Avstyckad fastighets inteckningsansvar.1 Red. av SvJT har från häradshövdingen i Södertörns domsaga E. BERGÉLMER haft nöjet mottaga efterföljande inlägg i en aktuell fråga.
    I und. skrivelse d. 10 nov. 1931 har styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar efter beslut av föreningen d. 26 aug. 1931 hos K. M:t hemställt om föreskrifter rörande frågan, vid vilken tidpunkt avstyckning finge betydelse i inteckningsavseende (se SvJT 1932 s. 72).

 

1 Med denna artikel avslutas behandlingen av föreliggande, nu för tredje gången i innevarande årgång upptagna timne.

Red. 

388 EINAR BERGELMER.    Anledningen till denna hemställan är ett uttalande av fastighetsregisterkommissionen (FRK) i dess meddelande XXVI 1930, ett uttalande som faller helt utanför kommissionens kompetensområde och går stick i stäv med allmänt gängse praxis.
    I en artikel under rubrik »Avstyckningens betydelse i inteckningsavseende» i sista häftet av SvJT (s. 263) har ordföranden i FRK, revisionssekreteraren H. A. SJÖGREN, kritiserat häradshövdingeföreningens skrivelse och försvarat FRK:s ståndpunkt samt jämväl såsom stöd härför åberopat lagrådets uttalande i anledning av ett till 1932 års riksdag framlagt förslag till lag om uppläggande av nya fastighetsböcker för landet m. m.
    Jag skall icke här rekapitulera alla dessa uttalanden, då de äro lätt tillgängliga i tryck.
    Jag vill endast för min ringa del framhålla, att enligt min mening anledningen till meningsskiljaktigheten mellan häradshövdingeföreningen och FRK är, att kommissionen betänkligt syndat mot en av de mest fundamentala regler för språks behandling i tal och skrift, nämligen den, att man i samma uppsats, samma diskussion, samma handling icke får använda ett visst bestämt uttryck i olika betydelser med mindre detta uttryckligen angives.
    För att klargöra detta såsom det kan tyckas något kätterska uttalande skall jag här angiva ett exempel.
    Antag att Södertörns domsagas häradsrätts inteckningsprotokoll för d. 7 febr. 1932 § 1 innehåller följande: 
»N. N. ingav med begäran om inteckning i sin fastighet Åby 14 i Sorunda socken i huvudskrift ett av honom till innehavaren den 1 febr. 1932 utfärdat skuldebrev å 10,000 kronor med sex procent ränta försett med inteckningsmedgivande i Åby 14. Vid skuldebrevet fanns fogat ett för N. N. den 12 jan. 1932 utfärdat lagfartsbevis å fastigheten Åby 14, i areal innehållande 100 ar. 
Inteckning beviljades i fastigheten Åby 14, innehavaren av ovan angivna skuldebrev till säkerhet för 10,000 kronor med sex procent ränta.»

    Om en annan myndighet (överlantmätaren) skulle, efter det från Åby 1 avstyckats ett område om 40 ar, som erhållit registerbeteckningen Åby 1 5uti beteckningen Åby 1 4 lägga en annan betydelse än den ursprungliga, är det något som icke angår ovannämnda paragraf i inteckningsprotokollet, vilken måste tolkas efter sitt eget innehåll; att Åby 1 4 i resolutionen icke kan ha annan betydelse än Åby 1 4 i åberopade lagfartsbeviset är uppenbart.
    Att den omständigheten att ifrågavarande avstyckning av Åby 1 5 fastställts d. 5 febr. 1932 skulle medföra, att i sagda inteckningsprotokoll Åby 1 4 skulle i resolutionen få en annan betydelse, nämligen »Åby 1 4 med undantag av Åby 1 5», framstår för mig såsom lika orimligt, som om man ville göra gällande, att därest Åby 1 5 uppkommit genom ägostyckning och således återstoden av Åby 1 4 erhållit annan registerbeteckning t. ex. Åby 1 6resolutionen i inteckningsprotokollet då måste tolkas så, att inteckning beviljats i Åby 1 6. Sagda resolution kan icke röna någon inverkan av andra bestämmelser än de i § 14 inteckningsförordningen angivna.
    Det är visserligen sant, såsom lagrådet säger i sitt ovanberörda uttalande, att efter det Åby 1 5 avstyckats, två självständiga fastigheter uppkommit, men dessa skola därefter icke benämnas Åby 1 4 och Åby 1 5 utan »Åby 1 4

 

AVSTYCKAD FASTIGHETS INTECKNINGSANSVAR. 389med undantag av därifrån avstyckade Åby 1 5» samt (den från Åby 1 4 avstyckade fastigheten) Åby 1 5.
    I detta sammanhang anmärkes, att om någon hos överlantmätaren anhölle om upplysning om hur stor areal Åby 1 4 innehölle, överlantmätaren säkerligen skulle svara, icke att Åby 1 4 i areal innehölle 60 ar, utan att Åby 1 4 sedan därifrån avstyckats Åby 1 5 i areal innehölle 60 ar.
    Från synpunkten av en allmänt gängse praxis betraktas det som ett betänkligt fel, att sedan från ett hemman avsöndrats och lagfarits åtskilliga lägenheter, bevilja lagfart å eller inteckning i hemmanet utan att angiva om lägenheterna undantagas från lagfarten eller inteckningen eller ock däri inbegripas.
    Så länge man i fastighetsböckerna laborerade allenast med avsöndrade lägenheter med deras av länsstyrelsen fastställda benämningar, mötte det emellertid praktiska svårigheter, att uppräkna alla från ett hemman avsöndrade lägenheter, då man lagfor eller intecknade hemmanet. Uppgick antalet avsevärt över tio, fick man nöja sig med att lagfara och inteckna hemmanet »med undantag av därifrån avsöndrade lägenheter». Förmånen av denna praxis visade sig särskilt vid utfärdande av gravationsbevis för någon av de avsöndrade lägenheterna, då det ju gällde att säkert och ofta snabbt avgöra huruvida stamhemmanets inteckningar häftade vid lägenheten eller icke.
    Ett gravationsbevis rörande Åby 1 4 måste, därest ingen annan inteckning än den ovan angivna å 10,000 med ränta beviljats däri, lyda sålunda: 
»Att den för N. N. d. 12 jan. 1932 senast lagfarna fastigheten Åby 1i Sorunda socken, Sotholms härad icke besväras av annan inteckning än den som i sagda fastighet beviljats d. 7 febr. 1932, § 1, t. s. f. 10,000 kronor med sex procent ränta enligt skuldebrev d. 1 febr. 1932 av N. N. till innehavaren samt att i övrigt beträffande ifrågavarande fastighet icke förekommit något förhållande som bör i gravationsbeviset anmärkas, betygar d. 8 febr. 1932.»
    Därest nu en så orimlig bestämmelse skulle utfärdas, att jämlikt densamma sagda inteckning, därför att avstyckningen av Åby 1 5 fastställts d. 5 febr. 1932, icke skulle häfta vid Åby 1 5, måste uppenbarligen gravationsbeviset ändras, ty detsamma kan omöjligen tolkas på annat sätt än att inteckningen beviljats i den för N. N. lagfarna Åby 1 4 i sin helhet. Gravationsbeviset måste ändras sålunda:

    »Att den för N. N. d. 12 jan. 1932 senast lagfarna fastigheten Åby 1med undantag av därifrån sedermera avstyckade fastigheten Åby 1 5 icke besväras av annan inteckning än den som i fastigheten Åby 1 4 med angivna undantag beviljats
    d. 7 febr. 1932, § 1, etc. — — —
    samt att i övrigt beträffande ifrågavarande fastighet Åby 1 4 med angivna undantag icke förekommit etc.»

    Det måste väl ändå vara uppenbart att klara och tydliga bestämmelser äro nödvändiga, så att vid utfärdande av gravationsbevis för Åby 15 dess innehåll icke blir beroende på olika åsikter i förevarande avseende, och således olika till innehållet, om det utfärdas av mig eller av FRK:s ordförande. Djursholm den 31 maj 1932.

Einar Bergelmer.

 

390 K. J. S.    Såsom häradshövding Bergelmer erinrar, har lagrådet i sitt utlåtande över de för årets riksdag framlagda, numera antagna lagförslagen rörande en reform av inskrivningsväsendet uttalat sig i den behandlade frågan. Efter att hava framhållit, att inskrivningsväsendets ordnande på grundval av den fastighetsindelning, som upptages i fastighetsregistret, kommer att medföra att de verkställda inskrivningarnas rättsverkningar måste hänföra sig till nämnda indelning, utvecklar lagrådet utförligt1, hur man enligt den föreslagna lagstiftningen har att bedöma frågan huruvida, sedan avstyckning ägt rum från en registerfastighet, inskrivning, som skett i sagda registerfastighet innan lagfart meddelats å den avstyckade fastigheten, avser även denna, i överensstämmelse med vad som i viss omfattning ansetts gälla beträffande avsöndring. Lagrådet yttrar härom:
»Vid bedömandet av liknande spörsmål enligt den föreslagna lagstiftningen måste beaktas, att de i lagfarts- och inteckningsförordningarna beträffande konkurrerande rättigheter givna prioritetsreglerna äga tillämpning allenast om dessa rättigheter verkligen avse samma fastighet. Genom inskrivningsbesluten fastställes endast, vilka rättigheter som gälla i avseende å en viss registerfastighet. Vilket område denna fastighet omfattar är beroende av den då rådande fastighetsindelningen, och genom jordregisterlagstiftningen har man sökt tillgodose önskemålet, att fastighetsboken såvitt möjligt återger den rådande fastighetsindelningen. Varje fastighet skall i fastighetsboken hava samma beteckning som den har i registret, och enligt förslaget 3 § sista stycket avses även i inskrivningshänseende med fastighet »vad som enligt gällande bestämmelser skall såsom särskild fastighet redovisas i fastighetsregister». De anteckningar, som göras i fastighetsboken rörande förändringar i fastighetsindelningen, äro icke förbundna med någon materiell rättsverkan. Om ägaren av en viss registerfastighet Åby 14 begär avstyckning av ett område från fastigheten, är han, efter det fastställelse meddelats å avstyckningen — vilken i jordregistret införes under beteckningen Åby 1 5 — ägare av två från varandra rättsligen skilda fastigheter, Åby 1 4 och Åby 1 5. Det är uppenbart, att han sedan kan — om han så önskar — försälja eller med inteckning belasta allenast endera av de två fastigheterna. Om han försäljer Åby 1 4 och den nye ägaren söker lagfart innan nytt upplägg kommit till stånd rörande Åby 1 5, antecknas lagfarten å upplägget för Åby 14. När sedan särskilt upplägg skall göras för Åby 15uppkommer fråga, om anteckning rörande lagfarten för den nya ägaren av Åby 1 4 skall införas å upplägget för Åby 1 5. Den omständigheten, att då lagfart meddelades inskrivningsdomaren saknade kännedom om avstyckningen, torde icke kunna anses innebära, att med lagfarten avsågs det område som ursprungligen tillkom Åby 1 4. Med lagfarten avsågs en viss fastighet, nämligen den fastighet rättshandlingen gällde, d. v. s. Åby 1 4 med det område fastigheten ägde enligt den vid tiden för rättshandlingen rådande fastighetsindelningen. Avgörande är här icke tidpunkten för avstyckningens införande i fastighetsregistret utan tidpunkten för avstyckningens fastställande. Naturligen kan det tänkas, att efter avstyckningens faststäl-

 

1 Se k. prop. 1932 nr 108 s. 74 ff.

 

AVSTYCKAD FASTIGHETS INTECKNINGSANSVAR. 391lande beteckningen Åby 1 4 i köpehandlingarna använts på grund av misstag, ehuru av kontrahenterna med försäljningen avsetts även det avstyckade området Åby 1 5. Har vid försäljning av Åby 1 4 före avstyckningens fastställande avsetts hela det till Åby 1 4 hörande området — vilket i allmänhet måste antagas vara fallet — eller vid försäljning efter fastställelsen av misstag upptagits endast Åby 1 4, ehuru jämväl Åby 1 5 avsetts med försäljningen, skall, om lagfart sökes efter det Åby 1 5 erhållit särskilt upplägg, inskrivning av lagfarten ske såväl å upplägget för Åby 1 4 som å upplägget för Åby 1 5. Har lagfart sökts, innan Åby 1 5 erhållit särskilt upplägg, skall överföring av inskrivningen ske vid uppläggets inrättande. Skulle en inskrivning redan hava ägt rum rörande Åby 1 5, måste naturligen den vunna prioriteten respekteras. När vid ansökan om lagfart å en viss registerfastighet inskrivningsdomaren har kännedom om avstyckning därifrån, bör han därför tillse, att sökanden preciserar sin ansökan, och om denna icke äger tillräckligt stöd i den åberopade handlingens avfattning, höra säljaren. 
    Har, sedan Åby 1 5 erhållit särskilt upplägg, inskrivning verkställts rörande Åby 1 4 utan att anteckning samtidigt skett å upplägget för Åby 1 5är det uppenbart — åtminstone där aktsystem införts — att inskrivningen ej gäller i Åby 1 5. Och även där aktsystem icke är infört, torde, då i protokollet använts registerbeteckningen Åby 1 4, inskrivningsbeslutet och den i fastighetsboken verkställda anteckningen i regel giva en bindande tolkning av inskrivningens innebörd. Skulle åter inskrivning hava skett jämväl i Åby 1 5, är inskrivningen gällande i Åby 1 5 till dess eventuellt genom rättegång varder fastställt, att rättshandlingen ej avsåg Åby 1 5, och inskrivning därom sker.»

    Vad lagrådet sålunda anfört har icke mötts av någon som helst erinran vare sig från departementschefens eller riksdagens sida. Det får därför anses utgöra en autentisk kommentar till den nya lagstiftningen. Huru det av häradshövding Bergelmer berörda fallet bör bedömas enligt sagda lagstiftning, torde sålunda få anses klarlagt. Lagrådets uttalanden överensstämma i det väsentliga med den av fastighetsregisterkommissionen hävdade meningen. Beträffande nu gällande rätt torde frågan komma att avgöras i ett rättsfall, som för närvarande ligger under HD:s prövning. Vad angår den av Bergelmer berörda terminologiska frågan framgår det av lagrådets yttrande, att efter det att Åby 1 5 avstyckats från Åby 1 4, återstoden av sistnämnda fastighet alltjämt skall betecknas som Åby 1 4 och icke som »Åby 1med undantag av därifrån avstyckade Åby 1 5».

K. J. S.