Partiell aktierättsreform i Tyskland. Den ekonomiska krisen och förskjutningarna i de sociala och ekonomiska förhållandena under efterkrigstiden ha med nödvändighet rubbat den av aktiebolagsrätten åvägabragta relativa jämvikten mellan de stridiga intressen som ha sin brännpunkt i aktiebolaget. Världen runt står därför aktiebolagsrätten i reformernas tecken. Tyskland, vars i 1897 års Handelsgesetzbuch kodifierade aktierätt ju i stor utsträckning utgjort mönster för vår gällande aktiebolagslag, har intagit en ledande ställning inom reformsträvandena icke blott därför att landet hör till dem som hårdats drabbats av krisernas stormar utan också tack vare det energiska och grundliga arbete Tysklands jurister lagt ned på reformfrågornas utredning. Efter många års förberedelser framlades under 1930 och 1931 två officiella förslag till lag om aktiebolag och kommanditbolag på aktier. Krisens skärpning under år 1931 bröt emellertid reformarbetets programenliga fullföljande; en rad bolagskrascher ansågos, icke minst med hänsyn till det kreditgivande utlandet, nödvändiggöra snabbare åtgärder än den parlamentariska lagstiftningsapparaten kunde prestera, varför en »Notverordnung» av 19 sept. 1931 jämte ett par senare promulgations- och följdförfattningar utfärdades. Denna lagstiftning innebär emellertid icke en så omfattande nydaning som förarbetena inriktats på utan begränsar sig till vissa punkter där nyreglering ansetts särskilt trängande; meningen är att i övrigt fullfölja reformarbetet på normalt sätt. Bland de nya föreskrifterna märkas, i korthet angivet, följande.
    Styrelse och uppsiktsråd (Aufsichtsrat). Styrelsen har ålagts att regelmässigt, minst en gång i kvartalet, och f. ö. så snart viktig anledning därtill föreligger, till uppsiktsrådet avlämna berättelse angående verksamhetens gång och företagets ställning. Vissa tråkiga erfarenheter ha föranlett en uttrycklig regel att uppsiktsrådet har rätt infordra upplysningar ang. förhållandet till lierade bolag. Varje ledamot av uppsiktsrådet har rätt att inkalla bolagsstämma. Dessa bestämmelser markera, att uppsiktsrådet allt fortfarande är bolagets kontrollerande organ; revisorerna, som genom de nya bestämmelserna gjorts obligatoriska, ha sin uppgift begränsad till revision i egentlig mening (under det att de ju hos oss, där uppsiktsråd saknas, utöva — eller åtminstone enligt lagens mening skola utöva — ständig kontroll över styrelsens förvaltning). Krediter till styrelseledamöter eller till företrädare för moder eller dotterbolag, resp. till nämnda personers makar eller minderåriga barn

 

eller till en tredje man som handlar för styrelseledamotens eller företrädarens räkning, få endast beviljas med uttryckligt samtycke av uppsiktsrådet, som därvid även har att meddela föreskrifter ang. ränta och återbetalning. Sker kreditgivningen utan dylikt samtycke är styrelsen skadeståndsskyldig, likaså uppsiktsrådet, ifall det med vetskap om saken underlåter att inskrida. Bolagets borgenärer kunna, om de ej erhålla betalning av bolaget, göra denna skadeståndsskyldighet gällande direkt mot styrelse och uppsiktsråd inom en tid av fem år. Uppsiktsrådets storlek begränsas till högst trettio personer och för att vara valbar får man icke redan förut vara ledamot av uppsiktsråd i flera än 19 bolag.
    Revision. Handelsgesetzbuch föreskrev icke särskilda revisorer för granskning av räkenskaperna. Delvis ha ju uppsiktsråden fyllt revisorernas uppgift. I växande omfattning har man emellertid i praktiken funnit sig föranlåten att anordna revision genom särskilda revisorer, och en av de viktigare punkterna på reformprogrammet har varit införande av obligatorisk revision. Ett hinder för frågans rationella lösning har förut varit bristen på kvalificerade revisorer, men jämsides med lagstiftningsarbetet ha pågått energiska strävanden att skapa ett organiserat kvalificerat revisorsstånd. Septemberförordningen tog det viktiga steget att föreskriva obligatorisk årsrevision av sakkunniga och ojäviga revisorer, som väljas av bolagsstämman. Riksregeringen bemyndigades samtidigt att uppställa särskilda villkor för rätt att fungera såsom revisor, och genom en förordning av 15 dec. 1931 har stadgats att revisorerna måste vara auktoriserade i enlighet med närmare föreskrifter i en överenskommelse mellan riket och delstaterna. (Auktorisationen föregås av prövning och ed.) Till revisorer kunna även utses officiellt godkända revisionsbolag.
    Förvaltningsberättelse och balansräkning. För att skapa ökad klarhet och publicitet ha en rad föreskrifter ang. förvaltningsberättelse och balansräkning givits. Sålunda fordras — för att blott nämna några av de viktigare reglerna — uppgifter om alla belopp som utgått till ledamöter av styrelse eller uppsiktsråd i form av arvode, tantiem, provisioner, ersättningar för särskilda utgifter, biprestationer av alla slag. Vidare skall berättelsen lämna upplysning om bolagets anslutning till karteller och priskonventioner. I balansräkningen måste särskilt utsättas fordringar hos styrelseledamöter och hos lierade bolag eller dessas företrädare, resp. hos vissa personer som stå de nyss nämnda nära.
    Egna aktier få endast förvärvas om det är nödvändigt för att skydda bolaget mot svår skada (t. ex. baissespekulationer) och högst upp till 10 % av aktiekapitalet. Ett »avhängigt» bolag, d. v. s. ett som på grund av aktieinnehav eller eljest står under ett annat bolags bestämmande inflytande, får icke teckna aktier i det härskande bolaget eller eljest förvärva aktier däri i annan utsträckning än det får förvärva sina egna aktier.

H. N.