Olaga anhållande och olaga husrannsakan. I J. O:s ämbetsberättelse till årets riksdag refereras utförligt (s. 108—174) ett av J. O. anhängiggjort åtal mot kriminalkommissarien C. O. Clementz i Malmö för olaga anhållande och olaga husrannsakan. Referatet, vilket omfattar målets handläggning vid rådhusrätten i Malmö ävensom hovrättens över Skåne och Blekinge utslag, avslutas med följande uttalande av justitieombudsmannen Seve Ekberg:

 

392 G. S.»Ifrågavarande rättsfall är ägnat att i åtskilliga viktiga avseenden belysa gällande rättsprinciper i fråga om anhållande och husrannsakan. Emellertid visar vad i detta mål förekommit jämväl, att en betydande rättsosäkerhet råder inom detta område. Några nyligen inträffade rättsfall, vilka refererats i tidningspressen, hava ytterligare riktat uppmärksamheten på de vådor för den enskilda individens skydd till personlig frihet, som bristen på klara och fullständiga bestämmelser rörande de straffprocessuella tvångsmedlen skapar. Dessa frågor hava beaktats vid det pågående arbetet på processreformen och i samband därmed varit föremål för 1931 års riksdags prövning, därvid vissa riktlinjer för en blivande lagstiftning på området godkänts. Vad i ovan nämnda rättsfall förekommit synes mig bestyrka det trängande behovet av denna lagstiftning.
    »
Med åberopande bl. a. av det nämnda rättsfallet väcktes två olika motioner i första kammaren, nr 56 av herr Eliel Löfgren och nr 254 av herr Georg Branting, med begäran om skyndsamt förslag till lagstiftning om förberedande undersökning och tvångsmedel i brottmål. I enlighet med hemställan i första lagutskottets enhälliga utlåtande (nr 18) över dessa motioner, anhöll riksdagen i skrivelse (nr 74), att Kungl. Maj:t ville låta utreda, huruvida utan avbidan på en allmän rättegångsreform en reglering i lag av vissa av de straffprocessuella tvångsmedlen läte sig genomföras, samt för riksdagen snarast framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Det åberopade rättsfallet har numera avgjorts av högsta domstolen. Då det, i avbidan på den av riksdagen begärda lagstiftningen, utgör ett för polismyndigheter och domstolar i hög grad vägledande prejudikat, torde ett kortfattat referat av detsamma i ansvarsfrågan här vara på sin plats.

    I skrivelse den 5 oktober 1929 till kriminalpolisen i Malmö angav löjtnanten E. A. Clementz tulltillsyningsmannen Oscar Hedberg i Malmö till åtal för det Hedberg skulle i argt uppsåt hava dels beskyllt E. A. Clementz för att i sin tjänst såsom tulldetektiv hava tagit mutor av smugglare dels ock om honom utspritt sådant rykte. Då Hedberg på hemresa från Stockholm, där han genomgått en kurs i detektivtjänst, den 29 oktober 1929 gjorde ett uppehåll i Lund, blev han den 30 oktober — samma dag han på e. m. skulle inställa sig till tjänstgöring i Malmö — på order av kriminalkommissarien i Malmö stads polisdistrikt C. O. Clementz, en broder till angivaren, anhållen och avförd till polisstationen i Malmö såsom misstänkt för, förutom ovannämnda ärekränkningsbrott, åtskilliga förbrytelser i sin tjänst, bl. a. att hava låtit en för smuggling anhållen person undkomma och själv under åren 1925 och 1926 hava olovligen infört sprit- och tobaksvaror. Hedberg kvarhölls å polisstationen till den 4 november 1929, då han under häktningsyrkande inställdes inför poliskammaren i Malmö. Poliskammaren avslog detta yrkande och försatte Hedberg på fri fot.
    Medan Hedberg kvarhölls å polisstationen lät C. O. Clementz i anledning av en mot Hedberg framförd misstanke om olovligt tillgrepp

 

OLAGA ANHÅLLANDE OCH OLAGA HUSRANNSAKAN. 393företaga husrannsakan i Hedbergs bostad i Malmö. Efter förrättningen föranledde misstanken ej vidare åtgärd från polisens sida.
    Med anledning av vad i saken förekommit förordnade justitieombudsmannen Ekberg om åtal mot C. O. Clementz för det han förfarit felaktigt dels därigenom att han låtit anhålla Hedberg och under fem dygn kvarhålla denne å polisstationen, dels ock genom att han obehörigen företagit husrannsakan i Hedbergs bostad. J. O. gjorde därvid gällande såväl att C. O. Clementz varit oberättigad att besluta om husrannsakan som även att C. O. Clementz i förevarande fall saknat laga skäl till densamma.
    Åtalet anhängiggjordes vid rådhusrätten i Malmö, som i utslag den 21 februari 1931 yttrade följande:
    Vad först anginge åtalet mot C. O. Clementz för det han låtit på tid, sätt och plats som skett anhålla Hedberg samt under en tid av fem dygn kvarhålla honom å polisstationen, så enär av utredningen i målet framginge att Clementz vid nämnda anhållande haft skälig anledning misstänka Hedberg för åtskilliga brott, däribland sådana å vilka straffarbete kunnat följa, samt, mot vad Clementz upplyst om sina skäl för att på sätt skett låta verkställa anhållandet, intet styrkts som kunnat göra samma skäl oantagbara, ty och som omständigheterna vidare gåve vid handen att det fortsatta utredandet av de brott, för vilka Hedberg såsom misstänkt anhållits, tarvat förhör med Hedberg jämsides med fortsättandet av utredningen i övrigt, och att Clementz haft befogad anledning befara att Hedbergs vistande på fri fot under tiden skulle försvåra eller förhindra det tillbörliga utredandet av brotten, samt åklagaren icke ådagalagt att utredningsarbetet otillbörligt fördröjts, alltså och då uttryckliga lagbud angående förfarandet vid polisutredning av brott ostridigt saknades, samt det icke visats att Clementz handlat i strid mot på området tillämpad sedvanerätt, prövade rådhusrätten rättvist lämna den av åklagaren och Hedberg därutinnan mot Clementz förda talan utan bifall.
    Beträffande därefter åtalet mot C. O. Clementz för det han företagit husrannsakan hos Hedberg, så enär med hänsyn till vad som upplysts angående i Malmö hävdvunnet bruk i fråga om företagande av husrannsakan och med stöd av stadgandet i 9 § polisreglementet för riket den 26 september 1925 Clementz måste anses hava varit behörig att företaga dylik förrättning, samt, även om laga skäl för husrannsakan hos Hedberg saknats, det i allt fall styrkts att Hedberg fritt och otvunget lämnat sitt samtycke till företagandet av densamma och att den ägt rum på grund av detta medgivande, alltså och då Clementz vid sådant förhållande icke kunde anses hava vare sig enligt 11 kap. 11 § eller 25 kap. 17 § strafflagen gjort sig förfallen till ansvar, bleve åklagarens och Hedbergs jämväl i denna del förda talan av rådhusrätten ogillad.

    Mot detta utslag lät J. O. fullfölja talan. Jämväl Hedberg överklagade utslaget.
    Hovrätten över Skåne och Blekinge yttrade i utslag den 30 december 1931 följande beträffande ansvarsfrågan:
Vad först anginge den mot C. O. Clementz förda talan om ansvar för- 

 

394 G. S.det han låtit anhålla samt å polisstationen kvarhålla Hedberg, funne hovrätten väl C. O. Clementz hava förfarit felaktigt i sin tjänst som kriminalkommissarie därigenom att han låtit på sätt som skett den 30 oktober 1929 anhålla Hedberg, men enär, med avseende å omständigheterna i målet och då C. O. Clementz dagen efter anhållandet därom gjort anmälan till poliskammaren i Malmö, vad C. O. Clementz i denna del av målet låtit komma sig till last icke vore av beskaffenhet att böra för honom föranleda ansvar, prövade hovrätten rättvist fastställa rådhusrättens utslag, såvitt den mot C. O. Clementz därutinnan förda ansvarstalan lämnats utan bifall. Vidkommande därefter åtalet mot C. O. Clementz för det han företagit husrannsakan i Hedbergs bostad, så enär — ehuru C. O. Clementz icke lagligen ägt behörighet att i fall som förevarande fatta beslut om husrannsakan — med hänsyn därtill att enligt vedertagen praxis hos polismyndigheten i Malmö polisman i C. O. Clementz' tjänsteställning ansetts äga dylik behörighet, den omständigheten att C. O. Clementz fattat beslut om sådan åtgärd icke i och för sig för honom borde föranleda ansvar, men utredningen i målet gåve vid handen att skälig misstanke icke förelegat att Hedberg gjort sig skyldig till tillgreppsbrott, samt vid sådant förhållande laga skäl för företagandet av husrannsakan saknats, alltså och då det av Hedberg vid förhör med honom å polisstationen lämnade medgivandet till husrannsakan väl finge anses föranleda därtill att C. O. Clementz icke kunde anses förfallen till ansvar för brott mot Hedbergs hemfrid, men medgivandet icke kunde befria C. O. Clementz från ansvar för tjänstefel, prövade hovrätten rättvist att, med ändring av rådhusrättens utslag i denna del, döma C. O. Clementz att för sitt genom husrannsakningens företagande visade oförstånd i tjänsten jämlikt 25 kap. 17 och 22 §§ strafflagen vara i mistning av sin tjänst såsom ordinarie kriminalkommissarie i Malmö stads polisdistrikt under en månad.

    Om detta utslag voro två av hovrättens ledamöter ense. En ledamot var så tillvida av skiljaktig mening, att han bestämde straffet till böter, 300 kronor. En ledamot fastställde rådhusrättens utslag, såvitt den mot C. O. Clementz förda talan om ansvar för anhållandet och kvarhållandet av Hedberg lämnats utan bifall, men dömde C. O. Clementz för genom husrannsakningens företagande visat oförstånd i tjänsten till böter 300 kronor. En ledamot slutligen dömde C. O. Clementz dels jämlikt 15 kap. 10 § strafflagen för det han för förment brott utan laga skäl gripit Hedberg att böta 200 kronor, dels ock jämlikt 25 kap. 17, 18 och 22 §§ samt 4 kap. 3 § samma lag för hans därigenom ävensom genom företagandet av husrannsakan visade oförstånd i tjänsten att vara i mistning av sin tjänst under två månader.
    Högsta domstolen (JRåden Sundberg, frih. Leijonhufvud, Molin, Stenberg, Appelberg och Alexanderson) har i utslag den 4 maj 1932 yttrat följande:
    Oavsett huruvida skälig anledning förelåg till misstanke att Hedberg år 1925 eller år 1926, medan han var i tjänst, olovligen till riket infört mindre kvantiteter spritdrycker, å vilket brott straffarbete kunnat följa, hava sådana omständigheter icke förekommit, att Hedberg, som hade fast stats-

 

OLAGA ANHÅLLANDE OCH OLAGA HUSRANNSAKAN. 395tjänst och stadigt hemvist, skäligen kunde befaras avvika eller genom undanröjande av bevis eller egendom hindra sakens tillbörliga utredning. Med hänsyn härtill och då vad enligt häktningsrapporten i övrigt förekommit mot Hedberg uppenbarligen icke bort föranleda hans anhållande, finner Kungl. Maj:t C. O. Clementz hava saknat fog för sin åtgärd att den 30 oktober 1929 anhålla Hedberg och kvarhålla honom å polisstationen tills han den 4 november 1929 inställdes inför poliskammaren. Såsom särskilt anmärkningsvärt framstår därvid, att anhållandet skedde i en ordning, som var ägnad att framkalla sken av att Hedberg på starka skäl hölles misstänkt för grovt brott.
    Vad därefter angår åtalet mot C. O. Clementz för olaga husrannsakan hos Hedberg, finner Kungl. Maj:t väl, med hänsyn till den praxis som i saknad av vägledande bestämmelser i lag eller författning var vedertagen i Malmö i fråga om behörighet för tjänsteman i C. O. Clementz' tjänsteställning att på eget ansvar föranstalta om husrannsakan, C. O. Clementz' åtgörande härutinnan icke kunna läggas honom till last såsom överskridande av tjänstebefogenhet;
    men enär skälig anledning till misstanke att Hedberg förövat olovligt tillgrepp icke förelåg, saknades laga skäl till husrannsakans anställande, och den omständigheten att Hedberg vid polisförhör lämnat medgivande till undersökning i Hedbergs hem kan icke för C. O. Clementz grunda befrielse från ansvar i vidare mån än vad angår brott mot Hedbergs hemfrid.
    De felaktiga förfaranden i tjänsten, som enligt vad ovan sagts, ligga C. O. Clementz till last, kunna varken så vitt angår Hedbergs anhållande och kvarhållande å polisstationen eller i fråga om den anställda husrannsakningen anses innefatta uppsåtligt åsidosättande av tjänsteplikt utan få antagas hava tillkommit av oförstånd, och tjänstefelen äro att anse såsom fortsättning av en och samma förbrytelse.
    På grund av det anförda prövar Kungl. Maj:t lagligt sålunda ändra hovrättens utslag i ansvarsfrågan, att C. O. Clementz jämlikt 15 kap. 10 §, 25 kap. 17, 18 och 22 §§ samt 4 kap. 3 § strafflagen dömes dels för det han för förment brott utan laga skäl gripit Hedberg att böta 200 kronor till kronan och dels för hans härigenom ävensom genom husrannsakningen visade oförstånd i tjänsten att under tre månader vara i mistning av sin tjänst såsom kriminalkommissarie i Malmö stads polisdistrikt.

    Såsom av referatet framgår innehåller H. D:s utslag flera betydelsefulla uttalanden angående de förutsättningar, under vilka anhållande och husrannsakan enligt gällande rätt äro tillåtna.

G. S.