Regressanspråks ställning i konkurs. Til Docenten IVAR W. SJÖGREN'S interessante Udredning af de vanskelige Spørgsmaal om Regreskravs Stilling i Konkurs (SvJT 1932 s. 204 ff.) vilde jeg gerne knytte et Par Ord.
    Paa saa at sige alle de Punkter, der er berørt i min Bog om Kaution, naar Forfatteren til min Glæde samme Resultater for svensk Ret, som jeg har hævdet for dansk Ret. Men netop derfor er det mig magtpaaliggende at oplyse, at han har misforstaaet mig, naar han S. 223 i Note 1 anfører, at jeg har udtalt en afvigende Mening i min Bog. Den af Forfatteren omtalte Art af Selvskyldnerkaution med begrænset Ansvar behandles i min Bog S. 162 jfr. 160 f med Note 16, og ikke S. 164, hvor jeg omtaler de af Forfatteren helt forbigaaede særlige Tilfælde, hvor Kautionisten overhovedet kun har paataget sig at indestaa for Betaling af en Del af Hovedfordringen.
    Jeg kan tilføje, at jeg i Hovedsagen for dansk Ret kan tiltræde Forfatterens Resultater, hvor han rejser Problemer, som jeg ikke har berørt i min Bog.
    København d. 20 Maj 1932.

Henry Ussing.

 

    Vattendomstolarnas omorganisation. Såsom redan anmärkts i den sedvanliga översikten över anslagsäskandena under andra huvudtiteln vid årets riksdag (SvJT s. 179), bebådades i statsverkspropositionen beträffande vattendomstolarna särskild proposition om desammas omorganisation på grundval av ett av särskilda sakkunniga i ämnet avgivet betänkande.
    Ifrågavarande organisationsfråga framlades sedermera för riksdagen genom proposition den 29 februari 1932, nr 164.
    Det av de sakkunniga framlagda betänkandet — vilket tryckts såsom särskild bilaga till propositionen — innebar ingen ändring i fråga om vattendomstols sammansättning. Däremot innefattade betänkandet förslag om vattendomstolarnas överförande från extra till ordinarie stat. Därvid skulle, genom uppdelning av Mellanbygdens vattendomstols område å Norrbygdens och Österbygdens vattendomstolar, domstolarnas antal minskas från fem till fyra och den dömande personalen, d. v. s. vattenrättsdomarna och vattenrättsingenjörerna, erhålla fullmakt å sina tjänster. I samband härmed skulle vattenrättsingenjörsbefattningarna, till skillnad från vad nu är förhållandet, organiseras såsom självständiga tjänster. Då vid en dylik anordning full sysselsättning icke kunde beredas nuvarande antal av tio vattenrättsingenjörer, två vid varje vattendomstol, föreslogs antalet ingenjörer skola nedbringas. De sakkunniga beräknade det vid heltidstjänstgöring behövliga antalet till sju, fyra vattenbyggnadstekniska och tre agrikulturtekniska ingenjörer. Av dessa skulle de fyra förstnämnda tjänstgöra envar vid en vattendomstol, varemot, då antalet vattendomstolar komme att överstiga antalet agrikulturtekniska ingenjörer, en fördelning av dessas tjänstgöring mellan olika domstolar bleve erforderlig. Denna fördelning föreslogs verkställd sålunda, att den för nordliga

 

delen av landet avsedda vattendomstolen, Norrbygdens vattendomstol, finge sig tilldelad en torrläggningssakkunnig ingenjör och de tre övriga domstolarna gemensamt erhölle två dylika ingenjörer. Bland annat för möjliggörande av de sistnämndas tjänstgöring vid mer än en domstol föreslogs, att dessas kanslier förlades till en och samma ort, därvid kansliet för Västerbygdens vattendomstol borde flyttas från Vänersborg till Stockholm, varest de båda övriga domstolarnas kanslier redan äro belägna. I övrigt innebar förslaget, att för avarbetande av uppkommen arbetsbalans eller vid anhopning av göromål vid någon av vattendomstolarna en biträdande vattenrättsdomare skulle kunna där anställas samt att vattenrättssekreterartjänsterna med hänsyn till desammas karaktär av passagetjänster bibehöllos såsom icke ordinarie och i allmänhet förbehöllos yngre hovrättsjurister med intresse för vattenrättsskipningen.
    Den avdelning av Västerbygdens vattendomstol, som inrättats för handläggning av det där anhängiga målet rörande reglering av sjön Vänern, berördes icke av de sakkunnigas förslag.
    I de sakkunnigas sålunda i stora drag återgivna organisationsplan — vilken varit föremål för yttrande av vattenöverdomstolen samt vissa därav berörda myndigheter och sammanslutningar, bland dem Svenska vattenkraftföreningen och Svenska teknologföreningen, samt därvid i huvudsak vunnit vederbörandes anslutning — gjorde justitieministern i propositionen inga andra avvikelser, än att förslaget om biträdande vattenrättsdomare icke upptogs och att antalet vattenbyggnadstekniska ingenjörer vid de tre till förläggning i Stockholm avsedda vattendomstolarna föreslogs bliva allenast två.
    Propositionen, vilken tillstyrkts av statsutskottet (utl. nr 99), bifölls av riksdagen vid kamrarnas sammanträden d. 18 maj 1932.
    Under den föregående riksdagsdebatten hade emellertid justitieministern — i anledning av betänkligheter mot den föreslagna förflyttningen till Stockholm av Västerbygdens vattendomstol, vilka framförts i en i andra kammaren väckt motion (nr 474) och vilka betänkligheter även kommit till uttryck i en vid statsutskottets utlåtande av sju ledamöter fogad reservation — ställt i utsikt, att densammas kansli skulle, åtminstone så länge handläggningen av målet om Vänerns reglering där påginge, få kvarbliva i Vänersborg ävensom förklarat sig villig att med ledning av vunnen erfarenhet sedermera taga under omprövning frågan om de tre sydligare vattendomstolarnas förläggningsorter.
    I riksdagsdebatten framhölls, att någon rubbning i Vänersborgsförläggningen ej borde ske utan riksdagens förnyade hörande och att under provisoriet denna vattenrättsdomarbefattning ej borde besättas med ordinarie innehavare.
    Den sålunda beslutade organisationen av vattendomstolarna träder i kraft d. 1 jan. 1933.

C. G. B.