undervisning så som han finner lämpligt.
    I stadgan ha vidare upptagits bestämmelser om möjlighet för professor vid fakulteten att erhålla nedsättning i den föreskrivna undervisningsskyldigheten i den mån han utgiver för undervisningens behov lämpade tryckta arbeten eller medverkar till åstadkommande av duplicerade framställningar i sina ämnen. Givetvis kunde det förefalla befogat att också medgiva nedsättning när detta möjliggöres av förhandenvaron av dylikt undervisningsmaterial, i vars framställning vederbörande professor icke haft del. Det har emellertid ansetts, att syftet att uppmuntra fakultetens lärare till undervisningsmaterialets fixerande i skrift icke skulle komma till sin rätt, om nedsättning beviljades även på sistnämnda grund. Nedsättningens omfattning har begränsats med hänsyn därtill, att en viss icke alltför obetydlig kursundervisning funnits behövlig även om tryckta eller duplicerade läroböcker i nöjaktig utsträckning föreligga. Ett minimum under tvåårsperioden av nittio timmars kursundervisning för juridisk professur, resp. trettio timmar i nationalekonomi, har ansetts icke böra under några omständigheter underskridas. För ingen av de juridiska professurerna har behovet av kursundervisning synts kunna sättas till mindre än tre kurser om envar trettio timmar eller två kurser om vardera fyrtiofem timmar under en tvåårsperiod. Beslut om nedsättning fattas av styrelsen efter fakultetens hörande. En maximitid av fyra år för sådant besluts giltighet har stadgats med hänsyn till angelägenheten av att förefintligt undervisningsmaterial städse hålles i nivå med utvecklingen i doktrin, lagstiftning och praxis.
    Enligt de ovan omförmälda ändringarna i ordningsstadgan har varje stude-

rande att erlägga en med femtio kronor förhöjd terminsavgift under den tid, som enligt gällande examensstadga beräknas för avläggande av resp. examina, eller nio terminer för den som studerar för juris kandidatexamen och fyra terminer för den som avser att avlägga kansliexamen. Befrielse från erläggande av den sålunda förhöjda terminsavgiften erhålles efter enahanda grunder, som eljest gälla vid högskolan för befrielse från terminsavgift. Förändringen i sättet för avgiftens utgående medför någon minskning i den studerandes utgifter för enskild undervisning, för den händelse han såsom i allmänhet varit fallet begagnat sig av den enskilda undervisningen i dess helhet eller bevistat åtminstone de flesta kurserna. Det genom terminsavgiftens förhöjning influtna beloppet fördelas mellan fakultetens professorer med hänsyn till omfånget av den undervisningsskyldighet som i stadgan ålagts dem. Professorn i nationalekonomi och finansvetenskap uppbär en nittondel av beloppet och envar av övriga professorer tre nittondelar av detsamma.
    Stadgan innehåller vidare föreskrifter om huru förfaras skall då professorer håller befrielse från fullgörande av enskild undervisningsskyldighet eller ledig professur uppehålles på förordnande. Dessa bestämmelser torde icke erbjuda något allmännare intresse. Genom uttryckligt stadgande har föreskrivits, att professor eller annan lärare vid fakulteten ej må utan styrelsens tillstånd för undervisning, som meddelas vid högskolan, betinga sig eller mottaga ersättning av de studerande vid fakulteten.
    Syftet med den sålunda genomförda omläggningen av den enskilda undervisningen vid fakulteten torde framgå av det ovan sagda. I viss mån sträcker sig detsamma utöver åstadkommandet av en förbättrad undervisningsordning. Tillskapandet av en juridisk handbokslitteratur torde för vårt rättsväsen i allmänhet vara ett betydande intresse, vilket man hoppats på detta sätt kunna befordra.

Åke Hassler.